För att bjuda på lite glädje och värme bland funderingar och höst kyla...


Nu börjar det kännas att natten går mot sitt slut och morgonen sakta närmar sig.
Det känns. Så jag har svamlat färdigt för nu.

Hoppas ni sovit gott i natt.

Happy Halloween?! ;-)

Kompisar <3 klok, stolt, trygg, glad och modig flicka! (mamman delar både stoltheten och glädjen!) Det är så fascinerande att se och dela..

Det finns så mycket jag vill säga, det är så mycket jag vill ge. Hålla om dig, vara nära, se dig skratta och le! Det finns så många frågor och jag vill ge dig svar, men när jag inte kan får vi söka det tillsammans. Jag vill i allt jag gör visa omtanke och vägledning, stärka er och skapa utrymme att växa. Samtidigt får ni inte bli stora så fort, det är ju så härligt att få finnas och ta hand om er. Tiden går så fort och ni växer upp så snabbt.
I varje dag finns nytt att uppleva och lära. Jag älskar att se er glädje och dela livet med er! Stöttas och uppmuntra där det kan behövas. Stanna kvar, vänta eller bara vara vid sidan av ibland. Ett vaksamt öga, ett öra på spänn. Ett hjärta då till brädden fyllt, att det lätt hänt svämmar över...
Avväga tider för förmaningar och tröst. När det är bäst att bara finnas och lyssna. Eller där de rätta orden behövs.
Högst älskade barn. Om du bara visste hur älskad du är!!

Det är så mycket jag vill säga, så många gånger jag njuter av att bara finnas för att lyssna på dig. Att dela din glädje är himmelskt! Att bära din oro din sorg och de gånger du hat ont är hjärtskärande. Men det är livet. Liksom solsken och regn, det sliter och drar i oss, likväl gör det oss starja och får oss att växa och utvecklas.

Du strålande Lilla stjärna, om du bara visste hur enastående du är, alldeles unik och fantastisk, för att du är du!
Då speciell och värdefull för mig. Om du kunde se dig själv genom mina ögon och jag fick se värden genom dona ibland.
Tack för allt jag får dela och uppleva med dig. Det gör mig rik och saligt lycklig!


Ibland är jag orolig och fundersam. Att vara vuxen stor och förälder är inte alltid så lätt. Att vara barn och liten och på väg att växa upp är ibland lite svårt.
Man vill så väl och gör sitt bästa. Önskar och hoppas att det ska räcka... Med kärlek omtanke glädje närhet och gemenskap kommer man också väldigt långt. Tillåtelse, förståelse, respekt, acceptans, att lyssna och nu tappade jag bort mig lite :-/ (tröttis)

....
Våra vackra flickor. Systrar. Syskonkärlek. Systerskap, gemenskap, tjiv och tjafs, omtanke och skratt. Kramar och innerlighet, tillgivenhet. Saknad...

Så lika och så olika. Unika personligheter och individer. Olika viljor och behov, och samma.

# Trygghet, tillit, självklarhet, glädje, omtanke, närhet, försiktighet, mod, nyfiken, vilja, gemenskap, självinsikt, kärlek.

# Vänskap, skuld, osäker, glädje, frågor, närhet, omtanke, tillags, anpassning, kärlek, tuff, gemenskap, tvivel, vilja.


För trött för att få fatt på orden. Imorgon
Är en ny dag.
Idag var bra. Så bra. Jag är lyckligt lottad som har er i mitt liv!

Något som ibland behöver upprepas. Små vackra individer måste få utrymme att växa känna och lära sig utifrån sig själva och ta reda på just vad de själva tycker tänker och känner - och visas respekt för det!

...till din egen lycka!!

Bra läsning. Celcius citron lime. Längtan hem till varma kramar och älsklingarna skratt och närhet.

Ibland vill jag bara stanna tiden. Jag vill stanna där och nu för alltid. Vara där och då, med er, med dig, för då är jag som mest lycklig. Du är så speciell och viktig för mig. Vetskapen om oss, att dela, växa och uppleva tillsammans.
Jag är så lyckligt lottad som fått livet berikat av så enastående barn. Fantastiska kloka flickor, som lärt och lär mig så mycket. Vara tillsammans med er är underbart.

Ibland blir jag så rörd till tårar av all den kärlek mitt hjärta bär för er. All den stolthet över era framsteg. All den glädje jag får dela med er, när ni så stolt och glatt upptäcker era förmågor eller små stora saker i livet. När jag får känna er trygghet och kärlek, när jag får hålla om, trösta och stötta er att ta nya steg på okänd mark.

