"Älskandes bråk förnyar kärleken"

Bråkar du hemma? Med föräldrarna, med dina barn, med din respektive? Blir ni sams ordentligt? Kan DU säga förlåt? Är en ursäkt alltid viktig, har orden, känslan eller handlingen störst inverkan?

Jag tror att det är viktigt att tycka olika, att inte alltid "vara sams", till och med kanske det är viktigt att bråka lite ibland!? Men inte för mycket, inte för ofta och absolut inte så att det blir elakt! Genom den här olikheten kan man växa, man kan lära sig någonting om varandra, sin relation och framförallt om sig själv. Man får växa och efterråt, om man gör det fint mot varandra, känns det så mycket bättre.

I en kärleksrelation ska man inte tycka lika om allt! Man ska inte alltid vara överens eller vilja samma saker, tänk så tråkigt det skulle bli då! Det är viktigt att vilja olika saker, vara på olika sätt så att man får testa nya saker, så att man får göra olika saker, både tillsammans och på egen hand.

Men det är som med många saker en balansgång och alla är olika här. Endel har heta diskussioner och gestikulerar, några är långsura, en del tar upp saker på en gång, andra har svårare att prata...

"Det är stunderna som inte fångats av kameran

som är broarna mellan kärleken..."

Har du tänkt på det någon gång? Vad du ser i ett foto album. Du ser skratt, semestrar, glädje, närhet, högtider, lov dagar och gemenskap... Ensamhet syns inte, inte det som gör ont, det som är svårt eller vardagen när allt kör ihop sig, det syns inte, det är det ingen som fotograferar. Eller de där köriga stunderna när allt är en enda röra, man ska ha någonting, göra någonting, iväg någonstans och allting .. blir bara .. fel!

Ganska charmigt ändå! Men vill vi minnas det? Behöver vi minnas det? Eller är det bara någonting som vi tar oss igenom för den där känslan man får sen, när man klarade det, när man hittade eller kom iväg, i alla fall och trots allt!

"Kärleken är förunderligt stark!

Den kan brygga broar och korsa berg,

kärleken är det enda som blir större när vi slösar med den,

försöker du dölja den skimrar den gneom höljet"

Det är ändå någonting visst med kärleken, pirrande kittlande fantastiskt och sådär mysigt varmt på något obeskrivligt sätt. Kärleken gör så tokiga saker med oss, eller så låter vi oss bli lite knäppa.. Eller så är vi sådana som vi är, men skyller lite på kärleken och tar i lite mer bara...

Som ett par, i en kärleksrelation måste man inte bara ha respekt och förståelse, man måste också kunna och våga låta varandra "gå", för att komma tillbaka, vara ifrån varandra och vara tillsammans. Liksom klingrankor som slingrar om varandra, från och emot.

Nej nu har jag svamlat färdigt. Dags att hämta hem lilla hjärtat från dagis och hem och busa lite. Hinna med lite mera plugg och laga en god middag tills älsklingen kommer hem - älgfärs biffar med gräddsås och potatis ;)