... Är det viktigt att dra det åt rätt håll ;-)

Jag fick en så fin kommentar
"Den rätta spetsen! Den som ger mest bra åt alla"

Och det känns ju så, det är ju så och det jag tänker på och kämpar för!
Jag vet att jag ibland vill för mycket, men huvudsaken är att ha hjärtat på rätt ställe och att man tänker gott, utgår ifrån det bästa och undviker att dömma andra. För det allra mesta gör man ändå sitt bästa. Det vill jag i alla fall tro...

Det kan vara svårt att veta vilken fot man ska stå på ibland, veta vad man ska välja att tro på i livets villervalla. Speciellt med så många delade bud och åsikter överallt.

Innerst inne vet man nog ändå, både vad man själv kan stå för och inte. Där inne känner man både till styrkor och svagheter! Liksom där bor rädslor och rymms andra känslor och små saker. Man måste våga vara ärlig mot sig själv, kunna stå för vad man både säger och gör. Även om det kan vara svårt ibland, kanske för att det kan hända man gör före man tänker, eller för att det är svårt att möta sina svagheter och rädslor. Men det är också det som gör en starkare.

Varje årstid har sin charm och det är verkligen otroligt när man tänker på det. En stormande bitande kall vinterdag med yrande snö som övergår i stilla gnistrande lugn. Höstens sprakande färger solglans eller storm vindar. Plocka bär och frukter från träden. Sommar sol fågelsång gröngräs och barfota fötter i solvarm sand. Vårens spirande grönska, det nya hoppfulla och pirrande...

Simma lugnt idag! :-P

Gull hjärtat sover sött i sin säng efter kram gos och saga. Efter dagis gick vi en sväng till lekparken och lekte lite, innan vi gick hem för ett bad och lite små bus före maten och film. Det känns som att det blev en kort dag. Jag har varit sådär hemskt trött så att jag haft ont i huvudet och nästan mått illa - inte alls roligt! Men så kan det bli när man fått för lite sömn...

Dagen gick riktigt bra i alla fall! Fyndade dessutom lite, en söt klänning till Felicia och ett par leggings till mig på rea! Förra veckan hittade jag lite annat fint som fyllde på i tjejernas garderober, leggings, klänningar, tjocktröja, gympa skor, ny väska och lite sådant som behövs och ska vara nu när det blir skola och dagis i höst. Finaste flickorna! ♥

♥ Jag är så facinerad över Felicia som på något sätt alltid är så glad och tillfreds med livet och stunden. Hon har en sån otrolig trygghet, varm utstrålning och ett lugn och förmåga att njuta bara! Hon är bara helt fantastisk! Och jag är så stolt, tacksam och så enormt lycklig att hon finns i mitt liv! Mammas solstråle och största skatt ♥

________________________________________________

_________________________________

Det finns saker som är så svåra att få grepp om, frågor mycket större än vad man finner eller kan ge svar på och annat som tycks oformligt och diffust, men ändå högst påtagligt och där, genomsyrande och frätande.

Man läser, hör och ser, funderar, tar efter eller förkastar. Formas, skapar, river och bygger om. Så är det med människor att vi tar efter varandra, söker någon sanning i det vi gör och det vi bygger upp omkring oss. Vi vill ha bekräftelse för att vi duger, gör rätt. Vissa lyckas hitta det i sig själva, andra tar en annan väg och några skjuter det ifrån sig, mot andra istället. "Man kan bara gå sin egen väg."

Vi väljer kanske aldrig de förutsättningar vi får från början. Vi bara landar där, någonstans mitt i. Därifrån ska vi ta oss frammåt, förhoppningsvis med stöd och hjälp, där vi omges av kärlek, glädje, värme, uppskattning och trygghet.

Vi lär oss behöva saker, vi lär oss ett visst sätt att tänka, vad som är gott, bra, vilka värderingar vi ska ha och så vidare.

