Jag är alldeles betagen! . . .

Jag som brukar ha så lätt med ord, vara rik på ord och fritt kunna använda dem för att uttrycka mig. Jag som älskar ord, att måla fram mina tankar och känslor eller bara för att berätta någonting av mer eller mindre värde. . . Men jag står förstummad, så uppfylld av känslor att inga ord får plats, att inga ord räcker till.

Det är fantastiskt och skrämmande på en och samma gång.

För över fyra år sedan valde jag att gå in i en relation med någon som hade barn sedan tidigare. Kärleken slog ner som en blixt och ingen av oss ville vara utan den andra. <3 Allt var rosa skimrande, som i en saga! Att verkligheten skulle hinna ifatt oss var ett faktum och vår resa har inte alltid varit lätt - men tillsammans, sida vid sida, har vi stått starka och gör fortfarande. Vår kärlek blomstrar!

Jag har läst mycket, pratat och skrivit mycket om allt som jag varit med om, upplevt och känt under den här tiden. Jag har behövt förstå, jag har varit i behov av bekräftelse och jag har behövt lära mig. Stundtals har lärdommarna gjort ont. I vissa fall har där krävts misstag och omvägar för att komma frammåt. Men allt detta har fått mig att växa och inse mycket om både mig själv och andra.

Jag har aldrig ångrat att jag valde kärleken! Att jag på köpet fick en familj och mycket mer. Jag är så tacksam och så otroligt glad att jag och älsklingen valde att vara tillsammans! Valet var enkelt för mig, men att sedan hitta min plats, min roll och finna en balans i tillvaron i och med allt det nya som det innebär, det var allt annat än en barnlek!

Alla behöver vi lite tid, lära känna, finna sig själv och varandra, hitta tillrätta. Hitta hem! För detta är hemma för mig och har varit under all denna tid.

Hjärtebarnet bringar mig sådan lycka och värme så jag ibland inte vet vad. Hon har lärt mig så mycket och tillsammans har vi upplevt och sett så mycket vackert. Men att leva med ett barn med allt runtomkring som kommer med en situation som sådan är inte alltid så lätt. Och det har vi många gånger påverkats av. Som i alla relationer, som för alla, har man bra och sämre dagar, man har sina sidor och livet går i vågor.

Det handlar i de flesta fall om att känna sig själv, tro på sig själv och veta var man står och sedan förmedla det...

Jag hade inte kunnat sätta Felicia till världen med sådan trygghet och självtillit, med sådan insikt och kännedom om mig själv, om det inte varit för Hjärtebarnet!

Jag blomstrar, jag svävar,

jag ler med hela min själ

och sådan värme som strömmar genom hela mig!

Man kan inte mäta kärlek,

inte väga den eller värdera den.

Man kan heller inte jämföra den,

ty alla kärlekar är olika!

(  (  (  Jag gick genom stunder under graviditeten då jag var fruktansvärt rädd. Jag var rädd hur jag skulle klara mig och bli, som person, som sambo, som mamma och förälder. Fastän jag någonstans samtidigt visste att jag redan kunde, att allt skulle lösa sig och att jag var bra som jag var. För kärleken mellan Daniel och mig är så stark, för som förälder var jag redan "skolad"... Men jag var också rädd för att mina känslor för hjärtebarnet skulle förändras eller att balansen i vår familj skulle rubbas till någonting ohållbart.

Jag tror att det är bra att vara rädd ibland! Man tar sig igenom sin oro på ett bättre sätt då får jag för mig...  )  )  )

Stolta storasyster myser med lilla syster <3

Två flickor som tycker så mycket om varandra! <3

Felicia är min lilla ängel Min vackra ögonsten! Jag älskar varje sekund, även om jag kan vakna till på nätterna, sittandes med min lilla skatt sovandes i famnen efter vi ammat... Innerligheten och närheten i våra stunder - jag skulle inte byta mot någonting i hela världen! <3

Tiden är obetydlig och långa stunder går åt att bara sitta och små prata och se på detta lilla underverk som hon är. Mitt hjärta svämmar över <3

I morse efter jag ammat Felicia bäddade jag ner henne lite och kröp tätt intill älsklingen för att kramas. Åh min kärlek! Din närhet, tryggheten i din famn och fjärilarna i magen av dina fingrar mot min hud <3 Som jag älskar dig, som jag är lycklig att leva med dig! Som jag är glad att stå vid din sida <3 Finns ingen som du, finns ingen annan jag vill vara med!

