Ett barn. Två familjer, två hem...

Kärlek ...

Ett barn är en gåva,
de dyraste av allt man får.
Ett barn är en välsignelse,
ett underverk.

[[bakgrund: mamma vill bryta upp, träffa andra. Barn 4 mån, Pappa "flyttar" ihop m ny flickvän. Mamma accepterar inte. Konflikter till och från. Barn och pappas sambo trivs bra tillsammans. Mamma arg. Sammarbetssamtal. . . . . . Barn 5½år, stolt storasyster till pappa o sambos dotter. Barn och pappas sambo nära relation. Mamma arg, skriker mm mot pappas sambo, barn hör och ser. Pappas sambo och barn delar intresse, egentid utan lillasyster, utan konflikt...]]

. . .

Lojalitet. Bestämmanderätt. Känslor, tankar, respekt. Egenvärde. Tid, åsikter, gemensamt. Frågor. Konflikt. Vilja - ovilja. Kommunikation, dialog - diskussion.

. . .

BonusMamma; närvarande, ansvarstagande, delaktig, engagerad, kärleksfull, omtänksam, påhittig, förstående... Viktig!

Ifrågasatt, anklagad, smutskastad...

Barn och BonusM; anpassar sig, skapar och bygger sin egen relation utifrån de förutsättningar som givits dem. I en situation som är annorlunda, komplelx och speciell. Gör sitt bästa. Formas, räds och frösöker, brevid och trots andras åsikter, kommentarer och obekväma inverkan. Finner sin väg, sitt sätt att förhålla sig, finner sin plats till varandra...

Öppna konflikter, negativa tankar, kommentarer...

Illvilija, oförståelse och hårda ord, öppet för alla.

En fristad. En plats skyddad från oro, rädsla, andras åsikter. En plats att vara vi, utifrån våra förutsättningar och den relation vi valt att bygga för varandra. En plats fri från bråk och konflikter. En plats att ostört, tryggt, får tycka som vi vill. Där vi delar ett gemensamt  intresse. Där ingen har åsikter om oss eller säger det är fel.

En plats där vi kan vara, bara som vi är.

19 maj 2009

Det finns inte ord för den kärleken,

den storheten och skönheten i att vara och att veta.

Det finns inte ord i det oändligt svåra

som det faktiskt innebär att det är så.

Det finns inte ord för självklarheten

i att bara finnas där, att helhjärtat ge

utan att kräva någonting tillbaka.

.     .     .     .     .

Bonusförälder – ”förälder utan barn”

Kort beskrivning:

”Delaktig och närvarande vuxen förebild, delande av ansvar, samsande i vardagen och givare av kärlek, ömhet, omtanke och respekt, även oros bärare under stunder av sjukdom eller annan åkomma. Samt syndabock och hackkyckling vid stunder av konflikt.

Ej berättigad några rättigheter.”

Daniel och jag träffades första gången sommaren 2005. Jag som återvänt till ljuset från de mörkaste mörker, han som… ja.. Inte heller haft det allt för roligt... Vi fick kontakt över internet, lunarstorm för att vara exakt. Det var menat från första stund och vi hittade varandra direkt. Chattade på msn, skrev mail och bytte nummer efter bara någon dag.
Härligt pirrande, spännande och jag var så glad! Vi hade kontakt mest hela dagarna på ett eller annat sätt – jag hade aldrig upplevt något tidigare förut.

Det var alldeles i början av juni. Vi ville träffas och han tog tåget till mig. Jag gick och mötte honom, nervös som sjutton! Solen sken och vi möttes mitt på en bro… Han gav mig en varm innerlig kram, doftade så underbart och ger mig en stor röd ros. Det pirrar i magen på mig när jag tänker tillbaka på det! På vägen tillbaka tänkte jag bara och undrade varför han inte tog min hand… haha

Efter någon vecka kom han tillbaka och sov över, träffa mina föräldrar lite mer, umgås, prata. Däremellan höll vi kontakten på alla tänkbara sätt. Vi pratade timmar och timmar i telefonen och jag svävade på moln!
I slutet av juni, vid midsommar var det min tur att hälsa på hos honom. Tåget till Gävle där han hämtade mig. Jag skulle spendera en ”länghelg” (tors-sön) och fira midsommar tillsammans, träffa hans föräldrar, syster och lilla dotter som då blev fyra månader.

