En våg av ord sköljer över mig, behovet att ge dem rum växer inom mig. Jag vill fånga dem, beröra och förmedla! Jag vill skriva om svåra frågor, stora känslor och små saker. Jag vill skriva om livet och sådant som är viktigt.

Det är så mycket som ryms inom mig att när alltsammans vill ut - samtidigt - tar det stop! Ronja och Sassi skuttar runt och leker tillsammans :-) Sprang från varsitt håll och så hoppar Sassi mot Ronja som för att "bus skrämma" ... Det är väldigt härligt att bara titta på djur när dem är med varandra.

Jag funderar mycket över hur det är att vara förälder, att leva i en familj och hur samhället ser ut. Vad som är viktigt, vad som prioriteras och hur man lever.

Jag vet att mamma var hemma mycket med mig och mina systrar när vi var små, hon jobbade natt och på olika ställen när vi gick i skolan (som extra lärare etc). Pappa å andra sidan jobbade då längre dagar och även på längre avstånd (inom banken på olika kontor med olika befattning). Detta vet jag eftersom jag hört det och vi pratat om det. Men jag minns inte, när jag tänker på min barndom, om en eller annan av dem var hemma eller jobbade mer.

Jag minns stunder när pappa skjutsade oss till discot på fredagskvällen, eller när mamma bakade med oss. Jag minns en gång när vi kom hem och klev ur bilen (om det bara var pappa och jag vet jag inte) och pappa säger hur underbart det är att komma hem, till tystnaden och luften, efter en hektisk dag på jobbet i stan. (då bodde vi fem kilometer utanför samhället vid en sjö..)

Jag minns semestrar med bad och lek, jag minns kvällar tillsammans hela familjen...

Jag tänker på detta och på våra barn, hur kommer dem se tillbaka på sin barndom?

Jag är otroligt tacksam för mina föräldrar och fruktansvärt glad för att just dem är mamma och pappa till mig! För dem har alltid funnits där och ställt upp, satt gränser och gett mig verktyg för att klara mig i livet.

Eftersom jag pluggar kan jag vara hemma mer med tjejerna, vilket för mig är jätte viktigt! Men jag vill även verkligen jobba, jag ser fram emot det, det är ju därför jag pluggar nu!!! Daniel å andra sidan har ett jätte bra jobb och visst har vi haft det kämpigt! För tidigare var hans jobb inte säkert på samma sätt och med mycket färre timmar...

Jag är så stolt över honom som är så duktig, som tar sådant ansvar och försörjer sin familj!

Att vara vuxen med allt vad det innebär är verkligen inte lätt alla gånger! Ha hem, bil, barn - en familj!!! Hur får man allting att gå ihop och tiden att räcka till?

Daniel är en fantastisk pappa, det har han alltid varit, det är en av orsakerna till att jag älskar honom så väldigt mycket! Att han är så spontan, hans stora omtanke, hans glädje och enorma kärlek... Bandet till hans första dotter har alltid varit förunderligt starkt och det strålar så vackert i ögonen på dem båda när dem är tillsammans. Dem har en alldeles särskild dragningskraft och det är precis som om dem hade en hemlighet som bara dem två vet om. <3

. . .

... Kom av mig och hittar inte tråden igen..

Hela Jag. Lycklig, full av kärlek. Stark, modig, med en hel massa vilja, stort hopp och nyfikenhet. Välvilja, glädje och positiva tankar. Funderingar och stora frågor. Rädslor! Åsikter, frustration...

Tacksamhet! Jag har varit längst ner i mörkret, där inget ljus fanns kvar. Jag har haft så ont i själen att jag inte tyckt mig känna någonting mer. Jag har gått sönder, hela jag i kropp och själ, varit så vilsen att jag var alldeles borttappad....

Men jag fann ljuset igen och med all min kraft och viljestyrka tog jag mig upp, sårad och fördärvad.

Jag har byggt min grund stark och stabil, jag vet var jag står, vem jag är, vad jag vill! Jag har lärt känna mig själv och tagit reda på en hel massa av livet och byggt upp allt som jag är. Fortfarande med mycket kvar att lära, och med hunger tar jag åt mig allt jag kan...

Just nu är jag väldigt trött. Får aldrig riktigt chans att ta igen sömn eller på riktigt vila ut. Skola, måsten och egna föreställningar om krav stressar mig till frustration och tiden räcker inte till.

