Efter en hel dag ute är det skönt att kura i soffan en stund! Skulle nästan kunna gå och lägga mig på en gång, för börjar känna mig rätt trött nu...
Blir inte någon mer dator i alla, så påbörjat inlägg med lite mera "djup" får vänta... Jag vill ju gärna skriva om "viktiga" saker, fundera över vad som händer och förmedlas runtomkring, hur vi påverkas och så vidare..

Men nu nöjer jag mig med att njuta av den soliga vackra höst dagen vi haft istället.
Efter frukost och morgonstök tog Felicia och jag med fina hunden ut, lekparken ville skruttis, så klart! Låg i stora gungan, tittade på himlen, kramades och gungade i solen.. Klättra gunga åka fara och snurra. Tittade förbi pappan på stan, där det blev lite mat tillsammans innan Felicia och jag fortsatte ut.

Gick hand i hand, och så fantastiskt mjuk varm ett barns Lilla hand är! Så otroligt stort att få hålla och finnas vid sidan av ett växande liv! Vara så viktig för någon, en trygghet, en borg, en famn, med kunskap och svar, med ansvar och en grund för livet.
Ibland känner jag hur kärleken svämmar över och tårarna kommer, som utan anledning, men av alla orsaker i världen! Livet är ömt och vackert, skört och stort på samma gång. All den ofantliga kärlek och lycka, mot rädslor och oro man inte ens vill ge ord.

Att upptäcka små saker, glädjas över livets små mirakel, att växa, lära sig och dela detta tillsammans med någon är så stort och vackert!

Landade inne bara för att cykla vidare, med pappan i sällskap, för att hamna hos farmor och farfar där det blev mer promenad, äppelplock, trädklättring och middag.
Hemma igen soffmys tätt ihop lurade <3
Mammas älskade skatt!