Jag blev varmt mottagen och det har alltid känts som hemma där, det är min extra familj och jag är så glad att jag har dem! Daniels lilla dotter som då bara var en bebis tog mitt hjärta med storm! Jag har alltid haft mindre barn omkring mig, kusiner och vänner till familjen… Men ingen som henne! Visst tar det alltid lite tid att lära känna någon, men hon och jag fann varandra snabbt och har alltid stått otroligt nära varandra.
Då reflekterade jag inte över vad det kunde betyda, roller eller vad det innebar. Att han hade en dotter var bara fint! Dock visade det sig allt för snart att verkligheten inte var lika fin… Även om hjärtebarnet är och förblir min ögonsten, min prinsessa, min skatt!

Jag åkte inte hem den söndagen. Nästan hela sommaren spenderade Daniel och jag tillsammans bortsett några dagar jag åkte ner för att hämta kläder eller liknande hos mamma och pappa. Vi pratade mycket han och jag, om framtiden, om oss, om livet, vad vi vill känner och tycker. Tillsammans kom vi fram till att vi ville vara tillsammans och det tillsammans var under samma tak hos honom här i Sandviken.
Helgen före skolstart åkte jag ner till mina föräldrar för att prata. Jag ville flytta! Dem kunde inte säga nej efter att veta hur ofantligt bra jag mådde, allt som hänt med mig sen Daniel och jag träffades efter allt mörker som härjat mitt liv före… Jag ringde runt, skrev papper, adressändrade och skrev mig i Sandviken. Och så började en ny tid i mitt liv. I vårat liv.
Jag har aldrig ångrat att jag flyttade, även om jag var så ung. Jag har aldrig velat någonting annat, hur svårt och tufft det än varit med allt som hänt och dykt upp runtomkring.

Tillsammans har vi stått starka Daniel och jag, och vad som än kommit i vår väg, hinder, motstånd och prövningar, har vi tagit oss igenom det han och jag. Vår kärlek är stark, det vi delar når bortom alla ord och mått. Vi har valt varandra, vi har öppnat våra hjärtan och vill alltid vara tillsammans. Vi har byggt ett hem, skapat en familj och vi håller ihop!

Hade tänkt plugga, hade behövt göra det! Har lagt Flisan hjärtat tre gånger ikväll... Varav hon vaknade de två första och bestämde sig för att inte alls sova... (behövde bajsa den andra gången) Lilla sötigisan min<3 Hon har mest bara velat kramas och gosa hela eftermiddagen och kvällen! Och jag  har varit så trött så hade jag bara låtit mig hade jag somnat i hennes säng! haha

Sen har det varit lite ledsen/sura miner när hon inte fått som hon velat eller jag inte alls förstått vad det varit... =/ Inte så lätt alltid att vara liten och inte kunna göra sig riktigt förstådd! Och inte lätt att vara mamma alltid med en små trött kram sjuk liten en, som skulle bordat sova, när man behöver plugga och ja...

Men så kan det vara ibland - en aning frustrerande!

