Goood morning monday!

Felicia är på dagis efter morgonstöket med frukost och annat. Lilla gobiten är så fantastisk så jag vet ibland inte vart jag ska ta vägen! Kloka fina barn! <3 Hon valde kläder igår och la fram själv, liksom hon lägger fram ett halsband, hårspännen och tänker till vad hon ska ha och vara fin i morgonen efter. Skrutten är bättre än jag på det där tror jag :p haha (men nu ska jag bättra mig vad gäller att använda de fina kläder jag faktiskt har och variera mig mer, för tänk vad det kan göra för dagen att "klä upp sig" lite, som inte alls egentligen behöver vara på ett märkvärdigt sätt) Sen tänkte hon minsann inte åka vagn i morse, utan skulle gå själv. Mycket så nu och det är jätte bra att hon vill, samtidigt blir det inte samma raska promenader som jag tycker är bra ibland. Man får skynda långsamt vissa gånger.. En härlig stund i alla fall att gå och hålla handen. Nu när det är snövallar längs sidorna kan man ju inte gå på vägen, så det hoppas, balanseras och klättras, allt medan det sjungs och pratas om vartannat.

Tänk att allting kan göras till en sång, och att det mesta som är fint rymmer magi av något slag. Så världen kan vara underbar! Jag är så stolt över Felicia, och över mig, över oss! Tänk så bra vi gör det tillsammans! Hon och jag <3

Ofta får jag beröm och möter leenden när någon möter Felicia som mest jämt är så glad, pratar och frågar, eller sjunger och dansar en liten sväng, bara sådär. Ofta får jag höra, känna och märka hur "lätt" hon är, hur trygg hon är och hur klok och förståndig hon är. För visst vill hon en hel massa själv - som så klart uppmuntras och stöttas! Och visst kan hon bli sårad, frustrerad eller ledsen om det är orättvist, blir fel osv. Då är hon inte kompis mer och så gömmer hon sig i sin säng ibland. Men är det någonting som inte alls går, just nu, så kan man säga det till henne, berätta att så här är det nu, men sen.. Tillexempel, och hon förstår och lyssnar på det! Det är inte så att allting går under eller hon börjar stor skrika eller så, som jag vet att andra barn kan reagera med.

Då kan jag känna att jag har gjort det så bra. Jag har alltid gett kärlek och närhet och visat och funnits på ett sätt som har stärkt, låtit utveckla och givit henne självtillit, förståelse och så vidare.. :-)

Läst en blogg i helgen om hur kloka barn är, hur dem har sitt eget sätt att säga saker på och de behov dem uttrycker, men vi vuxna gärna missar i stressen och allt.. Många vuxna glömmer bort, växer ifrån eller missar att se och förstå barnens sätt att uttrycka känslor, förlåt eller behov på. Det är inte alltid så farligt att det blir fel, även om samvetet bränner och svider ordentligt efterråt, så länge vi stannar upp, tänker efter och kan lära oss någonting av det. Visa våra barn att vi också kan göra fel, be om ursäkt även vi, och inte bara kräva det av dem.

Vi måste kunna tänka oss in i och ibland förstå vad för situation barnet faktiskt kan hamna i, vilka känslor som krockar och att dem, liksom vi kan behöva ha sina känslor ifred i bland, tills de själva är redo. Ytterligare en viktig faktor i det här är ålder och utveckling, då man som barn har känslor precis som vi vuxna, men ännu inte hunnit förstå hur allting hänger ihop eller fått ord för att uttrycka allting...

Barn är så enormt kloka, dem bär sådan visdom, ärlighet, kärlek och enkelhet inom sig. Medan vi växer upp tappar vi så mycket av det enkla självklara och krånglar till det så mycket, tänker för mycket, istället för att bara se det för vad det är, eller bara fråga när vi undrar över någonting som verkar annorlunda, konstigt, obegripligt, roligt eller vad det nu kan tänkas vara som man är nyfiken på..

Spelar klassisk musik och klockan tickar från spiselkransen, hundarna la sig gosigt i soffan efter epromenaden och här sitter jag.. Ska doppa näsan i pluggböckerna och läsa på det sista inför imorgon så att jag är "ledig" från skolgöra i eftermiddag. Sen blir det säkert lite läsa ikväll, bara för att det är så intressant!

Nu ska jag plugga vidare och dricka mitt goda te. Väck med tråk förkylningen så jag får/kan börja träna igen! Blir så rastlös när jag inte får svettas, ta ut mig och pumpa energi - just love it and I want it!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hallå där ute. Jag kan inte sova. Jag vill och tänker så myckey. Här ekar det tyst. Jag saknar att skriva men ibland går luften ur. Motivationen tryter och jag saknar mening. Ja, i perioder är det tungt, mera grått och ingenting går ihop, alls, kan...

  Jag har tappat bort orden och inte skrivit nästan någonting alls på väldigt (för mig) länge. Jag saknar det. Jag älskar att skriva av så många anledningar och det är en av mina drömmar.   Världen är en stressig plats, nya val som ska fattas ö...

När mina barn är ledsna, eller har ont, då blöder mitt hjärta. När det känns som att det onda de bär på gör dem tysta och ledsna och berövar dem glädjen som jag önskar dem, då gör det ont i hela mig. När jag känner att de brottas med känslor och t...

När sommaren är slut och allting börjar om... När ljuset (och värmen falnar, för mörker och svala vindar... Jag välkomnar höstens friska luft, klara färger och varma filtar. (även om det för stunden verkar som att sommaren bestämt sig för att stann...

Alla mammor och bonusmammor, alla halva- och nya familjer. Alla barn med två hem. Alla barn med många vuxna omkring sig. Pappor mammor, extra vuxna, föräldrar, plast, "låtsas" (!?), bonus... Vad vi än kallar oss, så är vi här, där, av någon anledning...