Men vad är egentligen bra, vad får oss att MÅ BRA? Och vem kan säga vad som är bättre än det andra? För det är ju väldigt individuellt! En sak som är bra för mig passar inte dig och i perioder i livet behöver vi olika saker. Liksom det lilla barnet går igenom olika utvecklingsfaser där de omväxlande "behöver och tar avstånd" från föräldrar och annat, ratar eller älskar en speciell mat, gör vi det genom hela livet!

Det är genom att hitta balans, värdera och prioritera man förhoppningsvis kan finna en lösning som håller och som tar en frammåt och dessutom får en att må bra.

Det är de små vackra stunderna, fyllda av kärlek, gemenskap och värme som är det som är viktigt!

Andrum och eftertanke är jätte viktigt, lugn och tid för sig själv en stund! Med barn tillkommer så mycket mer, speciellt med små goa syskon! Det är orättvisor, likheter och olikeheter, viljor, saker som skiljer och en enorm sammanhållning. Den kärleken är så stark så jag vet inte vad! ♥

Ofta kommer jag på mig själv med att i något som händer eller görs, minns jag tillbaka på hur det var.. Det är lustigt och härligt på samma gång, små vackra minnen och en varm känsla sprids alltid inombords. Vilken rikedom det är att ha fått vara med om allt detta fantastiskt underbara med två så fantastiska starka och vackra individer! ♥ 

Att få ihop två viljor som ena sekunden vill precis det samma och drar åt samma håll för att nästa dra tvärtemot och tycka precis olika... Med lite ålders skillnad kan man för det mesta lösa det lite smidigt. Ibland lämna bollen till barnen själva, eller köra efter principen att man turas om och väljer varannan gång. Ofta blir det ändå så att storasyster kan prata för sig och lillasyster som ser upp till sin stjärna hänger på. Det är så mysigt när dem pratar, förklarar och berättar för varandra om sina tankar. Andra gånger är det en själv dem gaddar ihop sig mot - och då är det minsann inte så roligt (jo det är svårt att hålla sig för skratt kan jag lova, men inte om man vill ta sig någonstasn i situationen) Vilka viljor och vilken sammanhållning! Små skruttungar! ♥

♥♥ Den där översvallande värmen, kärleken, känslan av att vilja skydda

saligheten i sitt/sina älskade små barn,

oskuldsfullheten och skönheten när de sover.

Oron som stundtals naglar sig fast.

Hur deras skratt alltid får en att le och skapar någonting alldeles speciellt

och när all kärleken slår emot så man får tårar i ögonen.

Finns inte ord för hur oändligt mycket jag älskar er mina charmtroll och söthjärtan! ♥♥

Med mitt hjärta i din hand

_________________________________________________

_________________________________

Hur långt kan det gå? Till vilken spets kan man dra det? Ibland vet jag inte vad jag ska tro och jag önskar det fanns forum för det här. Någonstans där man kan lyfta på locket, på riktigt och vädra ur allt det unkna, inskränkna och förgågna. På något sätt släppa in lite ljus och se nya vägar att färdas längs.

Censurerar

Censur är att genom förhandsgranskning hindra information från att nå en mottagare.^[1] Tidningar och andra massmedier kan censurera sig själva, så kallad självcensur, men

Som lyckan vid regnbågens slut...

(lånad bild)

Vilken underbar dag vi har haft! :-D Blidde en liten sovmorgon efter en lite ovanligt sen kväll igår, men ibland behöver man få göra så, och någon gång ibland kan det där extra myset vara värt så mycket.

Den enorma glädjen i att ha en syster! Den fantastiska skönheten i att ha någon vid sin sida. Det underbart varma i att vara tillsammans <3

Lite lugnt på morgonen och en promenad för att handla lite. Jag är så stolt och glad över vad vi kan fixa och göra tillsammans, allt som vi faktiskt klarar av på ett så bra sätt!

