Fristad!

19 oktober 2010 22:34

taack så mycket!!

20 oktober 2010 00:07

Håller med! Och tycker du är otroligt stark som lyckats ta dig igenom allt :) Har väl själv kanske varit den där bittra mamman, men inte nu.. Pappan blev själv förvånad över att jag inte klagat något på nya bonusmamman. Men det handlar ju helt enkelt om att hon verkar vara en bra, vettig människa! :) (Till skillnad från de tidigare.) Och du verkar ju vara helt underbar med henne också.. så förstår inte mammans reaktion :/

20 oktober 2010 16:13

Tack för din fina kommentar:) Jag känner mig stark, jag vet att jag är det!!
Och även om jag inte kan säga att allt jag gjort blivit rätt, så har jag alltid menat väl och tänkt gott!!!...

Jag kan verkligen tänka mig att det är SKIT JOBBIGT när någon annan ska "komma in och ta hand om mitt barn"!! Men det ger en inte rätt att bete sig hur som helst... Skönt om det fungerar hos er, det är verkligen viktigt!! Hoppas det fortsätter bra:)

Tack så jätte mycket! :D

20 oktober 2010 21:27

Så lite så :) Har ju följt dig några år (eller ja, det är väl alla år sen ni började ses).. så av vad jag läst kan jag bara konstatera att du verkar ha gjort ditt bästa! :) Mer kan ju ingen göra heller.
Ja, det måste ju vara lättare för dig att förstå nu när du har ett eget barn.. Nä, verkligen inte! Det beror ju mest på hur bonusföräldern är, om den är bra finns det ju ingen anledning att tjafsa om det :) Tack! :)
Är lite nyfiken också.. om jag får fråga.. hur det fungerar hos er.. Samma som förut eller har det blivit bättre?

21 oktober 2010 12:51

Roligt att jag kunnat "roa" dig så länge!;) hehe Tack, det gör jag verkligen!!!
Jag har alltid försökt tänka och fundera över hur jag borde/skulle vara "som bäst" och hur jag själv skulle bli bemött! Men det är inte alltid det blir bra heller... =/ Sen är det klart man ibland inte lyckas med det heller "i stundens hetta"..

Hur det fungerar? menar du i hemmet eller relationen till bonusdotterns bioM?...

kram

21 oktober 2010 21:03

Ja, det måste ju vara svårt också att veta hur man ska vara som bonusmamma... Att bry sig om, men samtidigt inte "ta över", kan tänka mig att det är en riktigt svår balansgång!
Ja, relationen till hennes biologiska mamma tänkte jag.. Om hon blivit mer accepterande eller så?
kram

22 oktober 2010 13:39

Ja den balansgången går man alltid bet på, tyvärr! För vilket håll man än vrider sig så faller man ikläm. =/ Vet det nu än mer säkert efter att ha fått en vän med motsatt problem - för hon bryr sig för lite istället om de barnen...

Kan väl säga som så, att enligt min uppfattning och som jag tror så är det svårt och jobbigt för henne att Daniel och jag har det så bra, tillsammans och att tösen och jag dessutom har en fantastisk relation, till det en gemensam dotter... Och nej, hon kan fortfarande inte acceptera att jag är en, faktiskt, ganska stor och viktig del i tösens liv iom v.v och att jag och sambon delar ansvar över båda barnen.
Tyvärr!!! För jag vill och önskar inget hellre än att det fungerade så pass och vi kom överens alltihop!
Vi står på olika våglängd, olika sidor i våra liv och för mig känns det väldigt frustrerande att inte "nå fram" och inte heller kunna förstå varför det måste vara konflikt och ett problem... Alltså hon kommer alltid att vara mamma, även om jag har en betydande roll...!!!
Svårt, jobbigt och inte alls roligt! För det känns verkligen som att allt man gör bara är fel!!

kram

22 oktober 2010 23:07

Ja, jag har ju ingen aning om hur det där kan vara... Men förstår att det måste vara jobbigt! :(
Konstigt att det inte blivit bättre ännu efter alla år... Men det kommer säkert bli bättre, förutom att hon kanske blir van, så blir hon ju även äldre, mognare och klokare.. förhoppningsvis! :)
kram