Många lever alldeles för ytligt, bara gör, bara går på, bara hänger med utan att vara här och nu, delaktig och närvarande.. Låter negativa känslor ta över och glömmer bort det där viktiga i livet... Man måste vara rädd om det man har, ta vara på tiden och göra sitt bästa. Lära av misstag och göra bättre framöver. 

Jag såg på nyheterna kort i morse och berördes sådär som man kan när man hör om unga människor som inte får finnas kvar. Jag tror på att tänka goda tankar. Jag tror på att gå vidare och att göra så gott man kan.

Här kommer lite färg...

NU till någonting som jag velat och tänkt skriva om ett tag... får se om jag "får till" det som jag tänkt mig...

Gör det med glädje

Gör det med glädje skriver jag och vad menar jag? Jo att det är viktigt att bära glädjen med sig i det som vi gör. Ska vi träna då ska vi ha kul när vi göra det, inte som ett måste, utan för att vi vill, mår bra av det... Ska vi lära oss någonting nytt, så är det mest troligt till gagn för oss (kunskap är lätt att bära!) så gör det med glädje!

Försök att bära glädjen med dig i allt som du gör, i varje möte, varje dag så ska du se att livet blir så mycket rikare! 

Har du glädjen med dig går du ofta lättare in i möten med andra, du har lättare att ta dig över hinder och ifall du skulle möta motgång behöver du inte ta det lika hårt. Försök hitta de där små goda sakerna i så väl människor som tillfällen som ändå gör det bra, även om det vid första anblick kanske inte kändes som eller verkade som det.

Gör det med glädje, känn det i ditt hjärta och ner i maggropen,

bjud på ett leende och se världen med nya ögon!

Lite bilder från en skogspromenad med bästa

Här kommer så bilder på två av mina alster... Akvarellmålning på duk. Texten, förutom några små ändringar, har jag hittat på google tror jag bland en massa andra fina härliga väggord och små tavlor med olika budskap som jag absolut förälskat mig i. Peter Pan tavlan såg jag och har målat av på fri hand... Min fina älskling har gett mig "amor vincit omnia" och "love", av fina Sandra har jag fått "lycka"... Håller utkik och klurar, för det är några andra jag fäst mig vid och skulle vilja ha på väggarna i nya lägenheten. Får se om Älsklingen ger godkänt på det! I köket nu har jag shablonat upp "Yesterday is history, tomorrow is a mistery, Today is a gift" och det är någonting som jag tror jag vill ta med mig också. Mycket man vill!

Kommer garanterat samla på mig fler tavlor och insperation att måla mer, I love it! Är en liten "estetare" och har alltid älskat bild, vilket jag ser från de sparade teckningarna från bilden i skolan, bland annat... Så blir till att öva upp mig igen!

Idag blev det mys morgon och en förmiddags promenad betydligt längre än planerat.. Men det var så härligt ute i solen, och hade gäärna gått ut igen nu på eftermiddagen om Felicia varit med på det... Men vi är hemma sjuka idag, och det har märkts på Felicia som somnade ute i vagnen, nästan hemma och sov bort halva eftermiddagen och sedan efter liite mat tittat på film.. Jag har passat på att plugga lite och dricka te, gott för halsen! Är väldans frussen idag! Klickat mig igenom lite bilder och pysslat, som ni också ser i de jag lagt upp ;p Kuligt! Snart komemr Älsklingen hem och, som igår, hoppas jag det kan bli en liten promenad tillsammans i kvällssolen.

Älski avvek med hundarna för att titta på hockey men Felicia och jag stannade ute och busade <3 Super mysigt! :-D

Bilder på Älsklingshjärtat <3 Plockar blommor förra veckan och lånar farfars stövlar.. <3

När lilla skruttan somnar på dagen är hon väldans svår att väcka och blir gärna lite små sur av det.. Igår var hon trött och lite surig, då stängde hon om sig och gick och la sig själv :-O Gull hjärtat <3 Så det blev lite sent igår kväll men hon var så mysig och go så det gjorde inte så mycket när det bara blir någon gång. Annars tycker jag det är bra med rutiner på kvällen så barnen får sova, är viktigt för dem! Och bra att passa på för oss att göra sådant vi behöver eller få en liiten stund för oss själva ibland.. ;-)

Glad Påsk!

