Det är mörkt ute, vitt på marken och alla träd är sådär härligt vinterklädda. Äntligen kom snön! :-D Blev sådär härligt varm glad när snön äntligen började falla häromdagen *lycka*

Igår samlade vi familjen och firade jul.. Klädde fin granen tillsammans, fikade gott (hade bakat toscakaka) och bara myste! Tjejerna var sådär pirrigt glada och väntade på tomten.. vi spelade spel och bara hade det bra.

I veckan har vi fixat med lite inför, här hemma har jag städat och donat och Älskling och jag har fixat med klappar och annat pyssel...

Lilla skatten var med och hjälpte mig att slå in paket.. Hon tänkte sno åt sig allt papper, rulla ut det på golvet och la sig sedan själv mitt över det... ;) Gullungen <3

På lucia var vi till hjärtebarnets skola där hon och kompisarna stod för underhållningen och de äldre barnen hade bakat och fixat lite annat... Super fint och dem var så otroligt duktiga!! Gullis! <3

Älsklingen, lill hjärtat och jag var iväg på en mys dag tillsammans, kika runt lite och handla lite nytt och fint. Vi har bott ihop i snart sju år! :-O Det är inte så lite det och tänk så mycket som vi fått vara med om tillsammans! Underbart!

Lycka kommer i olika skepnad, och även i motgång kan man se ljus. Vi har mött svårigheter och vi har ställts inför prov, men vi har alltid klivit ur det starkare än tidigare, vuxit tillsammans, vuxit samman...

Vi har båda känt det och jag vet att andra har sett och sagt det.. Det finns väl olika slags relationer, och personer. Men ofta tror jag att man behöver rätt mått av olikheter för att matcha varandra.

Man måste vilja ha varandra och behöva varandra, samtidigt som man har styrkan att klara sig själv. Alltså inget osunt krävande behov, utan som en innelig längtan och dragningskraft. Daniel och jag har det. Jag har en emotionell glöd, en hetta och passion med nära till mina känslor och bubblar av ord, där Danielär min motsats. Han är sprudlande impulsiv med massor av "go", här och nu, medan jag är mer eftertänksam, vilket gör att vi väger upp varandra, stärker varandra och får allt det bästa i och med att vi har varandra

It's just so beautiful! <3

Prinsessorna här hemma myser med varandra och leker så härligt tillsammans. :-D Jag är så glad att vi har dem, att dem har varandra! För visst kan dem kivas ibland, precis sådär som alla systrar/syskon gör! Men oftast har dem längtat så mycket efter varandra och är bara så glada över att äntligen få vara tillsammans att dem bara tokar och busar... Alltid när dem äntligen får ses igen bubblar det och tindrar om hela dem och allt som dem tycker om varandra och under hela den tiden som dem varit ifrån varandra blir till ren glädje och jublande lycka. Då låter och stojar dem ordentligt! ;-) Det är så fantastiskt underbart att se dem tillsammans <3 Små hjärtana, våra små älskade skatter!

Pappas stora flicka och mammas lilla... Det har alltid varit någonting alldeles visst mellan pappan och hans dotter! En hemlighet som bara dem vet om, en sällsam stjärnglans som tindrar i deras ögon och ett band så vackert och så starkt! Jag har alltid myst vid tanken och närheten dem delar, det där innerliga och speciella, jag har alltid tyckt att det är så charmigt och så fint!

Nu har skrutt ungarna hoppat runt och sjungit om sin fantastiska pappa och hur mycket dem älskar honom och att han är allra bäst :-) hihi Vi har det bra och jag är så lyckligt lottad som får omge mig med min familj såhär, bara vara, mysa och ha det bra tillsammans!

När tomten kom tillslut var det både pirrigt roligt och lite spännande... Ronja var räddast! Felicia villa ha "mea tet" och stod några meter framför honom och väntade på att få höra sitt namnStorasyster var så go och ville gärna följa med lillasyster i alla fall första gångerna så att hon skulle våga gå fram ;-) Så otroligt omtänksam och snäll!

