Den här veckan har varit en vecka med många plus! Jag har äntligen gett mig ut i de fina löparkläderna och vilken känsla!!! :-D Mera sådant den här veckan kan jag lova!! Kramiga dagar har vi haft och mycket frukt och nyttigheter, sånt gillar jag! Lax med blomkolsmos och tomater (bild) så gott, för att bara nämna en rätt.. Blommor förgyller och längtan efter våren finns så klart nu! Njuter av fågelkvitter och jag vill ha solsken!

Felicia bubblar och pratar, kramas och är så go och fin som bara hon kan vara <3 Mammas stora lycka och vackra lilla skatt! Film mys och tända ljus om kvällarna, och andra fina stunder har vi haft. Jag har pluggat massor och tycker fortfarande det är lika kul med nya uppgifter!

Alla Hjärtans Dag <3 Varken hann eller prioriterade att skriva då, även om jag hade tankarna på det en kort stund... En dag, som för mig i alla fall är värd att fira, för vad vore väl livet utan kärleken!? Sen behöver man inte stressa runt och köpa en massa, men just unna sig och de sina lite extra är aldrig fel, även om man så klart vill älska och dela sin kärlek varje dag! Jag såg till att skicka iväg några kort och ordna lite extra mys, bara för att vi är så bra! Dessutom fick jag fina kort och pyssel med! Älsklingens ord värmer mitt hjärta så klart <3

I helgen var det så äntligen kalas dax för våran stora tjej!! Ett kalas som jag blivit personligen ombedd att ombesörja, vilket jag så klart, med stor ära åtog mig! :-) Det är roligt att bli betrodd med att ordna och fixa, och så klart, är man som jag är så ;-9 Inbjudningskort, inhandlingar av både gotta ballonger och doningar, planering och annat kalas mys-fix.

Tråkigt dock när det märks att alla inte får bära med sig glädjen fullt ut... det är så synd! :-/ Att det någonstans där mitt i, händer någonting som liksom tar bort och förstör delar av glädjen. Varför gör man så emot ett barn? Varför kan man inte glädjas med varandra och se det som är fint? Varför måste allting plockas sönder då det sättet? Vi har försökt andra gånger, men när någon alltid motsätter sig och inte alls vill hjälpas åt och vara delaktig, fastän det så klart skulle vara roligt, om alla kunde vara med! Så blir det ju inte så enkelt..

Det gör ont att se ett barn som slits så mycket inombords!

Många skratt och massor av bus blev det i alla fall! Barnen var glada, ballongerna smällde och massor skrattades det! Paketen var fina och presenterna önskade! När lugnet lade sig var det skönt att krypa upp tillsammans, kramas och bara vara nära. <3

Utklädning var temat och jag är inte den som är den ;-) Lite kul ska man ha och bjuda på mig det kan jag!

Familje mys i skogen <3 Alla dagar och alla gånger är man inte på topp och ibland kanske man tänkte och inte tyckte om att tankarna inte blev uppföljda.. Ingen fara på taket, med mat i magen och familjen nära så blir det alltid bra ändå! Mina busiga små troll, tänk så glad jag är att jag har er! <3

Körning blev det också och det är lika roligt varje gång, bra går det med, tjohoo, körkort ska det bli!

Den här veckan har pendlat lite både upp och ner, varit lite svår stundtals och fått både tankar och känslor att fara runt och nästan både krocka och slå knut på sig.

Ibland är det då alls inte lätt! Och hur man än önskar att man hade svar och visste hur man skulle göra, så står man där med sina frågor och vet varken ut eller in.

Tänk ibland, för jag tänker på det, om man kunnat prata med varandra då...
Jag önskar att vi kunde mötas, få lite klarhet och komma vidare, reda ut det som har varit och göra det bättre för det som ska komma.

Jag är en sådan som vill finnas där. Jag är en sådan som tänker till, som kan göra det där lilla extra, som gärna fixar lite.

I veckan har det varit lite jobbigt, i vissa perioder måste relationer testas hårdare än annars, i vissa tider av livet, ska vi pröva både oss själva och dem vi står nära. Kanske bara för att det ska vara så. Men, ibland kommer vi vilse i stormarna och vi behöver någon som pekar i vilken riktning som vi hittar rätt väg igen.
Tryggheten i varandra är en sådan vägvisare, och som jag är glad över det, att vi har varandra!

Att vara i den relationen som jag är, är både krävande och fantastiskt. Det tar stundtals mycket mer och tillkommer så mycket annat, än det som annars är. Det är någonting som jag har tagit på mig, någonting som jag fått, det är så som jag vill och jag har även blivit vald till det, inte bara av en, men av två.
Det är viktigt för mig hur man ser på detta, det är viktigt för mig att vara här, mitt i det där och veta var och varför jag står där jag gör. Att vara här och mitt i allt det där är både omtumlande, lärorikt och jag hade inte varit den jag är i dag, om det inte varit för allt.

Trots motgångar, motsättningar och otaliga uppförsbackar, så finner vi ändå alltid varandra i trassel och oreda. Även när det är mörkt och jobbigt, så ser vi någonstans ljuset i varandra, och det är en styrka och skönhet om något.

Jag vill vara stark och ärlig. Jag vill visa vad livet kan vara och erbjuda. Jag vill så frön som vårdas och växer, som slår rot och som jag får rå om, men som samtidigt får blomma ut i all sin prakt. Med stolthet och glädje får jag vara med om det, med all den kärlek som mitt hjärta förmår till den bredd att det svämmar över.

I alla relationer finner man sin egen del. I alla umgängen har man på något sätt sin plats. Vi behöver ett nätverk av människor som står oss nära, men på olika avstånd. Människor som är bra på olika saker och som tillför olika saker i våra liv. Eftersom alla är bra på något, men inte alla på allt. Detta är ibland en saknad och svår balans. Ibland ett pussel att få ihop bland allt som livet innehåller så får vi stundtals mer eller mindre av något.

Tack för all den tillit som jag får.

Tack för all den kärlek vi förmår.

Tack för all den glädje som vi delar.

Tack för alla skratt som helar.

Tack för det vi tillsammans har.

Jag lovar att alltid stanna kvar.

Du och jag