Det är inte alltid lätt att vara liten och växa upp, testa sina vingar och finna nya marker. Det är inte alltid så lätt att vara stor, med all den oro och välmening, med alla rädslor och svaren man inte alltid har, frågorna om det man inte vet.
Men tillsammans klarar vi det. Sida vid sida är vi starka. Det vi bygger upp, de band Vi knyter och den kärlek Vi ger.
Ni är de mest enastående personer, unika, värdefulla och oändligt viktiga, precis som ni är! Älskade hjärtan och största skatter!

I natt skriver jag på papper. Pennan vill det i min hand. Efter en lugn och mysig, kravlös dag med den vackraste jag vet. Bara för att jag fått låna dig, bara för att du är min en liten stund, för att just nu är det du och jag i vår egen lilla värld. Här kan vi resa och skapa vad vi vill, här kan vi vara just som vi är, drömma och leka, upptäcka världen och gå på äventyr.

Dina sår kan jag blåsa på och plåstra om, har du ont, blir du ledsen eller rädd kan jag hålla dig tätt intill mig, stryka din kind, ditt hår och viska mjuka ord till dig. När du är glad kan jag skratta med dig, glädjas med dig över framsteg och upptäckter. Uppmuntra dig till nya lärdomar och steg i livet. Det är inte bara jag som ska visa och lära dig, för tänk att du vet och förstår så mycket om livet, kom ihåg det, bär med dig det. För jag lär mig så mycket med dig.

I natt ville jag skriva, bara för mig. För alla tankar är inte tänkta att delas med andra, inte innan de mognat eller övervägts. Några saker ska behållas som de är.

Frågor som behöver ställas. Svar som borde ges. Tankar som vill luftas och meningar som ska få ord.
Saker som ligger och gror växer sig ofta större än det borde. Missförstånd som inte reds ut, slutar ofta i hemskt trassel. Sår som inte får läka växer irriterat...


När du skrattar blommar min själ. När du kramar mig svävar jag. När du håller min hand är jag starkast. Världen är vacker när vi ser den tillsammans.



Så härligt det är att svamla i nattens stilla mörker.

Det finns dagar som känns sådär ofantligt bra, sådär bra så man inte tror att det är sant att man får vara så lycklig. Sen finns det andra dagar också så klart.. Dagar där det liksom bara blir fel, Hur man än vänder och vrider på sig. Men de dagarna behöver man ju nödvändigtvis inte fokusera så mycket på, om man inte fint nog tyckte att man kunde lära sig någonting av det.

Hösten har varit lång, varm och sprakande vacker tycker jag. Länge har man klarat sig utan direkt mycket kläder, solen har fortsatt värma och trädens alla färger har strålat vackrare än någonsin. Vi har tagit tillvara på detta och varit ute mycket, njutit, skrattat, lekt och busat mycket. Så gör vi, så är vi helt enkelt. Jag tycker det är viktigt att visa barnen att det är okej att vara barn, på alla sätt man är barn på. Med lek skratt frågor kladd och utan oro och annat grått, det finns det nog av senare i livet!

När man har barn, när man är förälder och när man är barn, så vill man ju ofta (och gärna) så mycket. Man vill väl, man vill göra, ge, ha, dela, få, vara... Och det ska vara rättvist också. Men vad är rättvist, egentligen? För vi är ju så olika. Vi är i olika åldrar, tycker om olika saker, har olika tankar om vad som är viktigt och behöver olika saker. Att man får lika många jordgubbar eller chokladbitar, det kan för all del vara väst för husfriden, man ska inte äta allt gott själv! Men sen... För visst är det så att du och jag oftast inte behöver samma sak?!

När man har barn är detta en svår fråga. En har vuxit och behöver en ny vinterjacka, den andra fick kängor föras veckan för hen behövde det. Någon älskar att bada och den andra sitter helst och pysslar, tillexempel.

Jag tror på att visa hur mycket man älskar någon och att kärleken man ger är lika mycket värd, eftersom barnen är det. Men ibland behöver maner för att få lika mycket (hörde det någonstans o det lät så fint).

Innan jag blev mamma fick jag prova på att vara förälder. Jag känner mig så lyckligt lottad som fick en bonusdotter, en flicka som tog mitt hjärta med storm och är så viktig och betydelsefull för mig. Hon lärde mig ju en hel massa tills jag fick bli mamma! Men hon tycker ju att hon hade mig först! Att vår egentid är viktig, och det tycker jag med!
Nu är det så att vi bara har henne hemma varannan vecka, vilket ju också är orättvist, för båda flickorna. Att ha två hem, eller ett, att fira en jul, eller flera. Liksom med kalas, garderober och ja, det är som med mycket både på gott och ont. Man kan inte få allt samtidigt heller och får i några situationer hjälpas åt att fokusera på det positiva.

Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag njuter och myser fullt ut av egentligen med min dotter varannan vecka. Bara vara vi två, mysa vara och göra på vårt sätt, som vi kan. Enkelheten, ömheten närheten, glädjen och allt som vi delar. Min kloka varma omtänksamma flicka som växer fortare än jag ibland hinner med!
Mot tomheten, saknaden efter och ibland skuldkänslor för bonusdotter som då inte är hemma... Ibland har jag inte känner att jag kan åka på roligheter med bara min dotter, för då är ju inte stora flickan med, hon missar... Det är ju ingens fel att det är så, och varken min dotter eller jag kan ju avstå jämt, för det är ju klart att stor tjejen får göra saker i sitt andra hem också, som min lilla flicka då inte är med på. Men ändå, så svårt i och med att systrarna är så tighta och ju vill vara med båda två!

Man behöver olika saker, ibland på olika sätt, utifrån där man är just nu. Det är viktigare att vara lyhörd i det, se individen, personen och möta behovet och känslan. För livet är ju inte rättvist. Men det är alldeles lika orättvist! :-)

Det är sådana gånger jag är så glad att vi har den närheten till varandra, öppenheten och känslan för varandra. Alla ska ju få kunna vara med. På sitt sätt. Alla ska få så många kramar den vill, slippa kramas när den inte vill. Det är viktigt!
Så som det värmer när jag får höra att jag är viktig, eller ens inte göra det, men känna!

Idag glömde Felicia först att hon ju ville att jag skulle läsa och lägga henne, efter att hin glatt och ömt bäddat ner mig i soffan och trippar iväg med sin pappa... Så kom hon och hämtade mig, hand i hand. En varm hand mot min kind och små mjuka armar runt min hals. Killigt men mjukt hår mot min näsa och glittrande busiga ögon. "mamma du är den bästa för mig!"

Jag ser kärlek skönhet och glädje överallt, jag väljer att se det så...

Jag vill vara mitt bästa jag för dig. Jag vill växa och lära varje dag, utvecklas vid din sida och följa dina steg genom livet. Tryggheten i en öppen famn med mod och tilltro till dig själv. Jag vill ge dig styrkan i att känna egen värde och respekten, lika mycket för egna känslor och behov, som för andras. Ge dig verktyg till livets motgångar och visa dig modet i att resa sig efter fall, blåsa på dina skrubbsår, torka dina tårar. Dela ditt smittande varma skratt och hålla om dig när orden inte räcker till.

Jag kan inte skydda dig från livets sorger och uppförsbackar eller stormar som river, det hör till och är lärdomar viktiga att lära. Men jag ska stå vid din sida jag ska alltid tro på dig. För jag vet att du klarar det, och det ska jag påminna dig om ifall du skulle glömma någon gång.

Du och jag prinsessan <3 Du är alldeles fantastisk och så imponerande klok!!

Du tar världen med storm! Din nyfikenhet och otroliga påhittighet. Din trygghet i dig själv och all den kärlek som du ut strålar. Tänk vilken lycka att just du kom till mig! All den tacksamhet jag bär i att få vara din mamma, lära mig så mycket av dig!

Busungen <3 jag älskar dig mest av allt i hela världen!

Du och jag, bara för så är det!

Jag har, så länge jag kan minnas, alltid älskat djur och försökt på alla sätt omge mig av de. Köpte en kanin för egna sparpengar när jag var omkring 10, byggde hinder, fixade bur osv. Cyklade ca 4km enkel väg, för att spendera sommarlovsdagar och andra stunder på en 4H gård... Hundvaktat åt vänner till familjen..

Den största längtan var alltid en hund (och, eller en hel gård egentligen med höns get kaniner kor? HÄSTAR! ....) och vi hade tur med våran fina, goa, kloka (envisa!) Ronja!
I perioder har jag haft turen att få följa med till stallet eller själv rida (islandshästar främst), vilket alltid ger en enorm glädje! Med tjejerna har jag också en ambition om att omge dem med samma glädje och livsrikedom som jag anser att djurens närvaro ger. Empati förståelse kärlek glädje närhet omtanke och mycket mer!
Det är inte alltid så lätt att få ihop, men jag har nu börjat lära känna och få kontakt med någon som kanske kan besanna detta på flera sätt..
Hjärtebarnet och jag gick härom året på ridskola tillsammans, eller ja, jag var där med henne, hon fick rida. Tyvärr gjorde yttre omständigheter så vi inte kunde fortsätta detta, fastän vi båda tyckte mycket om det...

