Det blir lite tyst här emellanåt, livet rusar på och det är mycket som ska hinnas med. Vissa stunder känns det nästan som att jag inte hinner med att andas. Jag tar på mig för mycket. Jag vill för mycket. Jag saknar att skriva, det är helande, renande på något sätt.

Livet tar oanade vändningar ibland, det mesta kan man inte på något sätt förutspå. Många gånger blir man som tagen på sängen, knuffad mitt i språnget, så att man kommer ur balans.

Jag har läst och hört om svåra möten och bekymmersamma resor man inte kan förstå varför man måste gå igenom. Jag tror faktiskt att vi prövas, några hårdare än andra, men vissa klarar det, en del har till och med styrka nog att växa sig starkare genom prövningarna och sedan komma än längre. Man måste bara finna den där styrkan, hålla fast i kursen och väja för hinder som hopar sig, eller finna vägar att övervinna de.

Ett ledsamt besked, som inte bara var ledsamt i sig, utan också ställde till det lite.. Men efter lite extra "jobbande" med telefonsamtal och annat ser det i alla fall ut som att det löser sig igen. Bara att börja om! (men tack för de fina orden, alltid roligt när det man gör uppskattas och att jag faktiskt märks och har bra saker att komma med!)

Tisdag morgon, go mys med Felicia innan iväg, och hem igen. Dagis lämning och ner på stan med älskling &co för fortsatt fix och don - det händer saker och vilken förvandling sen! :-O Smått overkligt, fantastiskt och läskigt på samma gång. Jag är så oerhört stolt över min bästa älskling, för hur duktig, klok, driven, vetgirig och bra han är!! Det är otroligt att stå vid hans sida, se och höra allt som han åstadkommer, hur mycket han kan och hur snabb han är på att ta reda på och fixa. Min bästa fina älskling, jag är så glad att jag har dig vid min sida, du och jag tillsammans och tänkt vad vi klarar du och jag!! <3 Både livet och relationer går i vågor, så även vår. Likt kläng växter som ringlar sig mot och ifrån varandra i ett mjukt mönster... Men ju längre, desto starkare blir vi tillsammans och än mer ihop.. Jag är så glad att jag får finnas vid din sida nu och dela även denna resa med dig.

Raska promenader, intressanta lektioner och go mys med min lilla skatt <3 Felicia har blivit en riktig dagis tjej och är inte alltid lika snabb på att följa med hem längre :-P Gullis! Men idag har hon förespråkat att vara hemma och leka med mamma imorgon och varit sådär kramig så man blir alldeles varm i hjärtat <3 Kloka fantastiska flicka! Det är verkligen otroligt så mycket som hon kan vet och förstår redan, fastän hon ändå är så liten (och stor). Samtidigt så testar hon ju och vill vara med och bestämma och säga till. Dock så är hon lätt att prata med om man tar det lugnt, och jag är inte mycket för höjda röster utan tycker att man kan prata och förklara, berätta hur man känner... Vilket Felicia är helt med på. Så härligt!

Imorgon eftermiddag ska Felicia få vara med farmor och farfar en stund för jag fick ett present kort av älsklingen för, alldeles för länge sedan, som jag inte nyttjat men nu ska göra.. :-D Floating och massage blev det nu (ist för en annan massage som inte gick att få längre..)

Nu blir det te med Älskling.. och kanske något gott till? Försöka få lite läsning och anteckningar gjorda innan sängen väntar! Imorgon ska jag försöka jobba på med lite uppgifter så att jag till nästa vecka kan fokusera på annat...

"Jag behövde nattens mörker,

den där tystnaden som bara finns då,

när allting sover."

Tycker om att se tillbaka ibland,
och delar gärna med mig igen,
av lite som jag tycker håller och
är värt att läsa en gång till._____________________________

Det är så lätt att få det att låta som om allting är någon annans fel. Ibland är det kanske skönt att skylla ifrån sig, vad vet jag. Hur man än säger eller menar saker, så är det som om att det låter så ibland, fastän man inte tänkte så. Liksom det är lätt att höra hur någon annan lägger hela skulden på en själv, inte för att det alltid är det, men för att någonstans innombords, så vet man att man faktiskt är delvis ansvarig för det fel som är.

Så tror jag att det är. Man värderar det andra säger alldeles för mycket, istället för att bara höra vad som faktiskt sägs. Det blir alldeles för mycket missförstånd på det sättet, det orsakar alldeles för många konflikter. Synd.

Det bästa som kan hända!...

...är väldigt relativt, helt beroende på var man står, vad man förhåller sig till och i vilken fråga det gäller. Jag har hört att på nyår eller i önskningar/böner och liknande, ber och önskar man att ens nära ska klara sig från sjukdom, hålla sig friska och må bra.

Någon som har det illa ställt ekonomiskt kanske önskar sig en stor vinst, i tron om att pengar skulle lösa alla problem.

Någon som saknar en relation, önskar sig någon som älskar en.

Någon som har barn med två hem önskar ganska säkert att den fick ha barnet alldeles för sig själv...

Någon som har vill ha något annat, den som inte har vill ha mer och den som har mycket, vad vill den ha...?

Alla vill ha någonting men vet vi verkligen vad som är "bäst för oss"? Och blir det bra om vi får det vi önskar och vill?

Tänkvärda ord...

Jag har läst en dikt om någon som bad till Gud. "jag bad dig om.." och dikten berättar att denne ber om någonting av gud, mod, styrka och så vidare, och möts av prövningar och rädslor att övervinna. Sedan slutar dikten med

"vi får inte alltid det vi ber om, vi får det vi behöver."