Visst ibland får man komma med en liten uppmaning, påminna lite grann och kanske tjata en liten gnutta. Men när man pratar med varandra, är noga med att lyssna och visa att man vill förstå så tycker jag att det blir och går väldigt smidigt och bra! *happy love*

Stannade ute på baksidan sedan för att busa runt i gröngräset, plocka hallon, ligga i hängmattan <3 och tok busa som bara vi kan <3 Fick sällskap av en kompis som följde med in och åt lite mat innan mamma och pappa akom på besök. Glada tjejer! :-D

Sen fortsatte ute leken och jag är så glad att vi bor där vi bor - tänk så bra vi trivs här och vilka möjligheter vi har här! :-D Kommer fortsätta att fixa och dona här bak så vi får det ännu finare och bättre sen! Det är så härligt!

Grillat är gott så det blev riktig kalas mat och glass till efterrätt!

Bara njuta av att vara och göra det man känner för och vill.

En del dagar kan man bara njuta, bara vara och lyckan och kärleken liksom sipprar genom porerna och genomsyrar påde en själv och allt som man gör eller ser. Det är som magi eller en stark energi som flödar, man ger och får tillbaka. En alldeles speciell värme sprids inombords och runtomkring till dem som är en nära... Sådana dagar upplever jag ofta med tjejerna. När vi är tillsammans, när vi hittar på bus, gör någonting spännande, eller bara är där vi är och på riktigt tillsammans. Jag älskar det!

Genom kärlek, tillit, närhet, låter man sig själv och andra växa, genom uppskattning, att bli hörd, sedd och förstådd stärker man varandra och bygger på och stärker sina relationer. Genom att ställa frågor, att våga anta nya utmaningar, testa nya vägar och tänka om, lär man känna både sig själv och andra och berikar sitt liv.

Jag är så stolt över våra duktiga, modiga, starka, kärleksgulla, varmhjärtade flickor! De ger, lyssnar, försöker och sprider så enormt mycket glädje omkring sig! De delar med sig, hjälper till, tar om hand och är så enormt vackra små personer - precis och just som de är!

Jag hoppas och önskar att dem ska växa upp med den insikten och känna det i sig själva - hur oändligt vackra de är, innifrån och ut! Och att de är så högt älskade och duger precis som de är, är viktiga och fina personer!

Hittade de här båda och tyckte det var så himla bra och klokt så jag bara måste dela med mig! Värt att tänka på, känna efter för och ta med sig! Det är så sant och så viktigt att komma ihåg.

Allt beror på en själv, allting kommer ur en själv och man bär själv ansvaret över sig själv, det man gör, det man vill och om man vill ta sig någonstans eller ändra på någonting.

Sweet dreams! Imorgon är en ny smännande dag och det väntar massor av roligheter, det känner jag på mig <3

Vilda barn och söta hallon

Jag Älskar mina Vilda barn,
deras bubbliga skratt och busiga upptåg.
Jag Älskar våra Vackra barn,
deras visdom, deras påhitt och nyfikenhet på världen.

Jag Älskar mina Vilda barn,
med ostyrigt hår, stjärnor i ögonen och lortiga små barfotafötter.
Jag Älskar våra Fantastiska flickor,
med all sin vilja och stora varma personlighet.
Jag Älskar små utflykter och spännande äventyr,
tid tillsammans i all sin enkelhet,
att föras med i leken, fantasin och se fantastiska platser med varandra.

Inneliga kramar och mjuka små händer som håller mitt hjärta så hårt.

En liten hemlighet, bara för oss.

Jag Älskar våra Vackra barn,
att få finnas där och dela deras minnen,
att få ge stöd och uppmuntran, ge tröst och kärlek
Hallonmun, rosenknopp, rosentagg och liten tår.

Jag Älskar mina Vilda barn,
för allt som de är och för allt som de utvecklas till att bli.
Jag önskar att jag ska kunna dela med mig
av de användbara verktyg jag förvärvat längs livets väg
och få glädjas med flickorna när dem prövar sina vingar.
Alltid med en öppen famn att vända hem till.

Allra högst älskade, vilda små barn.