Men så go hon är mitt lilla hjärtegull! Kramas, pussas, busar och "dä dä" ligga i sängen och gosa, krypa runt och sen satt hon en stund och tittade på och la alla filmer så fint i en hög på golvet :-D hihi

Men nu är det dags att krypa ner i sängen med älsklingen och mysa lite innan sömnen tar mig så jag är pigg och glad imorgon! :)

Förra veckan tog jag tag i att sluta amma på nätterna (igen), föll tillbaka lite när vi började på dagis/skola och var lite sjuka och trötta... Nu har vi varit trötta igen pga lite vaken nätter... Men det har gått bra! Riktigt bra, jag är så stolt över både Flisan och mig! <3 Min envisa lilla prinsessa, hon kan hon! Men det kan jag med! Och som jag tycker det är häftigt, att även om jag är så trött så trött när vi vaknat på nätterna och haft svårt att komma till ro igen, så blir och är det så otroligt mysigt och tiden liksom stannar ett ögonblick. Vackra lilla ängel som ligger där i min famn... <3 Det är alldeles otroligt!

I only remember how you came so close to me, almost as you melted to my body. And your little soft hand, holding on to my finger and my heart lies in your hands... I only remember your amazing smile and your soft voice speaking to me, climbing over me, hugging me and want to be just so close...

I love you threw stars and beyond, I love you to eternity.

Jag Älskar att vara Mamma/BonusMamma, det är livets absolut största lycka, gåva och välsignelse! Från första gången du höll mitt finger i din varma lilla hand, håller du för alltid mitt hjärta!

Min kärlek till er når inga gränser älskade hjärtebarn och hjärtegull.

. . .

Är trött. haha Ovanligt! Ska gå och sova, nu alldeles strax! :-) Men ibland bara måste och behöver jag skriva lite först. Det är så skönt, jag älskar att skriva och tar mig inte tid ofta nog.

Ibland är det svårt att prioritera och välja mellan allt man vill måste borde och behöver... Rätt eller fel - det kan man aldrig veta förens i efterhand, kanske inte ens då? För vem vet och kan säga vad som är mer rätt än något annat?...

Familj, barnen, jobb/studier, hus och hem, partner, Mig själv, vänner, träning, inköp, räkningar . . . Det är en massa saker som ska gå ihop!

Jag är så tacksam för min inre resa, för allt jag har lärt mig, för allt jag vill lära! Så tacksam för allt jag fått uppleva och dela, för alla möten och de lärdommar och tankeställare jag fått... Jag är så tacksam för all den ofantliga lycka, värme och sagolika kärlek jag får möta, bära och omslutas av!<3

Jag känner mina styrkor och svagheter! Jag tränar och tänker, jobbar och funderar. Jag menar gott och vill väl och jag vet att jag kan. Mitt hjärta är gott och ja, det blir bra! :-)

Sitter här och små ler när jag skriver <3 Jag är så oändligt tacksam och lyklig som får uppleva och dela alla dessa fantastiska stunder med dem jag älskar mest i hela världen! Jag är så glad att vi har varandra och allt det som vi skapar tillsammans! Finner inte ord för all den kärlek jag bär för er!

Min sambo, min kärlek, min Älskade Daniel som är så otrolig! Ja visst kan jag bli alldeles tokig på honom<3 På alla de där härliga små sakerna som man bara måste reta sig lite på... haha Men utan det skulle det inte vara han och jag älskar honom så innerligt för allt som han är och har och gör!

De där gulliga fina smsen, hur han kommer och håller om mig, tar min han, tittar på mig och ler eller allt det där som det inte finns ord för...

Hur han är med barnen, fin tjejerna! Och som tjejerna ser till och känner för honom! Hjärtebarnet älskar sin fina pappa och ögonen lyser på henne, som det alltid har gjort.. Dem har något alldeles visst och speciellt och jag har alltid tyckt att det är så förunderligt vackert! Den enorma kärleken och det där alldeles speciella som ligger dem emellan :-D Storasyster som kan vara en sån riktig liten pappagris<3 Och Lillasyster som är min egen lilla mammagris<3

Som jag njuter av att vara tillsammans, bara vara som vi är. Skratta busa, kramas, prata om allt mellan himel och jord! Jag kunde inte vara lyckligare! Jag kunde inte känna och uppleva större kärlek! Jag kunde inte omges av mer fantastiska otroliga... Mina älsklingar!