Glad Påsk på er allihop!
Hoppas ni får njuta av god mat och bästa sällskap,
att Påskharen hittar er och att alla får vara glada och må bra!

Traditioner är på många sätt en del av dem vi är och formar hur vi ser på saker och vad vi tror. Traditioner skapar gemenskap, trygghet och sammanhållning och kan ge oss varma fina minnen att se tillbaka på med glädje. Traditioner håller oss samman och ger oss tillfällen att se extra mycket fram emot. Stunder där vi får tillfälle att spendera lite extra tid tillsammans...

Jag tycker att det känns både fint och mysigt att "göra lite extra" ibland, pyssla och göra små överraskningar, laga mat eller baka och skicka en liten hälsning eller träffas och bara umgås. Jag har själv vuxit upp med olika traditioner och det är någonting jag minns med värme och glädje! Att mamma och pappa faktiskt tog sig sådan tid och engagerade sig så i oss för att ge oss den upplevelsen som det faktiskt var... Det är jag otroligt tacksam för!

Felicia pratar varje dag med pappa om sin storasyster, att han ska hämta henne, var hon är, när hon kommer hem och att han måste hämta henne.. Älsklingshjärtat <3 

Nu ska Felicia och jag mys busa lite, invänta Älsklingen, äta och förbereda oss inför kväll och morgondag..

Jag läser och förundras över ordens makt över oss. Eller hur vi låter oss själva svepas med, påverkas, beröras... För så är det, allt vi läser påverkar oss, någonting händer, det sätter igång någonting inombords. En reaktion. Vi får en tankeställare, vi blir provocerade, vi får insperation, vi vill också göra, ha eller vara det som vi läser om. Vi blir arga och frustrerade, upprörda, vi glädjs med den som skriver eller får någon annan insiktsfull känsla eller upplevelse av texten. Kanske en känsla av gemenskap, en känsla av att inte vara ensam och att någon förstår...

Jag har hittat många nya, härligt varma, kloka och eftertänksamma eller peppiga bloggar/siter som är sådär härliga att läsa. Jag har hittat en tidning i samma anda som jag nu testar en "tre nummer" prenumeration på - nice! Läsning, pepp, vår sol och go bus!

Just det där vad ord, andras ord kan göra med oss är så häftigt på något sätt, hur mycket som vi faktiskt kan låta det påverka oss, ibland ens utan att vi är riktigt medvetna om det. Svårt.

Jag ska göra någonting nytt - 100 grymma dagar. Jag ska sätta upp mål, delmål och morötter längs vägen. Det känns pirrande vårfriskt och spännande. Jag ska göra det för MIN SKULL, jag ska prioritera och göra det på mitt sätt, i "må bra anda".

MOTIVATION. Jag tänkte på det för nu en två veckor sedan när jag var ute och sprang och det kom som en våg över mig med kraft, vilja, hunger och ork. Tid fanns det gott om, alla möjligheter och inga hinder... För det är gärna så att vi "väntar på imogon" och skyller på omständigheter som faktiskt inte finns när vi ska ta tag i och göra någonting. Motivation handlar om att hitta någonting i sig själv, sin egen person, för sin skull och som man mår bra av. En giltig anledning, ett MÅL (målet är viktigt, resan dit gör målet..) och på vägen delmål med små belöningar.

Vill man tillexempel gå ner i vikt så är det viktigt att veta VARFÖR man vill göra det och vad man förväntar sig av det målet. Sedan HUR ska jag ta mig dit och göra en plan på det. Medan man längs vägen sätter upp små del mål som man får belöna sig själv vid. (med en ny jacka, bio, middag på restaurang eller vad som nu fungerar). Alla är olika och man känner sig själv bäst.

Min resa och 100 grymma dagar för mig handlar inte om vikt, utan om psyke och fysik. Jag är och har alltid varit en aktiv person som känner att nu efter allt för lite sådant mår jag faktiskt sämre och är en sämre människa än vad jag vill vara.

Jag har tänkt, eventuellt, att jag ska dela med mig av lite mer kring detta, mål och träning för att nå dit.. Men det kommer senare, eftersom jag då vill "finputsa" det lite först! ;)

__________________________________________________
_____________________________________ 

Felicia är på dagis och jag hade skola på förmiddagen. Nu ska jag plugga lite innan hjärtat får komma hem, men jag är trött efter att ha sovit dåligt ganska länge och hade mycket hellre dragit på mig löparskorna!