Min familj är de vackraste jag vet, det dyraste jag har

Jag älskar er bortom stjärnorna och tillbaka!

 

Ella

18 september 2009 12:56

vilken fin blogg och vackert inlägg.

http://ellas.bloggagratis.se

 

Rebecca

18 september 2009 16:55

Oj oj oj!
Johanna, du kan verkligen få en till tårar med dina ord!
Som jag grät när jag läste detta inlägg!
Du är underbar! Och du har en underbar familj och dem har underbara dig!

Hoppas att vardagen rullar på som den ska, och att ni har många mysiga stunder tillsammans i familjen :)

Super många kramar till dig, Johanna!
/Rebecca

http://rutigarooth.blogg.se

 

Jessica

18 september 2009 21:17

Ni är så fina allihopa & man ser stoltheten i Neas ögon.

Magiskt, underbart, fantastiskt, Lycka!!!!! Livet är underbart eller hur!!!!

varm kram J

http://www.busnova.blogspot.com

 

Rebecca

19 september 2009 09:44

tack för din fina kommentar!! Så rörd jag blir, så glad att mina ord berör!! =D
Varsågod vännen! Det är du värd :)

Jodå, vi har det jätte mysigt! Dock så är barnen hemma hos Johanna just nu, så det är väldigt tomt! :(
Men dem kommer på måndag igen :)
Jag saknar dem så otroligt!!

Hoppas ni får en toppen dag i skogen då!
Vi får höras och träffas snart. Var länge sen nu!

Kramkram

http://rutigarooth.blogg.se

 

Elli

19 september 2009 12:14

Min underbara kära vän! Ingen kan skriva som du. Ingen kan som du beskriva sååå mycket med ord.. Du gör mig otroligt rörd och stolt över att få vara din vän!
Du har en underbar familj och den kommer bara bli bättre

-love-

http://elliseen.blogg.se

 

Rebecca

20 september 2009 07:52

oj!
Såg visst att lite av din kommentar som du skrev till mig kom med i min kommentar till dig :P

Du kanske redan har sett det... Haha
Såg lite knas ut såg jag :P

Kram

http://rutigarooth.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hallå där ute. Jag kan inte sova. Jag vill och tänker så myckey. Här ekar det tyst. Jag saknar att skriva men ibland går luften ur. Motivationen tryter och jag saknar mening. Ja, i perioder är det tungt, mera grått och ingenting går ihop, alls, kan...

  Jag har tappat bort orden och inte skrivit nästan någonting alls på väldigt (för mig) länge. Jag saknar det. Jag älskar att skriva av så många anledningar och det är en av mina drömmar.   Världen är en stressig plats, nya val som ska fattas ö...

När mina barn är ledsna, eller har ont, då blöder mitt hjärta. När det känns som att det onda de bär på gör dem tysta och ledsna och berövar dem glädjen som jag önskar dem, då gör det ont i hela mig. När jag känner att de brottas med känslor och t...

När sommaren är slut och allting börjar om... När ljuset (och värmen falnar, för mörker och svala vindar... Jag välkomnar höstens friska luft, klara färger och varma filtar. (även om det för stunden verkar som att sommaren bestämt sig för att stann...

Alla mammor och bonusmammor, alla halva- och nya familjer. Alla barn med två hem. Alla barn med många vuxna omkring sig. Pappor mammor, extra vuxna, föräldrar, plast, "låtsas" (!?), bonus... Vad vi än kallar oss, så är vi här, där, av någon anledning...