 . . .

Imorgon kväll ska jag försöka få mig lite tid att skriva om hur Daniel och jag träffades och lite sådant... Eftersom det var en önskan i en kommentar jag fick ;) Skriv gärna fler kommentarer! Älskar feedback!

Och ja, kan alldeles säkert tänka mig att det låter väldigt klyschigt och inte alls kan vara sant. Men jo, på riktigt, så är jag så här lyklig, glad och full av kärlek! Med det inte sagt att jag även upplever en hel massa bekymmer! Men när jag nu sätter mig här och skriver är inte det det första jag tänker på. Fast jag ska frösöka skriva mer "heltäckande"... Har bara så mycket annat för mig att jag liksom inte får till det också just nu.

Plugg plugg plugg när jag inte är för trött så jag bara vill sova... Och annars vill jag mest bara gosa och ha det bra!

Det är så bra att vi är olika, gör tycker och tänker olika! Det blir en sån härlig mångfald då! Vilket är viktit och bra, för annars får vi aldrig lära oss något nytt, annars skulle vi varken utmanas eller utveckals och det är VIKTIGT tycker jag!

Nu ska jag dra med mig älskling i säng så vi blir någorlunda pigga till imorgon! ;p

Trött. Skulle behöva sova lite med Felicia... Men behöver läsa lite också kände jag och det görs bäst när hon sover :) Men självklart svarar inte PDF dokumentet jag ska läsa... suck!

Gårdagen var magisk<3 Felicia och jag bara gosade och kramades, busade och hade det alldeles underbart. Kopplade bort allt med skola och måsten och bara njöt av att vara med mitt fantastiska lilla hjärtegull. :-D Morgonpromenerade en långsväng med Jenny och Jack, kikade förbi loppisen - det var så skönt ute!

Åt mat och skrattade, busade på golvet, sjöng, läste saga <3 .... Åh det var alldeles underbart! :-D Efter mellis gick vi ut med Ronja igen, fotade lite och njöt av promenaden och den vackra hösten. Skatten somnade i vagnen och sedan låg vi och kramades på soffan<3 Tog ett bad/dusch och lagade mat tills Älsklingen<3 kom hem..

Då hade han köpt hem vin, ost, kex och lite frukt så vi kunde ha riktigt mys i soffan, min bästa finaste Älskling!!! Tänk så otroligt lycklig jag är med honom!<3

Busade lite mer med Felicia, hon fick "kvällsfika", välling som hon knappt dricker och fullkornsflingor :p Gick och la mig med henne, läste saga och pussades i sängen :-D Snuttade och hade det gosigt. Men hon fick som ingen ro i kroppen hur vi än försökte =/ Tillslut blev hon bara ledsens och eftersom vi legat en timme sådär gick vi upp... Mammas lilla gosegris!

Var uppe lite, la oss i soffan och snuttade och då somna hon bums! Lilla tokfian där!<3

Hade tänt ljus och dukat fram så låg vi bara och kramades i soffan älsklingen och jag<3 Ååh så härligt det är! Bra film var det också! ;)

Jo! Igår lärde sig Felicia "släng puss"! :-D Så gosi fin våran lilla tjej!<3 Riktig liten busunge är hon min lilla skatt!

Nä nu måste jag försöka få ordning på det här så jag får läsa lite innan prinsessan vaknar :) Då blir det lunch och tokigheter igen<3

Tjingeling!