Vill lära mig att prioritera, ta bort konstiga idéer och avdramatisera onödiga "måsten".

Vi lever olika liv. Vi vill olika saker, värderar och prioriterar olika och ... ja, ni förstår??! Det är OKEJ!

Man måste lära sig att SLUTA jämföra så mycket! Det är onödigt och ingen vinner på det. Vi är skapade olika, uppväxt och formade olika, vi har upplevt olika. Det är väl då självklart att vi varken gör, känner, uppfattar eller vill samma då!!

Just nu... Sover jag inte så bra, vaknar tidigt och har fullt upp hela dagen. Många stunder njuter jag. Jag älskar och uppskattar såå högt, all den tid jag spenderar med barnen, våra fantastiska flickor vi inte kunde vara mer stolta över. Jordens största skatter! <3

Att jag nu börjat få riktiga vänner är stort och underbart. Snälla, härliga, fina och goa tjejer som i mina ögon är starka kvinnor, vackra mödrar och otroliga individer! Jag skrattar ofta, umgås, pratar, utvecklas, växer och mår så BRA i deras närvaro!

Skola och studier... En utmaning, en dröm! Möten, utveckling, diskussion och kunskap. Trots stressfaktorn och vardagens slentrian älskar jag det! Kunskap är makt och det är underbart med nya lärdomar!

Hemma-göra; handla, tvätta (sortera, vika, hänga etc.), plocka undan, diska, städa, gå ut med hunden . . . . . Det börjar bara om. Olika dagar är det på olika sätt, många saker uppskattar jag stundtals och har ingenting alls emot att göra. Då städning för mig kan vara renande även inombords. Men är det för mycket, fel saker, fel tid... Ja, då är det allt annat än det!

Kärleken, Daniel, min andra hälft <3 Jag önskar vi fick mer tid tillsammans, jag önskar det fanns mer utrymme och fler möjligheter till allt som vi vill göra tillsammans (MED och utan våra härliga tjejer<3) ...

. . . 

Funderar emellanåt hur man kommunicerar med någon som inte förmår lyssna.. lyssna eller höra vad man faktiskt vill säga... En situation jag så gärna vill finna lösning på, frågor som borde besvaras, möjligheter som borde skapas och utrymme för att hjälpa varandra ... Varför är det så svårt att hjälpas åt?

En del saker övergår helt enkelt mitt förstånd...!

. . .

Förälder - Mamma - Bonusmamma

Det mest storslagna och fantastiska!

Jag vet inget större

än den glädje och kärlek

som vi delar tillsammans!

Jag är så stolt över er

Jag är så tacksam för er närvaro i mitt liv!

Jag är lyckligt lottad

Och all den ofantliga kärlek

mitt hjärta bär för er

sipprar ur varje por i min kropp.

All den lycka jag upplever

tillsammans mer er

strålar starkare än solen!

Varför ska jag dömas för min förmåga att vara positiv? Varför ska jag ifrågasättas för min tacksamhet, stora kärlek, glädje och vördnad för livet? Varför skulle inte jag få må bra? För att någon annan inte gör det? För jag jag i "min situation" inte borde göra det? Varför skulle inte jag, som omgetts av och varit så mörk, kunna uppskatta allt ljus jag omges av? Borde jag då klaga om det skulle blända mig något?

Jag vet inte hur det kommer sig, jag vet inte var jag får det ifrån, hur jag orkar, var all denna kraft kommer ifrån och förmågan jag verkar ha... Men på något sätt kan jag vända andra kinden till och se livet med öppet hjärta och snälla ögon. Kanske är jag naiv, men jag vill tänka gott om andra, jag vill se gott i andra människor! För mig blir världen något vackrare då, för jag vet att det händer allt för mycket hemska saker och jag kan inte förstå att människan kan vara så fruktansvärd mot varandra!

Suttit och försökt plugga... är så trött! =/ Dags att sova nu! Krypa ner under täcket och mysa lite för imorgon blir det massa mys och  bus så klart! <3

Fastnat i mitt svenska B arbete - det går segt! Skriver om hur familjestrukturen förändrats över 100 år och vill då gärna ta med delar i hur nyfamiljen kommit och varit, accepterats o s v i samhället då jag tycker den frågan är väldigt viktig.