I skogen på mysig promenad, bland små stentroll, myror, blåbär och andra spännande saker...

I hallonlandet, bland blommorna och med vatten,

tillsammans på mysiga upptäcksfärder i nya och vana miljöer.

Det är alltid lika pirrigt härligt och underbart att vara tillsammans.

En liten humla som surrar, som med sina små vingar egentligen inte skulle kunna flyga,

men som flyger ändå! För vad vet väl en humla om sådant..?

Vackra, charmiga, busiga, härliga go hjärtat   

Tyvärr missar ni hälften av allt och alla mina färgsprakande, roliga, hjärtevärmande bilder då det finns ett till litet hjärta som alltid finns där och är med, oändligt viktig och så högt älskad! Men syskonkärlek och sällsam magi ryms som det är nu inte i min bloggvärd...

__________________________________________________

____________________________________

Jag är egentligen alldeles för trött för att sitta här och leka nu... Men den där lilla stunden för sig själv på kvällen är viktig och behövlig ibland. Sitta som till synes i sin egen lilla värld, med någonting lite bara för en själv...

Vi har varit ute hela långa dagen. Från alldeles efter lite morgonstök och vakna till, förutom ett dopp i badkaret, där jag tror det var sjöslag, till strax före god natt goset i sängen med sagoläsning, kramar och bus. Uppfriskande ljuvligt underbart! Som vi trivs i grönskan under himlen :-D

Lite små spännande saker, nya vänner, goda skratt, fantasi som sprudlar, picknick gott och andra roligheter.

Efter badet tog vi bilen och åkte (med mig bakom ratten - yeey!) till Gävle för mys middag och bus. Ibland ger det lite guldkant på tillvaron! Sitta tillsammans, någon annanstans, äta gott, prata om dagen och andra kuligheter och bara vara.

Jag är så stolt över våra otroliga flickor! De här båda tjejerna kan verkligen ta en med storm och göra en så enormt fashinerad och imponerad! De kan, dem vågar, fixar, frågar, gör, tar för sig, berättar!!! Detta mod, styrka och nyfikenhet och all den värme, glädje och godhet de besitter, delar med sig av och sprider omkring sig! Om dem bara visste hur fantastiska de är och hur många som, ens utan att känna dem, blir glada och imponerade av hur underbara de är! Jag blir alldeles salig och varm inombords! Kärlek!

Hur man skapar nya kontakter och finner nya vänner, lär sig nya saker, ställer frågor om stort och smått eller berättar någonting om sin egen syn på saker och ting, det man vet eller har varit med om. Felicia som kan prata i ett om jag vet inte allt och hur .. ja.. det är bara sååå härligt fantastiskt att få höra vad en liten person kan fundera över, hur man sätter ihop olika saker och vilka slutsater som dras utifrån perspektivet av liten människa. Kunde jag skulle jag både filma, skriva och spela in alltsammans för att kunna uppleva det om och om igen och dessutom kunna spara för hennes, och båda tjejernas skull!

Eller när man hör och ser i leken hur barnen anammar ens eget beteende, uttryck och det som man vet om att dem upplever hör eller ser i olika situationer i livet... Låtsas prat i telefonen, i leken om någon "gör sig illa" (klappar kinden, böjer sig fram och "jag är här nu, det blir bra lilla vännen/gumman/hjärtat.." med värme och omtanke på rösten) Eller de små invecklade charmiga förklaringarna till hur någonting ligger till och så är det, bara så att du vet det, faktiskt eller eftertryckligen med något annat ord som man "bara drar till med" för att det hörts användas nyligen... Klockrent!

Nu väntar kärlekens trygga armar och snart trängs vi allihop i sängen.. Varför blir klockan alltid så mycket på kvällen? Dagarna blir verkligen kortare nu. Eller så har man mer att göra. Eller så går tiden verkligen fortare när man har roligt?

Här ska i alla fall kuras ner under täcket och vilas ordentligt, morgondagen väntar med nya spännande saker, och bara att få vara med er är underbart som det är!

