Vecka 27

Barnet:  Är nu ca 32 cm långt och väger 1 kilo. Dess ansikte har blivit lite rundare. Foten mäter 4 cm. Skulle barnet födas i vecka 27 har det mer än 90% chans att överleva, det har allt som behövs för ett liv utanför livmodern. När du nu går in i den sista tredjedelen av din graviditet återstår mognad och tillväxt. Barnet är fortfarande mycket magert då det inte har lagt på sig något underhudsfett ännu. Huden är röd, tunn och täckt med fosterfett. Ögonen och ögonlocken är nästintill fullt utvecklade, kan ännu inte urskilja olika objekt men ser ljus och skuggor. Barnets hörsel har förfinats och det uppfattar mer nyanserat röster, musik och plötsligt höga ljud.

Genom att uppmärksamma barnets rörelser kan du få en bra bild av hur ditt barn tillbringar sina dagar och nätter. I likhet med barnet i mammas famn, så somnar barnet om du vyssjar och gungar. Dina dagliga aktiviteter kanske inte känns som gungande rörelser för dig men fostervattnet utgör en sådan kudde att allt ditt barn känner är ett mjukt vaggande. Därför är det troligare att barnet sover mer under dagtid. På kvällen när du lägger dig till ro för att sova vaknar barnet ofta och du känner sparkarna tydligt.

Mamman: Vid den här tiden i graviditeten känner många kvinnor av alla möjliga slags besvär. Ryggproblem är vanligt förekommande. Den allt tyngre magen gör att det blir svårare att hålla ryggen upprest. För att balansera sticker du antagligen ut hakan och svänger mer i korsryggen. Det gör att du lätt blir trött, både i nacke och i korsrygg. Tänk på din hållning när du står upp. Vila genom att ligga ner en stund varje dag och lägg gärna en kudde i svanken när du sitter. Ömma ryggmuskler brukar må bra av lite försiktig massage. Kanske du kan be din partner?

Dina bröst kommer att förändras under hela graviditeten. De har nog vuxit en aning sedan de började svullna under de första tre månaderna av graviditeten. Många kvinnor upplever att även vårtgården förändras. Under den första tremånadersperioden blev förmodligen vårtgården mörkare. Ingen vet säkert varför detta sker men experter tror att den mörkare nyansen ska visa på målet och således hjälpa den nyfödda att hitta till bröstvårtan vid amning. Det är en tillfällig förändring och varar upp till 12 månader efter förlossningen.

Om du är som de flesta andra gravida kvinnor, så drömmer även du mycket på nätterna och drömmarna är ibland kaotiska. Vad i hela friden är det fråga om? De dramatiska drömmarna kan bero på de extra hormonerna som far genom din kropp. Det kan också vara din hjärnas sätt att hantera alla tankar och känslor som du upplever just nu. Vad det än beror på, njut av dina vibrerande nattliga tillflykter och ta de inte så allvarligt.

Ja oj oj som tiden går! Det är helt fantastiskt, otroligt och överväldigande. Lilla bus är riktigt vild och jag känner ofta och tydliga knuffar, puffar, pill och hur man nu ska beskriva allt som känns och händer där inne. Ibland känner jag ryggen längs med hela magen och då spänner det ordentligt. Några sparkar (?) syns även tydligt utanpå magen!

Det är helt ofattbart och alldeles underbart att vara gravid, om än inte alltid så lätt att hänga med när det kommer en svallvåg hormoner. Nog för att jag glatt kan säga att jag har det väldigt lätt. Vet inga direkt negativa symptom eller kramper faktiskt och det är skönt. Visst foglossning i höften så det känns lite ibland, men vad är det då?

Längtar efter dig lilla underverk! Som jag längtar! Pratade lite med mamma idag och jag blir så himla glad när dem frågar och pratar om bebisen, jag vet att den här lilla skatten är så efterlängtad och välkomnad till världen - det är skönt att känna och veta det!

På en av sidorna där jag hittar allt om vad som händer varje vecka stod det beräknat om 90 dagar (plus, minus . . .) det är inte speciellt mycket!