Idag var det mycket skola, men det var roligt! Mina fina härliga tjejer - som jag tycker om er! Ni är så härliga och goa!!! <3

Lycklig <3 Åh den kärleken!

Från Styvmorsviolen...

"Om styvfamiljerna fungerar bra tillsammans, bildar de ett större nätverk där man kan komplettera varandra", säger Daniel. Lii säger också: "Etiska och moraliska dilemman är konstant närvarande vilket gör att man hela tiden utvecklas som människa."

Barnrättsjuristen Lena säger: "Insikten om att föräldrakärlek och syskonkärlek inte har med biologi att göra utan med anknytning, närhet och bekräftelse. Att vi människor har betydelse för varandra långt utöver de gränser som andra vill sätta upp. Styvfamiljen när den är som bäst ger alla som är del av den en utökad trygghet en utökad familj och en utökad förståelse för betydelsen av att vi var och en för sig gör skillnad i relation till andra."

Skolkuratorn Elisabet ger också ett annat värdefullt tips till bonusföräldrar, då hon skriver att en bonusförälder kan fylla en viktig roll om den kan "försöka leva sig in i hur barnet har det i sina olika familjer och att själv inta en mer objektiv hållning. Det kan vara svårt för de biologiska föräldrarna att se barnets hela situation. Här har styvföräldern en annan utgångspunkt. Gör något positivt av den, för barnets skull." 

Vad tror ni är viktigt för att få en bonusfamilj att fungera? Vad kan vi göra som bonusföräldrar? Och hur kan vi få bonusbarnen att trivas i sin nya familj?

Att vara bonusmamma är storslaget och hemskt komplicerat. Att vara bonusmamma är översvällande fantastiskt och gör samtidigt ont. Att vara bonusmamma är som att gå på lina över en avgrund. Att vara bonusmamma innebär att man är syndabock för alla fel, man blir synad i sömmar och ständigt ifrågasatt. Att vara bonusmamma är underbart!

Att vara mamma är en barnlek i jämförelse! All den ödmjukhet, värme, stolthet, lycka och storslagenhet är enorm, att vara förälder är fantastiskt och alldeles underbart! Jag är rikast i världen för den största skatten jag har - våra enastående flickor! Kärleken till barnen är så stark och jag skulle aldrig kunna göra skillnad på dem. Min sambo och jag lever som en familj – en hel familj! Vi är inte halva, vi räknas inte olika. Och för att det ska fungera väger min sambos och mina ord lika tungt!

Tillsammans är vi en enhet, vi hör ihop och vi tar hand om varandra, kärleken, gemenskapen och tryggheten är det viktigaste!

Sovdags sen länge nu! Dröm söta drömmar :)

Världen är vackert klädd i vinterskrud och det där härliga jul/vinter pirret börjar smyga sig på :-D Jag älskar att julstöka! :-D

Felicia har fått tre kindtänder i veckan.. Så inte konstigt att hon bökar på nätterna... Börjar bli bättre i alla fall - jag behöver sova! Känner mig som "en halv" människa" och jag är inte alltid så snäll och trevlig som jag vill vara =/ Synd om min kära älskling<3

Känns som om det är otroligt mycket i skolan just nu, vilket är tufft när jag sover så lite som jag gör! Svårt att ha huvudet med sig ibland när jag skulle behöva det... Jag vet att jag är smart, tänker bra och har det i mig! Så det går.

Tur är mina härliga tjejer i skolan <3 Dem är BÄST!!! Annars hade det inte varit detsamma!!

Så imorgon har vi lite kvällsmys här hemma och det ska bli grymt kul att laga lite mat, äta, spela spel och bara ha skoj tillsammans utanför skolan.

Felicia är alldeles fantastisk! <3 Som jag älskar mitt lilla hjärtegull! Och som hon växer! Inte alls så liten mer, fastän det inte alls var länge sen hon kom till världen... Hon utvecklas och lär sig nya saker varje dag och det är alldeles fantastiskt att dela tillvaron med henne!