Efter en (till) tuff natt när min lilla skatt<3 är både arg och ledsen över att hon inte får amma som hon vill mer, är jag helt klart lite trött i både huvud och kropp. Var väldigt gosit ändå, kramas, små prata och plocka lite med något mitt i natten... Åh mammas hjärta, om du visste hur oändligt mycket jag älskar dig!<3

Gick en riktig powerwalk imorse och lämnade skatten på dagis så jag kan läsa (ingen lektion idag) ordentligt. Så suttit med bok, sidanvisningar och block hela förmiddagen. Men är inte riktigt så koncentrerad som jag vill vara =/

Längtar efter stora bus<3 och att få hämta hem lill hjärtat<3... Har bestämt att se över dagis tiderna nu och utöka de 15timmar jag nyttjar. För att då kunna koncentrera mig på skolan ordentligt och sen bara njuta, mysa och busa. Annars blir allt halvdant och onödigt stressigt. Inge bra.

Jag går med hopp i mitt hjärta, jag menar väl, jag tror gott

Och jag vet att om man vill klarar man allt

Har stora planer, vill mycket... Skulle vilja flytta, ha lite större och andra förutsättningar. Vill göra om, göra bra och fint. Planera och skapa tillsammans. :-D Daniel och jag, våran familj, de båda fantastiska flickorna som är små solstrålar och prinsessor! . . .

Det är roligt att städa när man ser hur fint det blir! Men hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete! Jag har lite gröt i huvudet idag och inte ro i kroppen att sitta och läsa när det är så mycket jag vill och behöver dona med och göra. Jag vill rensa och göra bra, fixa till så det blir snyggt och enkelt att hålla ordning!

"En sak i taget och var sak på sin plats" - Alfons pappa

Jag vill fixa till min garderob, hitta något som passar mig, som jag trivs i, som känns bra och är snyggt - på mig... Att jag ska ha så svårt med det =/

Nä, måste röra lite på mig nu och se om det klarnar i huvudet. Bah! Sen blir det mys pys hela eftermiddagen/kvällen <3 Och i helgen ska Felicia och jag roa oss med lite av varje... =D

Är så otrooooligt GLAD över att plugga nu, de kurser jag läser, lärarna och alla härliga klasskamrater! Hade en alldeles fantastisk dag igår Felicia och jag hos Sandra och hennes kompis och barnen - underbart! :-D Mera sådant!

Tjingeling så länge!

Jag bär så många tankar och känslor. Jag bär så många frågor och funderingar. Jag bär kunskap och ord, även om jag också har mycket kvar att lära och se.

Ibland verkar orden inte räcka till...

Hänt och varit mycket nu en tid. Eller kanske inte mycket heller.. Men ja.. Trött är jag för jag har sovit så dåligt. Lite jobbigt, men man klarar sig.

Felicia är alldeles otrolig! Hon växer så fort och är redan så stor! <3 Älskade lilla skatt<3

Kryper ner från sängen alldeles själv, klättrar i trappor utan problem, börjar till och med på kläm på att gå ner ordentligt! Hon står mest jämt och älskar att gå o hålla handen. Talar om vart hon vill, vad hon vill ha genom att peka "dä". Nyfiken, glad och härligt busig! Bläddrar gärna i böcker, pratar i telefon, leker tittut, klappar händerna när vi sjunger... Kramas, pussas och gosar<3 Har ett härligt humör och vet vad hon vill. Slår händerna för ansiktet och skrik gnäller "mmaammaa!" <3

Liten skruttis går på dagis och det går jätte bra! Visst blir hon ledsen ibland när jag går, men jag vet att det snart där efter alltid blir bra igen! Och när jag kommer vill hon bara kramas och vara hos mig en stund och det känns så gott<3

Felicia har kommit på att smör (bregott) är väldigt gott och äter sin smörgås "uppifrån" så hon har klet i hela ansiktet :-D Sen ska hon ha mer, gärna hela byttan om hon kommer åt ;)

Smakar och äter nästan allt nu tror jag och vill gärna vara med överallt. Gosi snuttan<3

Jag är så otroligt stolt över våran fina glada härligt goa tjej<3 Hon är alldeles fantastisk och jag är saligt lycklig när jag är med henne! Finns varken ord eller mått som gör rättvisa all min kärlek till henne <3 Att vara mamma och förälder är det allra bästa som finns!