Har en känsla av att den här sommaren kommer att gå fort, även om vi gör mycket roligt och det är saker som händer och jag verkligen kommer njuta och må bra av är jag både glad och rädd att helt plötsligt stå där, sommaren är över och alldeles strax är det dags...

Lite läskigt! Men samtidigt längtar jag så väldans mycket!

Solen tittar fram genom molnen, det blåser friskt ute. Ronja och jag tog en promenad i morse och det var riktigt skönt. Kom på lite braiga saker jag ska ordna med idag :)

Igår kväll gav vi oss ut på en ljuvlig lång promenad i den ljumma kvälls luften och jag hade kunnat gå ännu längre… Men ville hem till min stora kärlek! Duschade tillsammans Älskling och jag, satte oss i soffan och åt och låg där och kramades resten av kvällen. <3

Senaste veckan har varit helt otroligt bra. Soligt och härligt väder sen torsdag eftermiddag, bortsett igår förmiddag. Jag har blivit lite brun och fin :)
Jag ler fortfarande, jag känner fortfarande den innerliga värmen som spridit sig i hela mig. Mina största skatter och innersta kärlekar – tack för den lycka jag får dela med er <3

Eftersom det varit sommarväder ute har dagarna spenderats där – ute i solen. Tänker bara sammanfatta alltsammans lite lagom (vilket också är bra att träna lite på haha).

Lek, bus och mängder av mys. Vi har skrattat mest hela dagarna och tokat oss som bara vi kan. <3 Vi har äventyrat och upptäckt, vilket är både spännande och roligt. Vi har picknickat och grillat gott, ätit glass som smälter i solen och geggat i sanden. Bakade chokladkladdkaka och hade fika, hälsade på svärföräldrarna, promenerade hundarna. Plocka blommor, bli blöta och blött ner varandra, sprungit, snurrat, hoppat och läst sagor. Vi har hittat på och busat runt, vi har retats med varandra och skrattat ännu mer. Vi var en sväng och fiskade, har spelat lite boll och gungat så klart. Vi har tittat på och klappat några djur, haft pusskalas och jagat tafatt. Gosat och haft det bra tillsammans, plaskat och lekt, kramats i hög och på snedden…

Mitt hjärta expanderar!
All denna otroliga värme, den ofantliga lycka,
obeskrivliga kärlek och innerliga stolthet
som jag känner
som vi delar
Som jag bär för er.

Det storartade och ofantligt underbara
i att bara få vara
en del i det stora, som vi har tillsammans.
Mitt hjärta svämmar över
jag finner inga mått, intet ord
som med rätta kan mäta sig med den kärleken
den lyckan och stoltheten
som ni ger mig.

Jag är så oerhört stolt
över er
över dig
över mig
över oss
och de underverk som vi tillsammans uträttar.

"Den högsta lyckan i livet

är förvissningen om att vara älskad

för sin egen skull, eller rättare sagt:

att vara älskad trots en själv"

- Viktor Hugo

  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Vecka 24
Barnet: Ca 27cm och 700 gr. Nu, mer än halvvägs genom graviditeten börjar barnet allt mer likna ett nyfött barn. Allt det behöver av värme, föda och stimulans finns inom en omkrets på ett par decimeter i livmodern. Barnet reagerar på allt fler sinnesintryck. Det känner, det upplever smak och hör ljud. Ögonen är fortfarande oftast slutna men det har börjat blinka med ögonlocken. Barnets hörsel har utvecklats så att det kan lära känna de röster som pratar eller sjunger i dess närhet, röster som det vid födseln redan känner väl. Innerörat och därmed förmågan att känna balans är fullt utvecklat. Barnet kan nu känna skillnad på upp och ner. Lungorna är fortfarande omogna men tillverkningen av ett ämne som kallas surfactant startar. Det har till uppgift att hålla lungblåsorna, alveolerna, i lungorna utspända så att lungorna inte faller ihop och klibbar samman när barnet föds och skall fylla sina lungor med luft. Dess rörelsebehov är stort och än så länge finns det gott om plats. Barnet har vissa chanser att överleva utanför livmodern om det skulle födas för tidigt.