Idag har vi gosat och busat en massa<3 Kramats och sprungit runt runt i lägenheten - hon är så stadig nu! :-D

Felicia älskar att ligga länge och busa i sängen, vilket ibland inte riktigt passar mammans planer, men jag njuter! Det är så gosigt! Speciellt när hon är glad och mysig istället för att böka när jag tycker hon borde ligga ner och sova :p haha Man kan inte alltid vara överens! ;)

Igår var älskling och jag duktiga och donade med en massa inför nästa vecka. Känns skönt att ha en del gjort och koll på läget! Men det finns kvar och emellanåt känner jag mig stressad över allt som ska hinnas med . . . . Men det löser sig!

Nu ska jag se om Älskling och jag ska kramas i soffan en stun eller om det blir sängen istället... Trötta småbarnsföräldrar! :)

Nu har jag i alla fall skrivit litegrann... Får se om jag hinner / orkar med att skriva snart igen... Är en del som händer och fötter nu. :-D

Lev livet, njut!

Tiden räcker inte till åt allt som jag vill !!!

Vintern har kommit och världen är vit. Det pirrar sådär barnsligt härligt i magen! Känns mysigt och jag sitter här och ler åt det. Allt som hör snö och vintern till, julen, ljus, varmchoklad, filtar och gos i soffan. Pyssel och bus i snön!!! Vintern är en härlig tid och jag har många fina minnen från barndomsvintrar...

Känner mig duktig idag! Efter ännu en natt med lite bök och viss "oro" (?) mellan sådär 2 och 5 tiden... Jag vet inte vad det är men Felicia bökar en del och varken sover eller är riktigt vaken =/ Mamman behöver få sova!!

Cyklade (!) till skolan, pust! Så jätte halt kändes det ändå inte, men tungt var det... En lektion inställd (lite skönt just idag) Stressad inför examinationen på fredag då vi ska "spela teater"... Hur ska det gå?

Lunch på stan, alltid lika trevligt! Världens bästa tjejer<3 (och en kille fick vi med oss idag, trevlig han med!) Så iväg och handla, inte helt lätt på cykel men det gick bra, tur jag har bra däck och balans! ;)

Snart ut och busa med Ronja i snön lite och hämta hem mina snöänglar från dagis<3 Skönt att inte dagen blev så lång i skolan! Har en del att läsa och skriva...

GLAD! Posten kom med några böcker som jag beställt :-D Yeey! Hoppas på en bok till i veckan bara, skulle vara bra om den kom!!... hurrm

Kommit igång bättre med min stora "rapport" ca 10 sidigt arbete i svenska B om familjestrukturens förändring över 100 år i Sverige. Intressant! Dock stort och svårt emellanåt!

Det är händer, känns och funderas en hel massa just nu. Saker som jag ibland är överens med, ibland inte alls. Saker som snurrar om kvällarna eller gör mig stressad och frustrerad. Andra ibland som gör mig varm och glad. Allt är inte så lätt jämt, en del är riktigt svårt och att få tiden att räcka till... det är ibland helt omöjligt!

Jag är så glad som har Daniel vid min sida! Han är så omtänksam, snäll och kärleksfull. Han får mig att skratta när saker känns tungt, håller om mig när jag behöver och är sådär bra som bara han kan vara<3 That's love!

Finns så mycket . . .

Nu plugga lite historia innan jag ska ut i snön.

Älskade lilla hjärtegull<3 Felicia sover nu, till slut, efter en del om och men... 

Jag tror hon tycker det är så mysigt på kvällarna att hon helt enkelt bara vill fortsätta mysa, men det går ju inte! Inte för att hon blir alldeles för trött och inte för att små barn inte kan eller ska vara vakna allt för sent! (speciellt inte om dem ska orka upp tidigt dagen efter..)

Försöker hålla någorlunda samma rutin på kvällarna och jag vet att hon inte sover för länge på dagarna. Senaste veckan eller så har hon fått somna utan att amma (håller på att trappa ner, sen ett tag men det är inte så lätt.. speciellt inte när hon varken vill ha napp eller välling), ammar och gosar först, idag trodde jag minsann hon skulle somna då. Men så får hon för sig att vara vaken och så är hon det, pigg, glad och busig!

Läser saga och pratar och busar lite, kramas och hon ska ligga ner och sova tycker jag, det tycker inte hon! Arg blir hon, sen blir hon mysig glad och busig igen.. Och så fortsätter det. Oftast dessutom gärna så att jag nääästan hinner tro att hon är påväg att somna för hon ligger o gosar så lugnt och sött...