..

http://mylife-mydreams.bloggagratis.se/2010/08/01/3329430-jag-ar-foralder-fylld-av-karlek/

En dag på stranden, här leker min Älskling med kameran ;-)

(medan tjejerna och jag plaskar och busar eller kramas i filten)

Glass bus <3

Njuter i gröngräset <3 Min fantastiska lilla flicka och jag

Vackra blommor och en liten humla

Några solskens dagar, lekparks bus, spring, skratt, picknick mys och kramgos <3

En liten humla :-)

Barn är oslagbara! 

Barn ska springa, hoppa, leka och busa. Barn ska dansa fram och plötsligt stanna upp, för att undersöka något litet intressant. Barn ska ställa frågor om allt och lite till, nyfikna på världen och allt som ryms i den. Barn ska plaska, känna, smaka och prova på. Barn ska gegga ner sig, skrapa knäna, barn ska klättra upp och hoppa ner, dem ska utforska och upptäcka, leka lekar och fantisera, drömma stort och bara vara. Fria känslor och massor av kärlek, dem ska få uppmuntran och stöttning, tillit att dem kan av sig själva! Tröst och närhet, trygghet och gemenskap ska dem omges av. Barn ska få respekt för sin egen person, liksom dem ska lära sig att respektera andra.

Barn ska lyssnas på och bekräftas för sin egen lilla viktiga person och veta att dem är de finaste som finns.

Barn ska bara vara barn.

_________________________________________

______________________________

Jag skriver väldigt lite, väldigt sällan, om något som är jobbigt eller svårt med föräldraskapet, med Felicia och de gånger man är oense och trilskas. För visst är där sura miner ibland, gånger då man tycker olika, eller vill mer än vad som passar och går för stunden.

Felicia är en väldigt glad tjej, hon är lättsam och ja.. En helt fantastisk liten tjej! Så klart ;-) Även när hon vill bestämma själv, tycker till och säger hur hon tycker att det ska vara - så går det att prata lite och komma frammåt. Samma sak får jag höra av farmor och farfar de gånger dem varit barnvakt, och jag blir så varm, stolt och glad!

Genom att visa att jag lyssnar och hör vad hon vill, genom att prata lite eller berätta hur man kan göra i stället, så går det ofta bra ändå.

Sen är det så klart alltid så att man tycker olika i en familj, saker känns som orättvisa mellan syskon, eller mellan vuxna och barn, olika dagar passar olika saker in bättre och ibland måste man ju anpassa sig efter varandra!

Jag känner inget behov av att hänga upp mig på de gånger det blir tokigt, ofta uppstår de svårare sakerna kring situationer eller någonting som jag valt att faktiskt utelämna i skrift.

Ibland tänker jag på att det är roligt och givande att läsa om uppfostran, att se hur andra gör, hur man klarar de där trixiga stunderna, små (eller stora) konflikterna och hur sjutton man ska komma till rätta med olika saker... Det är skönt att känna igen sig och att läsa om hur andra har det ibland, och veta att man inte är ensam om att gå igenom det. Men jag tycker också att det är härligt att kunna dela med sig av allt det andra, av all värme, av alla glädje ämnen och av allt det underbart härliga som man år uppleva!

______________________________________________

________________________________

Den här helgen har jag tänkt mycket på det här med barn och familj.. Min längtan efter ett barn till och de två barnen som redan tillhör och ingår i våran.

Jag har känt och tänkt på all den kärlek som jag känner för dessa båda barn, och allt fantastiskt som vi delar, alla minnen vi har och allt annat som vi har gjort, som vi drömmer om och som finns inom och emellan oss.

Jag har längtat och saknat, så som man alltid längtar efter och saknar en oändligt älskad och kär familjemedlem. Och jag har njutit, uppskattat och bara varit i det härliga och fina som Felicia och jag har, som den lilla familjen vi är... För det är så det är.