Mamman: Det blir allt mer påtagligt att du snart skall bli mamma. Många planerar och förbereder sig mer aktivt för barnets ankomst. Är det en pojke eller en flicka? Vilka namn tycker ni om? Hur kommer ert barn att se ut, kommer det att ha hår på huvudet, vem kommer det att likna? Är det en lugn eller en aktiv krabat som växer i din mage? Barnet fyller ut livmodern allt mer. Kanske kan du få tag om en liten fot när barnet trycker ut den från insidan? Stryker du med handen längs barnet på magens utsida kanske det svarar dig genom att stanna upp och komma till ro om det tidigare varit aktivt eller vaket. Sover barnet kanske det svarar genom att röra sig eller ge dig en spark tillbaka.

Lilla underverk, jag längtar efter dig! <3 Bus i magen är vild som vanligt och far runt som en liten tok *mysig*

Morsning korsning!

Så mycket man kan göra och använda dessa små saker till. Så mycket man kan skapa, eller rasera. Så mycket man kan säga och visa… Men det är inte allt, det är så mycket mer med ord. Fantastiska och fasansfulla!

Det finns stora ord om stora saker, det finns svåra ord som man knappt ens förstår och små ord som stoppas in lite var stans. Det finns ord som beskriver och talar om och ord som man inte riktigt vet var man ska göra av. Ord kan beröra, med värme och kyla. Ord kan både såra och läka och när det gör ont så tar det lång tid innan det går över, för ett yppat ord kan man inte sudda ut eller ta tillbaka. Det finns nog ord om allt faktiskt, och ord på olika språk. Men även om det är så finns det ändå saker som ord inte ens riktigt kan förklara, eller förklaringar som beskriver orden rätt.

Det är ganska krångligt med ord, knepigt och knåpigt och vissa gånger går de knappt att stava till eller uttala.

Så vart ska man göra av alla dessa ord? Vad använder vi alltsammans till egentligen? För ofta tycker jag de stora orden förminskas eller missbrukas, slängs iväg när det var någonting annat man menade. Eller så faller de i glömska och används för sällan. Kanske förkortas orden för att världen är så nedrans stressig…

För mig har ord alltid varit viktiga, inte bara orden i sig utan hela innebörden och vad som ligger bakom. Jag älskar att uttrycka mig och måla fram en bild av vad jag själv ser eller känner. Då kommer ett stort ordförråd väl till pass. Men ofta nu på senare tid känner jag mig lite efter mig själv vad gäller ord – jag önskar mig flera, mera, bättre, större och mindre och några stycken där emellan. Jag vill vara rik på ord! Jag vill kunna dela med mig, jag vill kunna göra mig förstådd liksom jag lika gärna vill förstå andra.

Det är alltid bra att ha ord, för man har alltid användning av dessa små krumeluriga saker.

.

Morgon promenad med Ronja i morse, har blivit en god och härlig vana! Hem, äta frukost och diverse morgon sysslor… Skola, lunch, iväg en sväng igen och sedan hem och dona lite före Älsklings ankomst och så åkte vi tillsammans för att hämta hem hjärtebarnet och handla hem lite mat och nyttigheter. Jag körde ut allesammans och ställde mig och lagade mat – potatismos, korv och majskolv hade Älskling beställt och det var riktigt gott.

Mycket tankar och känslor som flyger runt just nu. Hoppas att jag efter idag får lite ordning på i alla fall delar av alltsammans. Jag vill ha ordning, mår bra av ordning! Självklart vill jag även ha oreda eller smått kaos ibland – balans!!! Men inte när det blir för mycket eller bortom kontroll. Oftast kan jag kontrollera mitt lilla kaos, men det finns gånger då allt snurrar så fort att jag inte hinner med och ja, då kan till och med den skickligaste ballerinan tappa ballansen. (dessa gånger handlar det nog ganska mycket om att ha ett bra skyddsnät, saken är bara den att det vet man inte förens man faller. . . )

Det är skönt att det snart är helg och ännu bättre att det är mys vecka :) Som vi går och längtar efter det annars! <3 Visst finns det saker jag önskar vore annorlunda, relationer jag önskar utredda och frågor besvarade. Det finns saker jag vill få sagda och annat som jag så gärna skulle lyssna till. Men allting har sin tid och jag vet inte, men det känns inte som att jag har någonting jag kan göra åt alltsammans mer än vad jag gör, eller inte gör… Att det kan vara så svårt!