Jag älskar kvällarna när jag lägger Felicia, ligga och kramas, gosa och busa i sängen. Skratta tillsammans och hon är bara så söt och go min härliga fantastiska lilla ögonsten<3 Hon har så många busiga påhitt, charmiga miner och massa annat tok för sig<3

Men det går ju inte att ligga och bråkas och ha sig upp emot en timme och ibland mer... Det blir jobbigt för både Felicia och mig. Gör ont i mamma hjärtat när liten<3 gråter och är arg och för henne som blir så trött och ledsen...

Felicia har gått och busat ännu mer idag, promenerat fram och tillbaka mellan pappa älsklingen och mig :-D Hon ser verkligen stolt ut när hon kommer gåendes och vinglandes emot en och slänger sig om halsen på en i en bamse kram<3

Dessutom har det busats och tokats med "nej nej" och skaka på huvudet så att hela hon vinglar ;) Och nu säger hon "ne ne" och skakar på huvudet när hon faktiskt menar "nej" och förstår vad det betyder :-D

Sen har hon tränat glatt när hon satt sig på huk och rest sig igen. Vi är så stolta över dig och allt som du kan! Fantastiska lilla Felicia, du är alldeles otrolig!<3

Ska se över vad jag har att göra i skolan i veckan och försöka orka med att göra någonting... Men är lite små trött efter en riktigt härlig dag med goaste tjejerna jag vet<3 Saknar längtar... Så är det!

Det finns inte ord för den kärleken,

den storheten och skönheten i att vara och att veta.

Det finns inte ord i det oändligt svåra

som det faktiskt innebär att det är så.

Det finns inte ord för självklarheten

i att bara finnas där, att helhjärtat ge

utan att kräva någonting tillbaka.

Sov gott!

Tid är ett finurligt begrepp...

"Ett skratt förlänger livet" men "tiden går fortare när man har roligt"... Hur går det ihop? När man väntar på något är det som om tiden står stilla och har man mycket man ska och vill hinna med, då rinner tiden så snabbt att man inte hinner med hälften... (planerar man för mycket och är allt för optimistisk? eller vill man för mycket? Jag menar, vart tar tiden vägen?)

Jag har kännt mig ganska stressad ett tag. Mycket som ska göras i skolan, allt man ska (borde) hinna med hemma med städning, handla, laga mat... Tiden man vill spendera med barnen<3, sambon<3, vänner<3.. Jag som älskar att skapa, träna...

Just nu känns det verkligen inte som att tiden räcker till och det är jätte frustrerande! =/

Till det sover jag inte så väldans bra heller, vilket jag gör att jag är trött och då blir man varken lika trevlig eller effektiv och tiden ja...

Det är väldigt roligt i skolan! Jag har super härliga kompisar där som jag både kan prata och skratta med - det känns så himla bra! :-D Super goa snälla omtänksamma härliga roliga tjejer som jag tycker väldans mycket om!!! Ni är guldkanter i tillvaron!<3

Håller på med både intressanta och roliga uppgifter nu, då går det lättare! ;) Funderar över vad jag vill läsa i höst...

.   .   .   .   .

Felicia pratar och pratar, hon är så duktig och blir bara mer och mer tydlig med sina "ord" :-D "Doe" då ger hon eller pratar mer "Däh" när hon vill ha eller visa någonting... Hon visar tydligt med både ljud-ord och kroppsspråk - det är alldeles fantastiskt!

Har ett tag nu gått mycket och gärna med sin "gå vagn", hålla i handen, gått jätte bra att hålla i bara en, står stadigt och länge alldeles själv och kan sätta sig på huk och resa sig igen alldeles själv... Och så i torsdags bara släppte hon och gick några steg till mig<3 Fortsatte lek busa och uppmuntra så hon skulle gå mer och hon var så glad när hon gick :-D

Åååh så stolt och glad jag blev och är!!! Lilla solstrålen och gullhjärtat vårat<3 Hon håller först i sig med en hand, sträcker sig och sen vågar hon släppa och går med armarna rakt upp och ett super charmigt leende och lysande ögon :-D

Hon är inte så liten längre nu, lill hjärtat<3 Var ju inte alls länge sen hon bara låg och gosade, sov, åt och jollrade och inte kunde ta sig någonstans alls själv...

