Snabb kikat igenom lite bilder idag och tänker att det kunde passa bra...

För visst längtar man allt lite nu, efter barmark, fågelsång, solvarma vindar, grönska och vårblommor. Färger, skratt och pirr i kroppen av glädjen som liksom följer på köpet av allt som väcks till liv efter vinterns kalla dvala. Gick en rask kvälls promenad med hundarna, kände att jag bara behövde lite luft! Inte ens Ronja var sugen på att vara ute och man hör hur vinden viner utanför.. Det är faktiskt inte lika härligt att vara ute vissa dagar nu!

Felicia och jag har varit hemma idag. Växlat plugg med lek mys, skratt och trötta miner. Nerbäddade i soffan med frukstallad, läst en massa om olika symtom, behandling genom olika delar av kroppssystem - massor av intressant! Men jag är trött, vilket är mindre kul! Vi har målat lite, spelat spel och busat tillsammans skruttis och jag <3

Sen ställde vi oss tillsammans i köket och hjälptes åt att röra ihop middagen. DET tycker jag om! För just dagar när man känner hur mycket man  b o r d e  göra vissa saker  e g e n t l i g e n,  då är det inte lika roligt eller lätt att sitta på golvet och bygga med duplo.. typ. Men att stå i köket tillsammans är helt annat, även om det är samma, på något sätt. Felicia tycker i alla fall att det är hur kul som helst! Hon delade potatisar som jag skalade, sedan hällde hon kryddor och hjälpte till att röra ihop köttfärsen innan vi tillsammans rullade köttbullar tills hon övergick till att koka sin egen soppa och göra "fint" i köket på diskbänken ;-p Fint var det och gott blev det! Blomkolsmos med oregano och chili - gott! (tack för tipset och inspon Lena!) med hemmarullade köttbullar.

Dock har ju Felicia varit lite hängigare och gnälligare idag, så något är det. Tror det är hennes "svar" på det som kallas "trots" också.. Hon blir känsligare och har lättare att bli gnällig.. För något rent "trots" som många andra beskriver, det upplever jag inte.. Lilla skruttisen min <3 Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när det blir så.. För du är ju bara så söt och go, och du vill ju bara så gärna och så mycket, så säger mamma nej, att det inte går eller att man inte får.. Sen kommer "förlåt" eller "förlåt mig".. Men vad hon säger förlåt för vet jag inte alltid.. För att hon blev "gnällig", för att man "ska" säga förlåt..? :-/ Det är ju jätte stort och fint att en flicka som är tre år kan säga förlåt! Om det är så att man "råkat göra något", som rita på någon annans teckning, ta någons leksak, råka knuffas eller så.. Men ibland känns det som att hon ber om ursäkt för "för mycket", vilket jag inte heller tycker är bra.. Svårt det där eftersom att be om ursäkt ju ofta är någonting som många kan ha svårt med, både barn som vuxna! Ingentin vi här hemma tjatat om heller, men hon har ändå lyckats snappa upp det och verkligen anamat det..

Hoppas hon vaknar pigg och glad imorgon, redo för dagis (ja, jag säger dagis, förlåt alla förskollärare, jag tycker det låter finare och mysigare!) eftersom jag har massor av plugg att göra..

Nu ska jag slå ihop pluggböckerna och krypa ner med älsklingen, vila upp mig och få lite välbehövlig sömn! Imorgon står massa plugg på schemat, ett träningspass och te mys på kvällen med finaste grannen! ;-)

Ser massor fram till helgen och stundande bio mys kvällen med en annan finis - yeey!! Men före det, prov på redag, mindre yey på den, men det går säkert bra! Skönt med bra "klasskamrater" som gör lektionerna lite roligare och plugget lättare. Me like this!

Avslutar med lite mer kloka ord.. ;-)

Sweet dreams!