Daniel, min sambo, min andra hälft, min stora kärlek, min älskling, min bästa vän... I över fem års tid har vi stått sida vid sida, mött svårigheter och bekymmer. Stälts inför stora frågor och många motgångar. Vi har gråtit och skrattat, hållit om varandra och varit så nära man kan komma någon. Vi har stått skilda åt i både rum och tid... Vi har tyckt olika, känt detsamma.

Vi har vuxit tillsammans, vi har valt tillsammans

och tillsammans klarar vi allt och vad som helst!

Vi har byggt ett hem, vi har skapat en familj och den lycka och kärlek som vi delar överstiger allt annat. Vi har inte mött alla svårigheter vi kommer att ställas inför. Vi har inte tagit oss över alla hinder. Men vi bär kärlek i våra hjärtan, vi delar sådan enorm lycka och vi vet båda två vad som är värt att kämpa för...

Jag är lyckligt lottad som får dela med liv med en så fantastisk person som min Älskade Daniel! Min tillvaro berikas av hans närvaro, liksom mitt hjärtebarns och våran dotters. Ni är dem bästa jag vet, de dyraste skatter liver äger, mitt hjärtas allra kärastse - jag älskar er bortom solnedgången! 

Hösten är härlig!

Jag har funderat mycket... Och jag undrar. Vad är egentligen viktigt och lägger någon vikt vid detsamma som en själv?

Vad är attraktivt? Vad är iögonfallande? Vad ser du i andra och varför? Dömer du? Har du åsikter, och vad vet du innan egentligen?

Som exempel "den omtalade vikten". Den perfekta kroppen med de rätta proportionerna... Finns den? Vem sätter idealen och vem har rätt att säga vilket som är bättre än något annat? Bryr du dig om hur andra ser ut? Eller oroar du dig för mycket över hur du själv ser ut?

Egentligen - är det inte viktigare hur vi ÄR?

Alltså, är det inte snyggare med någon som är glad, utåtriktad, social och rolig, än någon som har platt mage, kurvor "på rätt ställe", putiga läppar och glansigt hår? (nu vet jag att jag överdriver en aning, men förstår ni vart jag vill komma?)

Kan du njuta, på riktigt njuta utan något dåligt samvete, av god mat och snacks till film mys i soffan?

Det jag vill komma fram till tror jag är om du ser "små fluff" magar hos andra eller om du är mer upptagen att nypa i din egen? Eller - spelar det faktiskt inte så stor roll?

Jag är så glad att jag tagit tag i mina studier! Att jag får chans att läsa, lära, disskutera, utvecklas och möta andra. Det är så härligt och himla kul!

Jag har jätte bra kurs kamrater och klickat med några fantastiska tjejer som är så himla fina! :-D

Nu ska jag läsa lite om jag orkar, annars blir det bums i säng och hoppas på att sova riktigt gott inatt!

I'm having a wonderful time living
Accepting life as it comes
And making the best of what happens

Tänt ljus och plockat fram lite plugg jag ska stoppa näsan i... Både Felicia och jag är alldeles snoriga, stackars lilla skatten<3 Inte lätt när hon är så täpt i näsan och snoret bara rinner. Märks att hon inte är lika pigg, men glad det är hon mitt lilla hjärta!

Storasyster åkte idag, lite små snorig och hostig hon också. Det är sådana tider nu... Tänker på dig hjärtebarnet mitt, du är alldeles fantastisk och jag älskar dig så mycket! <3 Jag vill att allting ska vara bra, jag vill ge dig så mycket! Påväg att bli stor och både kan och vet så mycket redan, ändå är du ju liten än, ett barn som har så mycket kvar att upptäcka... Jag vill dela det med dig, jag vill se dig utvceklas och växa! Hur läskigt det än är att tiden går så fort. :-)

Tung i huvudet och täpt i näsan. Inte roligt alls!