Nog för att vi fortfarande kan ligga och bara gosa och, som tur är för mig, gärna kramas pussas och vara alldeles nära och mysa<3 Lilla gosan min<3

Felicia trivs bra på dagis, det är skönt. Det är en bra avdelning, goa barn och snälla fröknar! Är både roligt utvecklande och spännande att få vara någon annan stans att leka lite på dagarna, med någon annan... Barn har så stort utbyte i varandra! Men som jag längtar efter henne, vissa dagar skulle jag bra mycket hellre ha henne hemma, men jag behöver och vill ju plugga också! Och då måste jag ge mig tid att sitta ner med det.

Det känns jätte bra att ha storasyster på samma dagis! :-D Är så mysigt och skönt att veta att dem har varandra där. Allra finaste flickorna<3 Som dem håller av varandra dem båda! Den kärleken, från allra första stund, det strålar om dem och lyser i ögonen på dem sötnosarna<3

Jag är så glad som har hjärtebarnet i mitt liv<3 Hon är en alldeles fantastisk tjej, så snäll, omtänksam, nyfiken, påhittig, godhjärtad, ja alldeles otroligt underbar och härlig är hon!!! Klok som en bok, frågvis, busig, rolig och charmig som få! :-D Utan henne i mitt liv skulle det inte vara som det borde! Jag är lyckligt lottad som får äran att dela hennes uppväxt med hennes pappa!

Jag värdesetter henne så högt, är så mån om henne och våran relation är en av de allra allra viktigaste i hela mitt liv!

Att vara förälder, är det allra vackraste, mest ansvars krävande, allra bästa och mest fantastiska jag kan tänka mig och vet. Varje dag är en stor lycka och kärleken jag upplever är den starkaste, mest innerliga och största jag någonstin kunnat tänka mig. Det finns inte ord för allt det storslagna!

Att vara mamma, är magiskt, otroligt, häpnansväckande, fruktansvärt, innerligt, kärleksfullt, ... Det finns inte ord för allt det fantastiska, varma och stora jag känner och bär inombords!!! Oro och rädslor för allt som kan hända, den delade smärta i allt från små sår och klämda fingrar, till bråkiga förkylningar och andra åkommor.. Den enorma glädjen och stora lyckan i alla upplevelser och stunder, alla ögonblick och minnen man upplever och delar tillsammans. Den fantastiska, enorma, ord och mått lösa kärleken som finns är växer svävar, svämmar över i det oändliga!

Att vara bonusmamma, ... det svåra, stora, ansvarsfulla, ibland föraktade uppdrag man utses av en förälder att dela. Det fantastiska, otroliga underbara! Det glädjefyllda, komplicerade, kärleksfyllda... En relation som växer fram, utan självklarheter eller måsten, utifrån dem två som vill, som anpassar sig till den situation som livet fört dem till.. Dela ansvar, uppfylla förväntningar, finnas där, vara delaktig, men akta sig noga för allt som man kan göra fel!

Kärlek så stor som någon annan, så innerlig, självklar, så ärlig och välvillig.

Min bonusdotter är en av de största stjärnorna

som glimmar i natthimlens mörker

Mitt hjärtebarn är en lysande solstråle

så glad och fylld av värme

Hon bär ett hjärta av guld,

så omtänksam snäll och vänlig

Allt gott i världen vill jag henne

all lycka förtjänar hon och all kärlek som hon kan få

Klockan är mycket och det ska bli skönt att krypa ner och sova<3 Den här veckan har gått alldeles för fort =/ Det är så många saker jag önskar jag kunde göra någonting åt... Det är en hel del saker som borde vara annorlunda. Andra saker som inte alls borde få vara som de är... Och alldeles för mycket som man inte kan göra någonting åt. Så är det.

"Acceptera det du inte kan göra någonting åt,

förstånd att inse vad du kan göra

och mod nog att göra någonitng åt det"

  Daniel, jag är så lycklig med dig

Jag älskar dig så enormt mycket!

Jag är stolt över dig

Du är så modig och så bra!

Du är stark, omtänksam, snäll

och alldeles fantastisk på så många sätt!

Du är en trygghet som ingen annan

för både barnen och mig<3

Dem, liksom jag

älskar dig mer än någon annan

Vi tillsammans

kan klara allt vi vill

vi fyra tillsammans

uträttar underverk

skapar magi.