Igår hade vi en riktig toppen dag, med en tur på morgonen med hundarna (jag friskförklarade mig men det känns när man varit sjuk!) shopping och lunch i Gävle med sällskap av fina Johanna :-D Felicia hade myror i rumpan och jag vet inte allt hon hade för sig när vi skulle äta, men maten fick hon i sig i alla fall... Tittade på lite av varje men köpte inte så mycket ändå... Felicia hittade en fin mugg med prinsessor hon behövde tyckte hon, lite nya pennor till go tjejerna tyckte jag dem skulle få nu när jag snart fixat ett så fint pysselskåp.. ;-)
 Köpte lite tyg till mitt pyssel, olja till maskinen och sen fick Felicia en jätte mjuk och gosig mysis, som jag hoppas hon tänker vilja ha när hon ska sova... Men igår kväll slängde hon iväg den för den dög inte när det skulle vara jag och mina.. hurmm.. Men det ska gå! Tog en stund att få hjärtat i säng, men så kan det vara ibland! Somnade i min famn på bussen hem <3 Och vaknade inte förän senare när vi satte oss för att fika på stan. Mys!

Blev en heldag, tur att Älski förberett maten hemma! Så skönt det var att sitta tillsammans och sedan krypa ner med Felicia och titta på film! Älsklings hjärtat! <3

Fortfarande inte hittat en sådan vårjacka jag vill ha :-/ Buhuu! Egentligen skulle jag dessutom vilja/behöva ha två! En mot regn och vind, eftersom jag är ut i alla väder! Och en lite finare, helst en sådan tyg jacka i beige/brun eller grönt ... Vet inte vad det är men alltid velat ha en sådan! Får se vad det blir, trodde jag hittade en igår som jag isf tänkte beställa hem, men det var fel, vill knappast ha en nå "plast" material! Fortsätta leta!

Nu lite plugg innan jag får hämta hem mitt lilla charmtroll... Så tomt utan tjejerna hemma såhär, inte lika roligt då! Är verkligen stor skillnad på att ha båda eller bara en hemma, det märks på Felicia också! Samtidigt som det är skönt ibland att bara ha henne och kunna vara bara hon och jag.. Svår balansgång där ibland!

Men går inte in på det nu. Är så trött i huvudet.. Orka plugga lite nu innan vi får njuta i solen en stund! 

http://hundragrymmadagar.shapemeup.se/anmalan

Att vara den man är. Att följa sitt hjärta och stå för vad man tycker. Att våga visa sig sårbar, att ifrågasätta ibland. Att kunna tänka om. Att bära insikt och förståelse för andra. Att inse sina begränsningar och att ta vara på sina styrkor. Att vara den man är. Att dela med sig och glädjas med andra. Att skydda det som är viktigt och värdefullt.

Att vara den man är. Men hur vet man vem det är? Varifrån ska man plocka sina värderingar och ideal och när ska man testa för att se om de håller? Hur ska man våga byta riktning när och om man märker att man hamnade fel?

Att vara den man är och bli satt i ett fack, att bli dömd på förhand. Att bli den man vill vara. När man följer sitt hjärta. Att göra det man tror på och känna efter vad som är rätt. Att be om ursäkt när någonting blir fel.

Att vara den man är. Att acceptera sin situation och visa respekt för sina medmänniskor. Att bli bättre än vad man var. Att gå vidare, att öppna nya dörrar och se nya möjligheter.

Att vara den man är.

För all den kärlek jag bär för Dig och för Er

För att Du och Ni är dem allra viktigaste för mig
För att jag älskar er mer än vad ord kan beskriva

För att ni berikar mitt liv och gör mig till en bättre människa

<3 All min kärlek <3 

Jag bad inte om att hamna här. Jag tog mig hit själv. Alla små beslut, alla chansningar, varje gång jag ville och genomförde, tog mig hit - just här, just nu. Från ett gråmulet mörker till solsken. Från en tomhet, en ensamhet och från att vara vilsen i mig själv till insikt, styrka och egenvärde och tillhörighet och gemenskap.