Jag har ställt de båda mot varandra. Charmen och skönheten i egen tiden, två - du och jag. Charmen och härligheten, värmen och det bullrigt kärleksfulla i att vara flera och alla vi tillsammans. För visst är det så klart olika! Annars vore det ju konstigt. Om en saknas finns alltid ett tomrum, det är alltid någonting, någon viktig, som fattas!

Det här är både svårt och komplicerat, som det många gånger är med känslor och tankar, "rätt och fel". Eftersom att det i en bonusfamilj, en nyfamilj, tillkommer så mycket mer. Det är inte bara två som blir kära, som blir fler... Det är fler inblandade, reglerna är annorlunda och pjäserna spelar ibland "efter olika regler", ibland till och med på olika spelplaner - vilket så klart knölar till alltsammans lite.

Och det vet vi ju att dessto fler att ta hänsyn till och anpassa sig efter, gör det lite svårare. Av någon anledning. Till det kommer att vi alla är olika, har olika bagage och ser på framtiden på olika sätt, tänker olika om det som råder också. Vilken soppa det skulle kunna bli med andra ord!

I detta spelar de egna känslorna och tankarna in,

dåligt samvete, kärlek, rätt och fel,

hur man ska göra, när och var, hur och varför...

>>> Måste, eller borde man se fram emot sina "extrabarns" ankomst, hemkomst? Är det fel att känna missnöje, få en känsla av obehag och olust inför deras stundande närvaro?

Hur är det med en klump i magen över all den oreda som "extra familjemedlemmar" skapar och berikar ens liv med?

Ska man känna saknad, längtan när barnet åker, får man göra det? Får man, liksom vilken annan närstående som helst, känna en klump i magen, ett hugg i hjärtat, för det svåra i ett uppbrott - både för barnen och en själv?

Och om man inte gör det... kanske infinner sig en lättnad istället. Känslan av att "nu slipper vi den där ungen, oredan, tjatet"... Hur skulle det vara då?

Hur blir det, när det händer så.. att .. och sen om ..

Uppbrott, närhet, samhörighet och gemenskap. Kärlek och starkt knutna band, relationer skapade mellan två individer, som rör, endast dessa två, utformade utifrån vad dem ser och behöver i varandra. Men så läggs det till, dras ifrån, rörs om... och det blir trassel i banden och oreda, balansen sviktar och ... Vad händer då?

Ett barn ska alltid få känna kärlek, ett barn ska alltid vara välkommet! Ett barn ska alltid få känna sig önskat, liksom de ska få längta och sakna. Ett barn, liksom alla andra människor - stora som små - har rätt till sina tankar och känslor! Sedan ska dem också lära sig hur man rår över dessa och ansvarar över sina handlingar.

. . . . . . . . . . .

Nu blev det mycket tankar idag, om ganska stora saker. (vill gärna höra era tankar om detta) Sängen kallar och en ny dag väntar imorgon med nya spännande saker ;-)

Har tänkt på det där med att vara ledig... Vad är det egentligen och vad är man ledig ifrån?

Idag jobbar jag inte så ledig från jobbet är jag! Jobba hemma måste man ju göra i alla fall, diska tvätta....

Men idag har vi låtit sådana måsten vara, nästan helt. Istället har vi passat på att bara mysa vara tillsammans och njuta! För det här vi :-)
Skrattat, kramats, lekt, busat, skrattat mer, kramas mer och skojjat igen. Alldeles underbart har det varit.

Vi tog en promenad i solen, plockade blommor, tittade och pratade om saker
Vi såg. Gick till en jätte fin liten lekpark inbäddad i ett mysigt grönområde där vi spenderade hela förmiddagen i solen, blåste bubblor, sprang barfota i gräset, gungade, kastade boll...

Felicia gick själv en stor bit av vägen hem, balanserade, tittade på blommor eller små saker längs vägen- hon är såstor nu!
Till lunch var det beställt pannkakor så det vispade vi ihop tillsammans, sen dukade min duktiga tjej åt oss <3
Balkong mys av bästa sort! Felicia hamnade i mitt knä, sen hämtade vi en liten filt och satt där och gosade och skrattade tillsammans hon och jag <3

Sago läsning gillas så vi kröp upp i soffan när maten var bortplockad och läste många sagor om spännande och fina saker.