Men vilken dag det har varit! Solsken och friska höstvindar, promenad, gos, trevligt sällskap, skratt och mera solskens mys :-D 

Felicia står allt stadigare själv, men hon vill hålla handen om hon ska gå och är svår lurad.. Lilla solstrålen, mamma är salig av lycka i din närvaro!<3

Var duktig och gick och handlade hem lite mat, tungt! Ibland skulle det vara praktiskt med körkort och bil sådana gånger! Men det är himla skönt att komma ut och promenera! :-D

Ibland funderar jag över det här med pengar och ekonomi... Över lycka, välstånd, behov och att vilja ha, eller ge!

Blir man lycklig av att ha pengar, eller vad man kan göra om man har mycket pengar? Eller blir man snål och girig... Skulle man må bättre om man hade pengar och kunde köpa eller göra det där man önskar eller drömmer om?

Om man vann en massa på lotto mirakulöst - skulle det lösa något av ens bekymmer?

Jag skulle vilja att vi bodde större, gärna med lite mer egen tomt, och fick jag skulle jag såklart tycka till en del om planlösningen. Jag skulle vilja inreda och designa, köpa lite nytt, måla, tapetsera och dona - sådant tycker jag är så kul! Och på tomten vill jag absolut ha fruktträd, bär och annat "roligt".

Jag vill ta körkort och vi skulle verkligen behöva byta upp oss vad gäller bilen som under en längre tid mått allt annat än bra.

Jag vill ge! Har alltid haft svårt att tänka på mig själv, vad jag vill/behöver/skulle vilja ha vad gäller små saker, kläder och liknande - men att ge och skämma bort mina älsklingar och sötnosar, det tycker jag verkligen om och mår bra av! Sen vill jag så klart må bra och ta hand om mig själv också!

Att kunna köpa och ge till finaste tjejerna, inte överdrivet, inte ofta eller hur som helst. Men endå. Veta att till jul, födelsedagar, när nya vinterkläder ska inhandlas eller aktiviteter och intressen påbörjas och planeras..

Att kunna välja precis vad eller hur som - utan att behöva tänka på vad det kostar.

Dem jag älskar vill jag unna allt det bästa - det är dem värda! Men ibland är det så, att det kostar... Även om man kan försöka tänka bort det i vissa fall, det är ju så det är, tyvärr.

. . . .

Felicia mitt älskade underverk

Finns inte ord för min kärlek till dig

all den lycka jag upplever och känner

all den stolthet som jag bär för dig

den oro som lurar

All den samhörighet jag delar med dig

och allt det fantastiska det är att vara mamma

Min ängel, min prinsessa och allra största skatt

Jag älskar dig i all oändlighet

Nu vill älskling sova och kramas en stund - inte mig emot det minsta! :-D

Som jag älskar dig Daniel! DU är alldeles fantastisk och jag är så glad som har dig!

Solen skiner utanför, den blå himlen mot de vita svävande gräddklickarna och trädens guldgula löv som rasslar och svajar i vinden. Härligt! Alldeles underbart sagolikt. Jag vill ut i den friska höst luften, svepas med av vinden…

Felicia sover snörvlandes inne i sin säng. Lilla skatten<3 Alldeles snorig och små hängig. Skulle passa på att plugga nu när hon sov. Stannade inne just därför istället för att gå en riktigt lång promenad och njuta av den fantastiska hösten… Men jag fastnade.
Mina tankar togs i ockupation och fängslades av debatten kring gårdagens val och Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Ett främlingsfientligt parti i Sveriges riksdag. Åsikterna är många!