Jag bad inte om att hamna här och aldrig hade jag kunnat drömma om att hamna, just här. Men det gjorde jag. Flera mil bort, och allting var nytt, hela jag blev ny och någon annan i mig själv växte fram. Jag fick en familj med kärleken och med kärleken fick jag en familj, ett hem och en värme starkare och mer storslagen än vad jag någonsin kunnat förstå tidigare.

Man ber inte om de situationer man hamnar i, man tar sig dit, mer eller mindre, genom de val man gör. Vid någon punkt, om det vill sig illa, fortsätter det dock även efter att man själv försöker ta sig därifrån - det är i alla fall min uppfattning. För ens egen vilja är väldigt mäktig, och insikten om vad man kan göra med den och hur långt man kan ta sig, bara med den egna viljans kraft.

Med sina tankar styr man sina känslor och genom att ändra sina tankar kan man alltså välja känsla och därigenom uppnå förändring. All förändring börjar inom en själv. Kommer inte ihåg vem, men jag vet att jag har läst om detta... Kaj Pollak bland flera...

Att inse var man står, att inse hur man tänker. När man förstår att tankarna man väljer förstör mer än vad de gör gott, och vända riktning och tänka om. Det är stort! 

Jag skulle på samma sätt kunna citera, blåsa upp och anta saker som jag inte vet mycket om. Låta agget växa stort och mörkt för att sedan färga och låta forma alla nästkommande tankar... Men jag väljer att inte göra så, för det gör mig ingenting gott. Det gör inte heller barnen gott, inte någon annan heller.

Jag har ingenting att bevisa.

Mina handlingar, mina försök, mina välvilliga frågor förkastas eller ignoreras. Och vems ord som innehåller mer sanning, vem som har större rätt att dömma vem för vad... Det som har hänt har hänt. Det förflutna grummlas av nutidens känsla och känslan baseras på den valda tanken, och alltså väver vi om det som hänt i vårt minne av det vi tror på idag.

Jag har valt att släppa det som varit, växa med det jag kan ta lärdom av, glädjas med mina glada minnen och känna mig stark efter varje gång jag rest mig efter fall.

Myser hemma med hundarna, gör "ingenting" och bara är, vilket jag faktiskt behöver träna på! Inga måsten, inga tankar, bara vara - här och nu. Tittat på nyhetsmorgon, på Efter Tio och fasas över vad hemskheter som händer. Med Nova i knät och Ronja tätt intill brevid. Go hundarna. Ska snart ut med dem innan jag ska ner på stan för mys lunch med min Älskling <3 Sen skolan innan jag får hämta hem lilla hjärtat <3

Igår var en så härlig dag! Gick upp tidigt och gjorde mig klar och tog ut hundarna i morgonkylan. Väckte skruttis och åt frukost tillsammans och skulle göra oss iordning för att komma iväg. Men det är inte alltid så lätt på morgnarna ibland, man vill så mycket själv och kan det också! Även om det tar lite tid ibland, blir lite tokigt ibland.. Men sen blir det alltid bra! Kloka lilla fina flicka! Mammas hjärta svämmar över för dig <3

Massor av nya ord och formuleringar, tankar, viljor och prat om hur saker är eller ska göras. Det är alldeles fantastiskt att upptäcka världen och dela den här utvecklingen med någon som man älskar så mycket och är så otroligt viktig.

Var in till skolan och hem till hundarna och pluggade över lunch. Sen tog jag cykeln ut i solen och trampade runt för att fixa lite innan det var dags att hämta Felicia igen <3 Sken upp som den lilla sol hon är när jag kom och det värmer så underbart! Men sen blev det leta, för både strumpor och docka + kläder hade gömt sig när vi skulle gå... :-p Felicia var sugen på en promenad så vi gick "åt fel håll", hon med Novas koppel och en hand i min medan vi skuttade och gick där tillsammans <3 "Nej Nova inte dra" "sluta nu" "mamma Nova bara drar.." Vi skrattade och tokade, tittade och pratade. Hittade en snödriva som fortsätte längs med vägen och där uppe måste vi gå! Knöligt och svårt med hundar och vagn och Felicia i handen.. Men åh så härligt det var! :-D

Sista biten, det blev så kallt, var det ändå skönt att åka vagn.. När vi kom hem sen blev det bara mys <3 Kläderna av på golvet i hallen och plask ner i badet ;) Så satt jag med där inne och pratade och plaskade. Lilla badmonster! Precis som sin fina storasyster! Tänk så mycket bad och plaskande det har blivit och varit... :-D *glad och varm inombords* Så många vackra fina minnen vi har som vi delat och upplevt tillsammans! Det är rikedom!