Imorgon är en ny dag och allt kan hända! Jag når inte samma höjder nu jag gjorde för någon vecka sen, men jag ser fortfarande toppen och vet att jag kan ta mig upp igen. Vissa dagar ska man bara ta det lite lugnt, hålla huvudet kallt och ha tro till att allting ordnar sig med tiden. Jag längtar alltid till den här tiden och jag mår alltid som bäst då. <3

Imorgon ska kära syster följa med mig och det är jag så innerligt tacksam och glad för! Du är en stjärna! Sen händer så klart en hel massa annat bus och kul! Jag vill ut och promenera, plugga lite och så tänkte jag väl vara duktig här hemma igen. Ack som jag gör…

Nu ska jag ta hand om lite tvätt, ut med Ronja och sedan krypa ner i sängen och sova.

.

 See ya lator alligator ;p

… och ett hjärta som svämmar över av kärlek!

Ibland känns det som om jag satt mitt i stormens öga, precis där det är lugnt och tyst som i vakuum, medan hela världen runtomkring stormar med all sin väldiga kraft. Helt orörlig mitt där inne i allt som är kaos, rädd och ensam. Genom allt det gråa oändligt mörka syns solens varma strålar glimma genom oron i luften, oåtkomligt långt borta…

 Jag och hela livet stormar för mig just nu, ibland är det svårt att hinna med innan nästa våg kommer och då händer det att man får en kallsup eller kommer under ytan en stund. "Livet är inte en dans på rosor" – fastän de är otroligt vackra och väldoftande, med siden mjuka kronblad i fylliga färger, är taggarna vassa och lätta att sticka sig på…

 .

 Ibland blir det bara stilla, ibland känns det så fasligt tomt och ensligt. Då försvinner alla ord och allting bleknar. Det blir svalt och skönt på något underligt sätt, lättare att andas för en sekund när allting höljs i dimma och ingenting är riktigt tydligt.

Vissa dagar får jag för mig att jag är alldeles knasig, det må så vara - hellre det än som alla andra och "alldeles vanlig". Men vem har rätt eller fel att säga det ena eller andra om det egentligen?... Ja, lite små klurig är jag då allt i alla fall, men det är kanske inte så tokigt trots allt.

.

Ur djupet av mitt hjärta älskar jag dig <3

Jag vill ha så mycket mer,

jag vill inte ha någonting alls.

http://libero.se/Pages/Pregnant/CalendarDefault.aspx?id=2171

Vecka 22

Barnet: Barnets sinnen mognar och utvecklas för varje dag. Det känner med sina händer över ansiktet och kroppen. Smaklökarna på tungan utvecklas. Ögonlocken är fortfarande slutna. Du kanske upplever att barnet är mest aktivt när du själv vilar. Det är vanligt att barnet vaggas till sömns när du rör dig. När barnet är fött kanske ni upplever att barnet har kvar sin egen dygnsrytm. Det kan ta ett par månader för den nyfödda att anpassa sig och ställa om sig till er sovrytm. Barnet har nu lite hår och nackvirveln syns tydligt. Dess hjärta slår ungefär dubbelt så fort som ditt. De små öronen är mjuka men färdigformade och det hör allt mer av sin omgivning. Många menar att barnet har en fömåga att minnas röster och speciella musikstycken om man spelar de ofta under graviditeten. Huden är fortfarande tunn och rödaktig på grund av de ytligt liggande blodkärlen och att det inte lagt på sig något underhudsfett än.

Mamman: Livmoderns övre kant når en bit ovanför naveln och det går att se utanpå magen när barnet rör sig.

http://www.pampers.se/sv_SE/pregnancy-calendar/week/22#your-baby

Ditt barn

Användbara ögonbryn. Precis som när man ska lösa ett klurigt mattetal, så kan barnet nu rynka på pannan/ögonbrynen. Barnet utvecklar nu ögonbryn som det verkligen kan använda! Dessa fina hårstrån, precis som håret på huvudet, har ännu inget pigment utan är alldeles vita. Ögonlocken är också fullt utvecklade, även om de förblir slutna till 28:e veckan.

