Jag blomstrar!  Nu är det min tur att njuta och må bra, att låtsas som om det inte finns några som helst bekymmer i hela världen. Livet leker och allting är underbart! Haha Ja, inte ens i drömmar tror jag det blir riktigt så bra, ”alltid är det något” som man säger. För så är det oftast, i alla fall när man tagit steget in mot vuxen världen och ska få familj och hem att gå runt, med allt annat som följer på köpet...

Det gäller att ta vara på alla små glädje ämnen, vara tacksam för det man har och göra det allra bästa av situationen. Visst får man dra in på mycket man alldeles säkert skulle vilja, men vem får allt som man vill?

Älskling och jag har haft enorm tur! Visst har vi ingen tajt ekonomi, men vi trollar med knäna och det går runt. Vi har tillsammans under lång tid tränat och lärt oss, lite grann i alla fall, för visst kunde man vara lite bättre ändå många gånger… Det handlar om att prioritera, och det är vad vi gör.

Allt eftersom vi växer upp lär vi oss och utvecklas vi, mer eller mindre och olika saker beroende på var och vem vi är. Jag kommer alltid att vara tacksam gentemot mina föräldrar som gett mig enorm rikedom genom den kunskap dem gett mig. Genom värderingar och kunskap om livet.

Jag säger inte att dem aldrig gjort och inte gör fel, för det är klart att ingen är perfekt! Men det förminskar ändå inte storheten i de dem fört vidare till mig. Utan dem och allt som dem lärt hade jag inte varit den jag är idag! <3

Min uppväxt var långt ifrån en dans på rosor, men den var för det inte dålig! Jag ser tillbaka på allt detta med värme. För över tiden minns man oftare det bra än det mindre bra. Men jag kommer också ihåg och vet att under framförallt tonåren mådde jag fruktansvärt dåligt och gick igenom en av de absolut svåraste perioderna i hela mitt liv – anorexi. Jag vet att perioden var ett helvete, men det är inte så jag ser på det, inte nu! Jag är tacksam, och faktiskt, glad över att ha gått igenom detta. För allt som jag lärde mig, utvecklingen jag gjorde och allt annat som jag faktiskt fick genom det. Önskar ingen samma smärta eller sorg, men jag skulle nu inte själv vilja vara utan den perioden av mitt liv. Jag skulle faktiskt inte vara den jag är idag utan det.

Pratade med min coach idag och det var himla bra. Jag har funderat mycket på livet och allt vad det innebär de senaste dagarna och jag är stolt över mig själv faktiskt! Jag sa lite saker som jag sedan kände var otroligt kloka och bra och kände mig lite ”vuxen” (vad definierar någon som är ”vuxen”, vem är vuxen och hur kan man sätta en sådan titel på någon – kommentera gärna!!!).

Har nått många insikter och kommit på bra fot med mig själv. Jag behöver mina svackor av mörker, trilla ner i ett hål emellanåt för när solen sedan går upp ser jag hur långt jag kommit och växer lite till. Vilken styrka! Det är dessa svackor som leder till utveckling och självinsikt, dessa svackor som leder till ljus och klarhet. Trots allt synes inga stjärnor om inget mörker fanns!

Vilken styrka att kunna vända mörker till ljus! Vilken otrolig vishet det måste ligga bakom det. Så stolt jag blir över mig själv och vad jag förmår med mina egna tankar.

Har jag någonsin förnekat mörkrets existens i mitt liv eller förbisett inträffande av tårar och sorg? Jag har härdat ut och lärt mig, vänt det till någonting positivt istället, om än inte i stunden av oro, men när lugnet sedan lagt sig efter storm.

 Färdig filosoferat för sunden...

 Hela helgen harvårt lilla bus i magen farit runt som en virvelvind. Pirrande härligt och alldeles underbart. Lilla skatt, som jag längtar efter att få hålla dig i mina armar! <3

Ett barn är en gåva,

ett underverk.

Min underbara älskade, min kärlek, min Daniel. Tänk att både "få ha kakan och äta den". Att vi är förunnade sådan lycka! Tryggheten i vårt långa förhållande, som stormat ibland men genom det fört oss närmare varandra, starkare än någonsin. Samtidigt som vi har glädjen av att njuta av nyförälskelse igen och igen. <3 Du ger mig fjärilar i magen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hallå där ute. Jag kan inte sova. Jag vill och tänker så myckey. Här ekar det tyst. Jag saknar att skriva men ibland går luften ur. Motivationen tryter och jag saknar mening. Ja, i perioder är det tungt, mera grått och ingenting går ihop, alls, kan...

  Jag har tappat bort orden och inte skrivit nästan någonting alls på väldigt (för mig) länge. Jag saknar det. Jag älskar att skriva av så många anledningar och det är en av mina drömmar.   Världen är en stressig plats, nya val som ska fattas ö...

När mina barn är ledsna, eller har ont, då blöder mitt hjärta. När det känns som att det onda de bär på gör dem tysta och ledsna och berövar dem glädjen som jag önskar dem, då gör det ont i hela mig. När jag känner att de brottas med känslor och t...

När sommaren är slut och allting börjar om... När ljuset (och värmen falnar, för mörker och svala vindar... Jag välkomnar höstens friska luft, klara färger och varma filtar. (även om det för stunden verkar som att sommaren bestämt sig för att stann...

Alla mammor och bonusmammor, alla halva- och nya familjer. Alla barn med två hem. Alla barn med många vuxna omkring sig. Pappor mammor, extra vuxna, föräldrar, plast, "låtsas" (!?), bonus... Vad vi än kallar oss, så är vi här, där, av någon anledning...