Felicia var med i köket när det  var dags att laga mat och tyckte och tänkte om vad som skulle vara eller inte, gott eller blä. Härligt go fina tjejen min <3 Smakade okokt spagetti, luktade på kryddor och rörde om, men det får inte vara peppar i...! Ville inte ha och tyckte inte om... men när det var dags att provsmaka slank det ner och tills maten var färdig när pappa kom och vi hunnit rita, klippa och diska undan också ville vi bara ha meer! Så jag tror allt vi lyckades bra med maten! ;-)

Sen blev det kramar och gos framför en film och varva ner innan läggdags. 

Ibland är det svårt att sätta ordet på vad det är som gör det. Men vissa dagar, och det behöver inte ha varit någonting mer speciellt med dagen än att det var en vanlig onsdag, torsdag eller måndag. Det bara känns mer, varmare och mer vackert underbart. Livet är skört och värdefullt! Det är vackert och fullt av färger. Det är viktigt att stanna upp ibland och njuta av att bara vara här och nu. Inte stressa runt, inte tänka på annat.

Ska fixa lite med några härliga bilder senare som jag tog en morgon när det var så vitt av frost.. Kommit på att jag vill böja läsa mer igen - köpt hem böcker som bara väntar på att bli lästa! Har lite små pyssel och annat skoj som jag också vill börja greja med.. :) Tänk så mycket som man vill!

Jag ska sätta mig ner och skriva lite sen också, om lite saker som jag funderar över, som är så lustigt roliga, eller så är det just vad dem inte är.. För att en person kan säga sig stå för en sak - och så är det verkligen och allt och alla döms och hängs för det, smutskastas och förfulas, just för att det är på ett visst bestämt sätt som man bara bestämt sig för. Men av någon outgrundlig anledning så fungerar allting för denne själv på helt annat sätt och ingenting av det man dömmer andra för måste man hålla sig efter själv. Det är så lustigt, nej det är så falskt. Det är så konstigt... Och jag har inte ens ord för sådana beteenden och när en person beter sig så hemskt illa. Det är bara så tråkigt att det ska behöva vara så! ...

Nu ska hundarna ut och jag vill också ha lite frisk luft efter min riktigt slappa förmiddag. Sen blir det mys och kul resten av eftermiddagen och god middag har jag planerat till kvällen ;)

En Stor hyllning till alla fantastiska

starka modiga vackra underbar kvinnor där ute!

En stor hyllning till alla de kvinnor som vågar vara sig själva

som säger ifrån, som talar högt, som ger sig hän

Till alla er kvinnor som tror 

som vill och som kan

Till alla er som drömmer och älskar

Till Dig som är just den du är och är trygg i det

som är stolt för det

Du är viktig

Du är värdefull

Du duger presis som du är

Du älskade barn!
Det är någonting alldeles visst med dig! Den stora värme och klokhet som du besitter, din strålande glädje och all den godhet som ryms inom dig.
Skört och stort och vackert är livet! Du har lärt mig så mycket och jag är så otroligt stolt över dig! Så oerhört tacksam över allt som jag får dela och uppleva med dig! Jag hoppas att du känner styrkan inom dig, tryggheten vi vill ge och all den glädje och kärlek som omger dig! Jag vill och hoppas att du njuter av allt som du är och som finns omkring dig, att du får vara precis där du är. Att vara barn, att prova sig fram, att upptäcka, leka lekar, ställa frågor, att testa gränser, vara liten och stor...

Jag hoppas att vi genom all den kärlek som vi bär för dig, genom omsorg och uppmuntran, ansvar och gränser ska kunna stärka dig till ett starkt inre med god kännedom om dig själv och ditt stora egenvärde. Du är ofantligt viktig just för att du är precis den du är!

Livet har många svindlande stigar och höga berg att bestiga.

Svårigheterna vi möter gör oss starka,

rädslorna vi övervinner ger oss mod.

Varje prövning som du övervinner ger dig nya insikter om livet

och om dig själv och det är stort.

Varje gång du öppnar ditt hjärta med kärlek

och ler med andra, delar glädjen,

kommer ditt hjärta och din själ att växa.
Du älskade barn!

