Den här veckan har pendlat lite både upp och ner, varit lite svår stundtals och fått både tankar och känslor att fara runt och nästan både krocka och slå knut på sig.

Ibland är det då alls inte lätt! Och hur man än önskar att man hade svar och visste hur man skulle göra, så står man där med sina frågor och vet varken ut eller in.

Tänk ibland, för jag tänker på det, om man kunnat prata med varandra då...
Jag önskar att vi kunde mötas, få lite klarhet och komma vidare, reda ut det som har varit och göra det bättre för det som ska komma.

Jag är en sådan som vill finnas där. Jag är en sådan som tänker till, som kan göra det där lilla extra, som gärna fixar lite.

I veckan har det varit lite jobbigt, i vissa perioder måste relationer testas hårdare än annars, i vissa tider av livet, ska vi pröva både oss själva och dem vi står nära. Kanske bara för att det ska vara så. Men, ibland kommer vi vilse i stormarna och vi behöver någon som pekar i vilken riktning som vi hittar rätt väg igen.
Tryggheten i varandra är en sådan vägvisare, och som jag är glad över det, att vi har varandra!

Att vara i den relationen som jag är, är både krävande och fantastiskt. Det tar stundtals mycket mer och tillkommer så mycket annat, än det som annars är. Det är någonting som jag har tagit på mig, någonting som jag fått, det är så som jag vill och jag har även blivit vald till det, inte bara av en, men av två.
Det är viktigt för mig hur man ser på detta, det är viktigt för mig att vara här, mitt i det där och veta var och varför jag står där jag gör. Att vara här och mitt i allt det där är både omtumlande, lärorikt och jag hade inte varit den jag är i dag, om det inte varit för allt.

Trots motgångar, motsättningar och otaliga uppförsbackar, så finner vi ändå alltid varandra i trassel och oreda. Även när det är mörkt och jobbigt, så ser vi någonstans ljuset i varandra, och det är en styrka och skönhet om något.

Jag vill vara stark och ärlig. Jag vill visa vad livet kan vara och erbjuda. Jag vill så frön som vårdas och växer, som slår rot och som jag får rå om, men som samtidigt får blomma ut i all sin prakt. Med stolthet och glädje får jag vara med om det, med all den kärlek som mitt hjärta förmår till den bredd att det svämmar över.

I alla relationer finner man sin egen del. I alla umgängen har man på något sätt sin plats. Vi behöver ett nätverk av människor som står oss nära, men på olika avstånd. Människor som är bra på olika saker och som tillför olika saker i våra liv. Eftersom alla är bra på något, men inte alla på allt. Detta är ibland en saknad och svår balans. Ibland ett pussel att få ihop bland allt som livet innehåller så får vi stundtals mer eller mindre av något.

Tack för all den tillit som jag får.

Tack för all den kärlek vi förmår.

Tack för all den glädje som vi delar.

Tack för alla skratt som helar.

Tack för det vi tillsammans har.

Jag lovar att alltid stanna kvar.

Du och jag

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hallå där ute. Jag kan inte sova. Jag vill och tänker så myckey. Här ekar det tyst. Jag saknar att skriva men ibland går luften ur. Motivationen tryter och jag saknar mening. Ja, i perioder är det tungt, mera grått och ingenting går ihop, alls, kan...

  Jag har tappat bort orden och inte skrivit nästan någonting alls på väldigt (för mig) länge. Jag saknar det. Jag älskar att skriva av så många anledningar och det är en av mina drömmar.   Världen är en stressig plats, nya val som ska fattas ö...

När mina barn är ledsna, eller har ont, då blöder mitt hjärta. När det känns som att det onda de bär på gör dem tysta och ledsna och berövar dem glädjen som jag önskar dem, då gör det ont i hela mig. När jag känner att de brottas med känslor och t...

När sommaren är slut och allting börjar om... När ljuset (och värmen falnar, för mörker och svala vindar... Jag välkomnar höstens friska luft, klara färger och varma filtar. (även om det för stunden verkar som att sommaren bestämt sig för att stann...

Alla mammor och bonusmammor, alla halva- och nya familjer. Alla barn med två hem. Alla barn med många vuxna omkring sig. Pappor mammor, extra vuxna, föräldrar, plast, "låtsas" (!?), bonus... Vad vi än kallar oss, så är vi här, där, av någon anledning...