Alltid

Visdom på natten... Några kvällar nu har jag haft svårt att sova och funderat så mycket att jag behövde skriva av mig...

För när tankarna flyger och flänger var helst de vill... Ja, det är svårt att slappna av med ett mindre kaos inombords!

Tog mig tid, satte mig ner och skrev, försökte räta ut frågetecken, få svar, se klarare i allt det dunkla och finna en sanning, min sanning.

"Lys min väg i mörkret!"

Men jag tror, att så här långt i efterhand, finns ingen riktigt tydlig sanning. Man färgar sitt minne allt för starkt av dagens vetskap, känslor och händelser. Allt däremellan påverkar hur man idag minns någonting från "igår".

På varsin sida av en vägg vet man inte vad som händer i rummet bredvid. Vad än man tror sig höra genom springor och hål... Kan man bara tro och inbilla sig!

Tänker tillbaka nu och då och jag vet med mig, liksom jag vetat förr. Att allt som man menade inte kommer fram på rätt sätt och tanken bakom ibland inte blir som man tänkte - hur väl man än menade och ville!

Min goda vilja och förmåga att tänka ut, går ibland så långt att jag inte själv förstår hur fel det blir. Misstag blir till lärdomar!

Om någon inte hunnit lika långt eller står på samma trappsteg, kan dem varken se eller förstå. Man är inte där än och då kan man inte alltid greppa det man hör av någon annan...

Även om jag bara ville att allt skulle bli bra och fungera!

Jag vet att jag kunnat driva för hårt. Jag vet att mitt behov av svar och mina outtröttliga frågor är utmattande för många andra. Nyfiken, vetgirig, men kunskap är makt! Och förståelse, tycker jag, gör många saker enklare.

Jag är den jag är och jag är stolt över mig själv! Jag har gjort en ofantlig inre resa och jag väljer att lära av mina misstag, jobba på mina svagheter - för att varje dag bli en bättre människa!

Man kan inte alltid vara klok eller "tänka rätt." Så ja, i vissa lägen borde man alldeles säkert ha agerat annorlunda - men det är också så lätt att säga efteråt!

Just då, i det läget gjorde jag nog det jag då trodde och hoppades skulle bli bäst. För så är det - jag bar inte samma kunskap som jag gör idag!

Jag älskar att skriva!

Ord är magi och jag kan trolla!

Jag skriver för min skull, för att jag behöver det. Behöver ge ord till mina tankar och känslor, sortera, låsa fast de i pappret. Så att de ibland slutar fara runt så inombords... Eller för att alltid finnas bevarat...

Absolut vill jag beröra med vad jag delar med mig av! Feedback får jag gärna! Men aldrig skulle jag skriva för någon annan än mig själv eller med avsikt att sänka eller såra! Ända sedan tidiga skolår har jag varken kunnat säga eller skriva på sådant sätt att med avsikt skada någon annan. Jag vet själv hur fruktansvärt det smärtar...!

Hur kan det vara fel att

belysa kärleken och ge den ord?

Hur kan det vara fel att älska

rent och ärligt?

Hur kan det vara fel att skriva

bra och snälla saker,

välmenande och positiva?

Hur kan det vara fel att

tro på kärleken,

stolt lyfta upp och vilja dela den?

Hur kan det vara fel att fråga för att få svar,

för att förstå,

med viljan och tanken

att allt skulle bli bra...

Vad är respekt för dig? Varför respekterar man, hur visar man respekt? Finns det olika respekt? Går det "på tur ordning" vem/vad som respekteras först? (för er som kan lite religion tänker jag på "plikt etik"...)

Sorterat i oredan, spaltat upp och rensat litegrann.

Det känns bra, jag är trygg och jag vet.

Kommentera gärna om ni tycker om vad jag skriver, men stjäl inte mina ord ifrån mig!!! Vill ni låna, fråga gärna före..!

kärlek är kärlek
den kan inte mätas eller jämföras
ingen kan ta den ifrån dig!
kärlek är kärlek
vem än den kommer ifrån
en vacker gåva att vårda
kärlek är kärlek

håll ditt hjärta öppet

och glädjs med alla

som är älskade för dem de är

kärlek är kärlek

för någon som väljer att se dem

väljer att vara och finnas

utifrån sig själv

kärlek är kärlek

unik och speciell

för alla som delar den