Du är värdefull och viktig,

precis som du är,

för det finns ingen som du.

Massor av varma grattis kramar, fång med blommor

och uppvaktning passande den otroliga Lill Stora tjej som du är!

Högt älskade hjärtebarn

Mest fantastiska storasyster

Otroliga flicka

Vi hoppas att du får en toppen bra 7 års dag!

Vem bestämmer vem du ska vara?

Vem bestämmer hur du ska klä dig eller vad du ska tycka om att äta?

Vem bestämmer hur du ska se ut och vad du ska göra?

Vem bestämmer vad du ska tycka, hur du ska känna dig och hur du ska må?

Det gör DU!

"Ändra dina tankar och du ändrar din värld"

- Norman Vincent Peale (1898-1993)

Jag tror att vi gärna får för oss att andra styr och ställer i våra liv. Att någon annan får oss att känna eller må som vi gör, att någon annan tycker att vi ska se ut på ett visst sätt, eller ännu värre, att vi inte duger om vi inte ser ut på ett visst sätt, passar upp till en viss standard. Att vi inte duger om vi inte håller måttet.

Men vems mått är det vi går efter? Vilka ideal är det vi vill uppnå? Vad är det för vision vi har om livet? Oftast ganska orimliga och sneda...

Någonstans har vi alla en vision om vad livet är, vad det (ska) innehålla och vi har ideal bilder vi sätter upp för oss själva, mallar som man ska passa in i, göra efter och se ut som. Vi ska prestera, hinna med, vara överallt och ingenstans. Vi ska vara sexiga, snygga, vältränade och ha "lagom" kurvor (eller på rätt ställen?), vi ska ha fina hem, snygga kläder, rätt inredning och snälla barn, vi ska ha romantiska sambos och . . . så fortsätter det.

Behöver vi allt detta? Mår vi bättre om vi "får" det? Eller bidrar det bara till onödig stress?

Jag vet själv för jag är precis en sådan högpresterande person med orimliga krav på mig själv, sätter upp konstiga förväntningar, på mig själv, målar upp min lilla ideal bild och ska fixa och klara så mycket... Jag är ordningsam och analytisk, jag vill mycket, ha tid till mycket och vara mycket.

Ibland håller det. Ibland håller det inte. Och vad händer då när det inte håller? . . .

Jag är, tack vare min resa, väldigt medveten. Jag känner min kropp på djupet och känner av när jag "går igång" på fel saker, när den där orimligheten kommer smygande. Då gäller det att kunna vända på smeten och hålla tillbaka, stanna upp...

Tacksamhet. Närvaro. Tilltro till sin egen förmåga. Självkänsla. Egen värde.

Idag kan jag sänka kraven. Jag vet att jag duger och att jag räcker till! Det är viktigt att se och känna skillnaden på vad man gör för andra och vad man gör för sig själv, ibland är gränsen svår... Jag och andra och att ge av sig själv tar från ens inre - man måste fylla på också! Fylla på med sådant som "bara är för en själv", som är sådär lyckligt härligt, som ger vila och glädje och stärker ens inre.  Alla har olika saker, soliga promenader, träning, pyssel, musik, fika med vänner...

"Ändra dina tankar och du ändrar din värld" - Norman Vincent Peale (1898-1993)

"Du blir det du tänker" - Buddah

Sov gott och dröm så sött!

Bara vara du och jag. Du och jag vi klarar allt tillsammans!

Men det räcker inte! Ensam är inte stark och vi klarar oss inte bara du och jag. Vi är alla beroende av varandra. Vi behöver fler för att klara oss, för att orka och för att det ska gå ihop, för att må bra rent av!

Vi behöver vara många för alla ger oss olika saker och ingen är bara en, vi har många små personligheter och egenheter som vi behöver få utlopp av för att vara hela oss själva.

Vi behöver våra vänner som accepterar oss precis som vi är, som delar våra intressen och ger oss utlopp för våra tokiga sidor. Vi behöver våra föräldrar (och svärföräldrar) som stöttar och hjälper oss, som på ett eller annat sätt skapat och format oss. Dem finns där om det kör ihop sig ibland, dem finns där med sin trygga kunskap, med en extra hand ibland... Dem blir mor- och farföräldrar åt våra barn och blir värdefulla på fler sätt.