Men NU tror jag något än mycket bättre kan komma..! Jag hjälpte till med hästar för någon vecka sen och tidigare i veckan var det dags igen. Förena nytta med nöje!
Dels fick jag fotografera, dessutom fick jag pyssla om hästarna och rida ut. Ren och skär lycka!
Uteritt i vacker höst skog med en otroligt duktig tjej som lärde mig massor av nytt, liksom fina Bellman (hästen) gjorde! (dagarna efter nu har det dock känts av lite!)

Slingrande stigar, skumpig trav (tecknik träna!) och galopp som att rida på vågor... Det känns att det var ett tag sedan (inte precis som att jag sitter upp när tjejerna vill på ponnyridning!) men känslan finns kvar. Så nu hoppas jag på fler tillfällen och mycket tid med Hästar, djur och trevliga härliga människor med.

En varm vacker höst har vi haft, men idag kändes det sådär härligt höst ruggigt. Regn gråmulet och kyligt! Hindrade inte mig, som njöt riktigt av en morgon pw och senare en omväg på cykeln för att få ihop några kilometer. Medan tjejerna lekte i skolan och på dagis trampade jag alltså ute i regnet, pyssel fixade lite hemma (snickerskakor i frysen och två plåtar torkade äpplen). Ska tigga frys plats hos svärföräldrarna så kokar jag mer äppelmos.
I år vart det väldigt rikt med fina äpplen! Baka baka goda kaka!!

Längtar redan efter att få börja med jul bak, godis och annat mys plock!
Köpt på mig ljus och hittat härliga ljusstakar/lyktor o år som pryder både fönster, bord och öppenspis. Funderar över julklappar, som jag tycker tanken bakom är viktig. Jag vill inte ge för att någon ska få något, jag vill ge, från mig, till den som är viktig för mig! Det betyder något, en gåva med hjärtat.


Hur gör man för att må bra? Man tar hand om sig själv! Tar sig tid för sådant man tycker om att göra, omger sig med dem som får en att skratta och känna kärlek. Man äter bra (God) mat, tränar sig både psykiskt och fysiskt och är sann mot sig själv och sina värderingar.

När det kommer till träning så är jag till vardags (och annars) aktiv av mig själv (glad så att inte ha bil). Men hemma träning känns just nu inte så upplyftande. Kört två pass den här veckan i alla fall (hejja mig!?) plus att jag sprungit mm. Ska försöka satsa på nya redskap och tyngder för variation, samt utbyggnad av repertoaren på passen. Jag skulle så gärna ha valmöjligheten simma, gymma eller gå på svettiga peppiga grupp pass!
När kroppen känns återhäntad efter natten blir det tränings dvd för lite ny pepp!!

Helgen som var spenderades i huvudstaden med skruttis, svärföräldrarna och svägerskan med sambo. Trevligt härligt och kul! Underbara barn, lekparkernas lekpark och mycket annat.

Tyvärr känns detta mest som ett rabblande babblande... Det är lite skönt det med ibland måste jag väl säga. Bara skriva det som kommer, som känns och är. Så får det vara ibland, just bara i sin enkelhet.

Vad drömmer du om? Vad har du för mål? Var står du nu och var vill du vara... Imorgon? Vid jul? Nästa år?
Lever du det liv Du vill leva, är du den person Du vill vara med dina medmänniskor?


Nu på hösten när inte bara färger och frisk luft lyfter mina vingar, kommer även mörker lite kyla och mys känslor.. Vilket faktiskt får även mig att dra ner på tempot och uppskatta en bra serie eller film att kura till immjuka soffan bland filtar och kuddar.
serier/program jag gillar;
Hela Sverige bakar (så klart!) jag måste hitta någon som vill äta allt jag vill baka, får ju inte plats i frysen!
Halvvägs till himlen...
Greys anatomy, en serie som liksom fastnat.
New Girl är roligt
Glee, härliga sånger, mycket glädje och fina budskap... Sann romantiker som jag är - snyft skratt och fina slut ska det vara. Tråkigt är dock att en av huvudkaraktärerna gått bort...
Plus för de man kan se på play kanaler "när man vill". Jag och tv tider passar inte ( glömmer antingen dagen/tiden eller har annat för stunden viktigare än att se på tv) Fixar inte att bara ligga en hel dag, måste röra på mig, då mår jag bra!