När älsklingen kom hem åkte vi till svärföräldrarna där vi plockade bär och grejade. På hem vägen passade vi på att köpa hem sushi till ikväll ;-)
Felicia satt och gosade i min famn, trött efter allt spring och bus idag, så nu sover hon i soffan med sin lilla filt. Gull hjärtat! Det värsta nu, hur söt och go hon än är, är att hon är omöjlig att väcka och inte alls blir glad när man gör det :-/

Molnen har blåst fram nu men jag hoppas på mer sol sen. I alla fall några dagar i veckan när jag är ledig och tänkt hitta på lite roligt :-)

Nu ska jag fixa lite för imorgon har vi planer...

Jag vet inte var jag ska börja... Klockan är mycket, jag är trött egentligen, men har inte skrivit på länge och känner ändå någonstans att jag vill få ur mig några rader.

Våra små söt hjärtan sover gott, hemma, i sina egna sängar. Men när det är olika, när det är annat, och när man är lite uppspelt, som man gärna är på sommaren, med ljuset, efter semestern och så vidare så tar det en stund att varva ner ibland. Speciellt också när det är så mycket bus man behöver hitta på sådär lagom till att man ska sova..

Borta bra och hemma regnar det mest, eller? ;-p Hade gärna stannat någon dag till, Felicia längtade hem till sitt gula hus, till sina saker, till att titta på film, till hundarna! Hundarna längtade vi nog efter alla, och hundarna efter oss för vilken fart det blev när dem kom hem! <3 Våra fina fina hundar! Och jo, det är skönt att komma hem, samtidigt som det är skönt att vara borta också, mysigt!

Bo i stuga är verkligen charmigt, hur charmigt som helst! Jag gillar till och med när det är lite "gammalt och rustikt". Tänker tillbaka på våra sommrar på Öland och vet att vi bara måste åka dit någon sommar längre fram!

Jag gillar att det är litet, att man är nära varandra, jag tycker om när man lyckas hitta sådär härligt braiga campingar som passar familjen, variationen, det nya.. Äventyret i sig att inte vara hemma och upptäcka nya platser.

Första semester veckan har varit, ja, faktiskt, hur bra som helst! :-D Vi har lyckats undvika de värsta skurarna på något fantastiskt sätt och fått njuta av solsken, bad, äventyr, utflykter, lata dagar, mysiga kvällar, bus, skoj, glass, promenader och jag vet inte allt.

Önskan för i år var mycket bad och det var vad som stod på "schemat", det var också vad vi fick till allas glädje. Både i sjöar på olika badplatser och på Skaras sommarland. Vi hade införskaffat våtdräkter och ett litet "halv tält" (typ "UV skydd"/regnskydd) vilka båda var bra investeringar! Sen var det full fart och massa skoj!

Resan ner var ganska lång, med med något litet stopp för mat intag och så gick det bra. Vi är otroligt stolta över våra duktia tjejer som verklgien är helt fantastiska och sköter sig så bra! Det blev en rolig och mysig resa, även om det så klart inte alltid är roligt att sitta länge i bilen. 

Hem resan delade vi upp lite genom att stanna över på en camping strax utanför Örebro på vägen hem.

Nu bjuder jag på lite bilder från senaste dagarna, skriva mer får jag göra en annan dag!

 <3 Lilla blötdjuret som plaskar och simmar <3 Solstrålen som busar i gräset med mamma <3

Med dig i mitt liv är jag lycklig

Min fina älskling

På äventyr i skogen bland varg grottor, troll och små skogs feer..

Och små djur som äter lunch

Hungriga vänner och annat fint

I mammas famn <3 I mammas hjärta <3

Min Älskade lilla skatt

Skönhet i de små sakerna