Våra barn som vi älskar så högt och skulle gå genom eld och vatten för behöver vi också! Ibland av orsaker som vi kanske inte själva riktigt förstår eller kan sätta ord på. Dem är delar av oss och av värden, dem har givits åt oss att se efter, älska och vårda... Som vi finner extra styrka för, som vi glömmer trötthet och måsten eller behov för, av den renaste och största av kärlekar.

Sin älskling som man behöver nära och avstånd till. Sin älskade som ser igenom, som ser allt, som finns där, som är, som får och som tar. Man behöver någon som bara finns där, alltid. I de fulaste stunderna och de ögonblicken som är sådär obeskrivligt vackra. Man behöver någon som, hur eländigt allting är, ändå får en att skratta och kan sprigda värme inombords. Man behöver någon som håller om en, även om man varit dum, gjort fel, eller ändå bara känner sig sådär dålig...

Vi behöver alla någon annan ibland, för bara du och jag räcker inte till. För hur mycket vi än vill så tryter orken och våra kunskaper ibland. Världen är större än vi tror och för att kunna ta oss runt i den behöver vi ibland en hjälpande hand eller någon som förstår, eller bara pekar i rätt riktning. Vi är inte ämnade att vara ensamma och klara oss på egen hand. Vi ska vara tillsammans, många och flera tillsammans, om än på lite avstånd ibland.

Egen tid, tillsammans tid, gemensam tid. Avstånd och egentid får oss att värdera tillsammans tiden, får oss att sakna och längta hem till vårt eget lilla kaos som vi ändå är så stolta över och tacksamma för.

Jag tycker om att klara mig själv och att stå på egna ben. Det känns bra, då känner jag mig stark. Och ganska ensam. Då saknar jag gemenskapen och känslan av att ha åstadkommit och klarat någonting - tillsammans. Jag pratar och utvecklas, jag frågar och växer!

Ibland är det svårt att få tiden att gå ihop, räcka till och man får pussla. Det är mycket man vill, mycket man borde eller måste eller behöver och andra saker som också gärna ska få ta plats.

Livet är en balansgång mellan alla dessa element. Det gäller att komma på vad som faktiskt är viktigt, vad som verkligen får en att må bra och prioritera det.

Sömn är egentligen riktigt viktigt och jag sov dåligt i natt och går inte och lägger mig i tid idag heller... Ibland får man göra avkall på något för att ett annat ska få träda fram. Skriva får mig ändå att må så väldigt bra och ger mig utlopp för många kreativa och drivande saker inom mig. Det är renande, härligt, jag växer och utveklas och det gör mig stark.

Att övervinna rädslor. Jag är och har nog alltid varit ruggit mörkrädd, speciellt ute, på kvällen, då får jag för mig så mycket... Idag övervann jag lite av den rädslan för att jag verkligen behövde och ville gå ut. Både hundarna och jag behövde det efter en dag inne och mycket mer stillasittande än vad jag är van med. Lilla hjärtat var sjukt och behövde mig. Men när pappa kom hem kunde jag passa hundarna ute och få lite luft själv - balsam för själen och för jaget. (viktig och stor skillnad på ego och jag!)

Det är ofta där, av någon anledning, eller när jag precis är sådär trött att jag bara vill somna, som alla de där guldkornen väcks i mina tankar. Som tur var lyckades jag plocka upp tillräckligt många för att kunna spara de även nu senare...

Igår kände jag mig sådär maktlös, när mitt älskade lilla hjärta blev sjuk och det finns så lite jag faktiskt kan göra för att hjälpa henne, för det känns inte som "att bara finnas där" räcker! Man vill bara ta bort allt det onda från deras små sköra kroppar och ja.. jag vet inte. Det gjorde ont i mig också! Älskade lilla skatt! Med tårar i ögonen, tätt intill i min famn och det är "dumma" det som är sjukt! Jaa dumma!

Men det går över! 

Igår var vi hemma och hade mys hela dagen, idag var det mys på sitt sätt, dels med stök och doningar, dels med kramar och gos, dels med en hel massa plugg som jag suttit med tills nu efter jag läst sagor och kramats <3

Imorgon blir det mer, men jag hoppas vi är så pass pigga och krya då att vi orkar lite annat än att bara vara hemma och inne - frisk luft vill vi ha!

Nu är det dags att vila både huvud och ögon till imorgon! I min älskades famn <3