Hösten bjuder också till, nu när vi inte härjar ute riktigt lika mycket, mer tid vid pysselbordet. Kliet i fingrarna får tillfredsställas med både det ena och andra!
Spindelnät, spindlar, målarfärg, skapande av figurer och första testet med decopage... Ska snart plocka upp några av mina "större" projekt som jag bara väntat få påbörja.
I want more! Trots det stora utbud jag byggt upp under en tid är det lite som behöver kompletteras... 

Näe nu har jag svammlat färdigt för stunden! Haha Lite pyssel och bak tips eller rolig träning kanske ska få delas här snart?!

Så följer några bilder från senaste veckan.. 

För att leken är något av det viktigaste i vår utveckling och för att man genom den har så mycket att vinna och glädjas med. Låt barnen leka! Låt dem leka och uppmuntra till lek! Låt leken blomstra växa och sträcka ut, följa med och alltid vara en levande del av tillvaron!

För att jag njuter så av höstens alla vackra färger, där träden står i lågor och i kylan sprider sådan värme.

Några av favorit bilderna från stunden med hästarna; här Spinner, Bellman och shettisarna Miko och Sputnik. Snälla kloka hästar Alla fyra! Mer tid tillsammans önskas!

På powerwalk <3

För att det är så det är! Familjen är mer och större än syskon och föräldrar, mor-, farföräldrar och släkt som, om hur viktig den än är, ändå inte når samma höjder som de man väljer att leva med och spendera varje dag tillsammans med... Sen kan så klart även dessa båda vara samma. Jag älskar er, ni är så viktiga för mig och jag är så otroligt glad och tacksam över att få vara en del av era liv!

Samtidigt som både kropp och knopp skriker efter säng, vila och sömn på natten (jag har aldrig varit någon nattmänniska!), är jag underligt kreativ under dessa sena timmar! Då kan jag skriva både vackert och tankfullt eller skapa med händerna när jag sätter den sidan till. Antingen för lugnet och tiden som "inte tar slut", eller för nattens drömmar och himmelens oändlighet. Kreativiteten flödar och det är förlösande härligt!

Den här veckan har det bakats kanelbullar efter Leilas recept i "A piece ofta cake", som för övrigt är en favoritbok och flitigt används i köket <3 har aldrig arbetat med en så smidig fluffig och härlig deg tidigare! (under jäsningen kunde jag dessutom passa på att träna - I've missed it!!)

Idag bakades eget knäckebröd i fin form (godkänt av Felicia så långt). Samt så tog jag tidigare i veckan tillvara på delar av min äppelskörd när vi kokade äppelmos och jag torkade äpplen. Mums!

Natten ger också tillfälle till djupare reflektioner och eftertanke, viss planering, läsning och beslut om man är på det humöret.


Jag vill vara starkare än jag är.
Man kan alltid komma med ursäkter och undanflykter, skylla på andra eller olyckliga omständigheter.
Målsättning, drömmar, vilja, tilltro och vetskapen om att resan mot mål iblandr själva vinsten. Men du vinner inget utan att satsa!

Vill Jag ha ett givande, utvecklande jobb, då måste Jag visa fram fötterna, engagera mig, vara närvarande och hängiven.
Vill Jag vara frisk och må bra, då måste Jag prioritera, ibland välja bort något för att ha tid till mitt mående, planera, för att det ska gå ihop.
Vill Jag vara mer närvarande i stunden, njuta mer av tillvaron och se det stora i det lilla och vara tacksam för det jag har. Då måste Jag sluta lägga Fonus på andra, stänga ner, skala av och koppla bort från yttre påverkan och bekräftelse för att känna i mig själv vad som är bra, eller behöver förändras.
Jag bär nyckeln till min egen lycka och barajag vet vad som är rätt för mig. Förändring börjar alltid hos en själv! Men genom att förändra mitt sätt att tänka och förhålla mig kan jag finna en förändring till hur andra bemöter mig.

Goda syrliga egen skördade äpplen och nykokt äppelmos.

Ett varmt och vackert förhållningssätt!! Med goda tankar kommer goda saker. Med positiv inställning till andra, bemöts du (oftare) därefter, liksom du sprider den känslan och inställningen, möts du också av detsamma! Viktigt att komma ihåg i möten och kontakter med andra, speciellt om man vill nå förändring...

Kanelsnurror, äppelknyten - saftiga mumsiga och super goda! Från 18-24 i receptet blev resultatet 60 (!!!) bullar...

Känslan, närheten, tryggheten, kärleken, glädjen, innerligheten, gemenskapen, tilliten tillsammans med och omgiven av Familjen!

På starka pigga ben, i solen, med hunden - lycka och välbefinnande! Att flyga fram...