Livmoder-workout. " Att slänga med armar och ben är kul!" Nu när armar och ben fått de rätta proportionerna (men inte den rätta storleken), vill han förstås använda de mycket energiskt - sparka, böja och slå med händerna. På tal om händer så täcker nu naglarna fingertopparna, precis som dina egna. Och de fortsätter att växa. Det är faktiskt så att du kanske behöver klippa naglarna på ditt barn direkt efter födseln, annars kan han eller hon riva sig själv.

Var beredd på fettlagring. Trots att ditt barn nu är mer än 20 centimeter så väger det inte särskilt mycket, cirka 370 gram. I detta stadium har barnet bara 1 procent kroppsfett. Men från och med nu kommer det att lägga sig till med flera lager fett vilka hjälper till att producera och behålla kroppstemperaturen. Det lilla barnets fett liknar det sorts fett som du själv lägger på dig under graviditeten. Det kallas brunt fett och omvandlas snabbt till energi för att hålla både dig och barnet i balans.

Din graviditet Välkommet andrum. Trots tillfälligt ont här och där är denna period av graviditeten rolig! Din mage har vuxit tillräckligt för att du ska känna att du verkligen är gravid och resten av omgivningen vet också om det. Men du är ännu inte så stor att du har problem med att resa dig ur stolen eller att knyta skorna. Ta vara på den här tiden!

 .

 Lilla bus är en vilde, en riktigt busig liten filur! Ibland tror jag verkligen att det kan synas när h*n sparkar och har sig där inne, det känns! <3 Härom natten (tiiiiiidig morgon) när jag vaknade och solen kan inte ha gått upp än kändes det riktigt lustigt. Istället för som när jag känner hur det puffas och knuffas "utåt" magen, kändes det istället som om någon gick bergsäkra gång innuti... Lite lustig känsla kan jag tala om!

Vi mår bra och vi växer. Jag känner av i vänstra höften pga ligamenten som luckras upp, men det är inte så farligt. Tror jag klarat mig riktigt bra från krämpor och annat som endel verkar få. *skönt* Jag mår bra, är lycklig och sprudlar av energi och känslor. Ja, känslorna springer väl iväg med mig lite ibland, åt olika håll olika tider... Men det är inget som jag inte vetat sen förut, att jag har mycket känslor! Sen att de ter sig på ett lite annat sätt nu, eller lite mer kanske... haha

Tror jag är snäll och go - inget monster med sprutande hormoner (men det får ni nog kolla med Älsklingen om det verkligen stämmer hihi) men det känns som det och han säger inte något särskillt om att jag är knäpp heller. <3 Min vackra kärlek jag är så glad att ha dig vid min sida,

du och jag min Älskling, det är så underbart! <3

Det är vad jag älskar så med de förlösande ordets makt. Släppa allt och bara låta det flytande rinna fram och ta form. Det till en början oformade känslor och tankar, som börjar längst ut och ner i tårna, som finns i varje por och sakta tar form när de flyger fram genom fingertopparna. Formas likt en lerklump i en krukmakares och konstnärs hand, varsamt och så vackert…

Jag har alltid fascinerats av ord och uttryck, av makten i att låta orden komma till en och hur man kan förmedla, sprida känslor eller budskap. Det är storartat och alldeles fantastiskt!

Skapandets kraft och fulländning – kom till mig, berör mig, ta ed mig på dina spännande äventyr, lär mig, visa mig, känn mig och få mig att känna. Dela med mig vad jag delar med dig – berör mig som du kan göra och hänför mig bortom de vildaste fantasier.

Låt mig skapa och bli omskapt, låt mig vinna och förlora, låt mig vara och låt bli. För mig mot utvecklingen, för mig mot framtiden med styrkan i det förflutna. Låt orden ta form och komma till mig, jag är redo. Jag är här och jag vill. Jag tror och jag kan. Mina styrkor står mig bi och jag vet att ljuset skall stiga igen och igen. Låt mig uppfyllas av samma klarhet, låt det hålla i sig nu – jag vill skriva!