Vi kikade en del på valvakan igår, haha jag irriterade mig på hur bortkommen han såg ut, Jimmie Åkesson, rättade till glasögonen sjutton gånger och bara… Näe, jag är allt för dåligt insatt politiskt för att uttrycka mig allt för mycket om något. Men helt bakom flötet är jag inte!
Suttit nu och lyssnat och läst lite smått på SDs sida… Oj så vackert delar av det låter, det måste jag säga!

”Vi bor i ett fantastiskt land” … Ja, det gör vi! Vi bor i ett land där alla är lika värda, där vi har möjligheter och förutsättningar. Där vi blir omhändertagna, där vi får gå i skolan, där vi har resurser, där vi har många saker av olika slag, många instanser, olika myndigheter… Där saker är tänkta fungera på bästa sätt. Där vi har rent vatten i kranen, värme i våra hus, fungerande infrastruktur, kommunikation, radio, tv, tidningar och lagar. Där vi har skatter som bekostar mycket av allt som vi har och vant oss med, som vi behöver.

Vi bor i ett fantastiskt land! Ett land som under många många år sluppit krig, där vi lever väl och tryggt. Vi bor i ett fantastiskt land med långa semestrar, föräldraledighet, bidrag, förskola, skola, äldrevård och sjukersättning…
Ett land med många butikskedjor, massor av kläder, märkesvaror, leksaker, elektronik… Vi talar ett språk, som sedan ordens ursprung utvecklats.

Vi bor i ett fantastiskt land, tiden går, årstiderna skiftar och livet har sin gång. Utvecklingen fortgår och strävan efter alltid mer har bitit sig fast i mänskligheten. Stress, måsten, krav – får känslan av en tro om att gräset är grönare på andra sidan… 

Vi, vi alla människor som bor i ”ett fantastiskt land” , härstammar från samma källa, är skapade på samma sätt. Även om jordens förutsättningar ger oss olika möjligheter och därför formar oss olika. Vi är alla människor av samma värde och rättigheter, samma känsla och förnuft.

Gemenskap, samförstånd, nya möten och upptäckter! Ett samhälle byggs tillsammans, det byggs inte av sig självt eller ensamt. I alla länder har vi olika kulturer, i många pratar vi med olika språk, tror på ”olika gudar” och äter mat under olika förhållanden, med skiftande kryddor.

Jag vet inte idag hur flykting politiken förs, vet inte hur det går till, vad som gäller… I skolan möter jag många som går på SFI (”svenska för invandrare”), alla med olika bakgrund, ålder, orsak till sin flytt till Sverige.

Ja, jag tycker det är Bra om man vill lära sig språket i det land man flyttar till, att man försöker! Bra om man vill förstå kulturen i det landet, välkomnar och anpassar sig – eftersom man valt att flytta för att bo där!
Ja, jag tycker att landet som står värd måste välkomna dem som kommer hit! Men liksom om jag välkomnar någon i mitt hem, förväntar jag mig att man uppför sig... Lika viktigt är att alla i "mitt hem" uppför sig - för det finns ju ingenting som säger att mina barn, eller jag själv, är bättre än någon annans. :-)

Nu har jag skrivit av mig lite :-) Felicia har vaknat och vi ska busa. Hoppas någon av er som läser förstår vad jag menar med det jag skriver!

Kommentera gärna, det här är SÅ intressant!!

. . .

[efter promenad, handling och i solen mys] Kom att tänka på Columbus som "upptäckte nya världen, Amerika och indianer... Tänkte på straffångar och aburiginer i Australien... (utan att jämföra eller dra paraleller, tanken bara slog mig) Vem har mest rätt till land? De rika godsägarna som förr arrenderade mark åt fattiga bönder? Liveget folk och människor som knapt ägde kläderna dem bar på kroppen, familjer som inte ens hade råd att sörja för sina barn! Vem har mest rätt till land, ett land att kalla sitt hem land, en plats där man går trygg...

Varför lägga kraft på vecm som brukar jorden? När vi istället borde bry oss om HUR den brukas, att den brukas VÄL!!!