Nedbruten i små beståndsdelar. Som om den ofantliga storheten slukat mig med all sin kraft och upplöst mig i allt och ingenting.
Idag faller jag sönder, idag finns ingenting, idag väter salta tårar mina kinder och ingenting, eller allting är bortom förståelsens räckhåll. Huvudets tänkande delar, som på senare tid varit mycket god vän med mig, har tagit semester utan vidare och lämnat stället i kaos. Men ett ordspråk som jag tycker om säger just ”. . . mästaren behärskar kaos.”
Mycket tänkvärt enligt mig, men vad sanning som ligger däri återstår att se.

Även om jag mår ofantligt bra nu (bortsett mina små svarta hål jag trillar i en 15 minuter någon dag ibland) känns det som om jag skulle vilja ha semester. Vardagens stress, all press och förväntningar, alla vardagens måsten (som man egentligen är dum nog att sätta upp alldeles själv i det samhälle som formar oss – faktiskt!), funderingar och oro inför framtiden och lösningar man måste klura ut för att få vissa saker att fungera eller gå ihop.

Ibland verkar bara ingenting vettigt eller riktigt klokt, ibland är allt så svårt att förstå. Ibland vill jag bara slippa ifrån allting och mig själv, som jag tycker är lite för klok eller omtänksam om andra eller med alla de idiotiska kraven jag inte vet var de kommer ifrån… Var tar mitt Jag och själva personen som är mig vägen i allt det här virrvarret? Vissa dagar tappar jag helt enkelt bort mig en liten aning.
Jag bara längtar efter att någon kommer och hittar mig snart igen! I alla fall att det är kväll så att jag kan sova, så, kanske, jag har hittat tillbaka igen i morgon. Av någon anledning kan det faktiskt vara så enkelt att man bara behöver sova lite grann. (sjutton också att jag har så nedrans svårt att sova på dagen – har för mycket att göra då!)

.

Jag var med om någonting idag, som faktiskt fick en liten liten sten att falla från mitt hjärta. Det var så enormt skönt att känna och märka av. Jag blir så glad! Ett litet steg åt rätt håll kändes det som och ja, det ger mig hopp!

.

Min kärlek till dig är obeskrivlig, den övervinner allt annat. Du är så fantastiskt underbar, tänk att du alltid får mig att le, alltid finns där att hålla om mig, jag är så ofantligt kär i och lycklig med dig! <3

”Jag älskar dig så mycket älsklingen min. Du förstår inte vad du betyder. Av alla stjärnor som lyser på himlen är du den som alltid lyser starkast för mig och visar mig vägen om jag är vilsen. Vi är skapta för varandra, din hand passar i min. Vi är förevigt love.”
ord av kärlek, från min kärlek.
.

Nu känns allting mycket bättre. Lugnet har lagt sig efter stormen som svepte genom och slog omkull mig för en stund. Se över skadorna och reparera, sen känns allting mycket bättre.
Att den här längtan kan ta så mycket plats och kännas så. Att den saknaden är så fruktansvärt oändlig. Ibland är det bra att sakna, att längta, men den här saknaden är outhärdlig! Jag vill ha dig här, nära, jag vill uppleva, se, känna, höra, vara med…

.

Kärleken är mig övermäktig, lämnar mig utan ord, ty inga benämningar skulle göra den rätta. Tack för att ni delar den kärleken med mig, det är fantastiskt underbart,  bättre än allt annat. Jag vill aldrig vara utan er och är så tacksam och glad att vara en del av era liv. Ni är mina stjärnor, mitt solsken, min värme. Ni är de största av skatter och allt som någonsin är av betydelse.

(Det finns så mycket jag vill säga! Det finns så mycket jag önskar vore bra. Att det inte kan vara "lite lättare" ibland... Vissa saker är helt enkelt menade att ta tid på sig, hur snart man än vill att det ska bli av. Sådana saker är lite svåra att förstå sig på, förhoppningsvis blir det klarare så småningom, förhoppningsvis blir det med tiden i alla fall bra. Men det är svårt när man vet vad gott skulle komma ur det och så dröjer det så fruktansvärt. De "onödiga"(?) smärtorna kunde väl sparas oss istället? ...antagligen inte...)

Självransakan och förändring. Hakuna mathata

- ibland är det himla bra!

 .

Nu ska jag

jag bara ska!

. . . . .och så är det.