Men när inte farfar fick paket på en gång tyckte Felicia det var dags och hämtade ett paket av mig för att ge åt farfar istället ;) hihi Liten gosis! Glada blev dem i alla fall och massa fina klappar fick dem så klart! ;-) Fick sms idag om en beställd klapp som nu kommit, får vi hämta ut imorgon..! En väntar jag fortfarande på och det börjar göra mig lite sådär... :-/ hurrm.. Men förhoppningsvis ska den dyka upp!

Idag vart det mys morgon fäljt av pulkaåkning och annat bus. Precis som man vill ha det nu när snön kommit och julen är här. Sen vart det sällskapsspel, kramar och skratt. . . . .

Det blir en kort vecka nu före jul, men vi har ändå massa tid att vara tillsammans och ha kul! Sen får vi en längre tid efter juldagarna istället, så det jämnar ju ut sig, man får tänka så för inte är det alltid så att man tycker det är "helt rättvist" eller "riktigt rätt"!! Det är inte bara lätt att ha barn som inte bor hemma hela tiden, men någonstans måste man göra det bästa av det, försöka komma överens och ändå sköta det snyggt mot varandra - speciellt inför barnen!
Dem ska aldrig behöva drabbas eller dras in i vad de vuxna tycker och tänker, det skapar bara oro, förvirring, det gör bara allt så mycket svårare, eftersom dem många gånger känner och tänker andra saker, eller kanske varken känner eller tänker alls om just det som man själv bär på. Dem är barn och det ska dem få tid och rum att vara. Fulla av bus och lek, skratt och kärlek - i sin oskuldsfulla lilla värld! Allt det ansvar, all den bitterhet och alla de stora frågorna och många besluten en vuxen måste befatta sig med är sådant barn ska kunna hållas utanför!  

Av kärlek, för er,

för allt som jag älskar med dig och med er,

ni är dem vackraste jag vet!

Som solen går upp långt bort i öst
och gör så att livet lever
Är känslan som stannat kvar
I mitt bröst
jag har allting- jag behöver

Med dig blev det här
en annan värld
och jag är så glad att du är här

Vad du än ser
vart du än går
finns du alltid kvar hos mig ändå
vem du än blir
hur du än mår
ska jag alltid lyckas
att förstå

När tiden går framåt
som den vill
och gör så att år försvinner
Så ger jag dig allt
och lite till
men det är mycket
jag inte hinner
vargarna väntar överallt
jag håller dig varm
när det blåser kallt

Vad du än ser
vart du än går
finns du alltid kvar hos mig ändå
vem du än blir
hur du än mår
ska jag alltid lyckas
att förstå

Du vet att det är en galen värld
men bättre än innan du va här

Vad du än ser
vart du än går
finns du alltid kvar hos mig ändå
vem du än blir
hur du än mår
ska jag alltid lyckas
att förstå

Vaken alldeles för sent. Mina älsklingar sover.

Jag behövde nattens mörker, den där tystnaden som bara finns då, när allting sover. . . . . 

Det är så lätt att få det att låta som om allting är någon annans fel. Ibland är det kanske skönt att skylla ifrån sig, vad vet jag. Hur man än säger eller menar saker, så är det som om att det låter så ibland, fastän man inte tänkte så. Liksom det är lätt att höra hur någon annan lägger hela skulden på en själv, inte för att det alltid är det, men för att någonstans innombords, så vet man att man faktiskt är delvis ansvarig för det fel som är.

Så tror jag att det är. Man värderar det andra säger alldeles för mycket, istället för att bara höra vad som faktiskt sägs. Det blir alldeles för mycket missförstånd på det sättet, det orsakar alldeles för många konflikter. Synd.

.  .  .  .  .  .  .  .  .  .  . 

Idag blev det lite fel. Så fort dörren öppnades och vinden svepte in, som om det var förut bestämt på något sätt.. Nej jag kan inte säga att jag gjorde rätt, och jag är ledsen att det blev fel. Men jag är trött på att bli kritiserad, ifrågasatt och misstrodd. Jag har ingenting att dölja! Jag har rätt att stå upp för mig själv. Man lär av sina misstag och jag försöker lära mig även utan, eftersom det ibland blir så jobbigt med...

Man kan inte ge med krav på motprestation, man kan inte kräva för att få. Imorgon ska jag skriva, för att fråga, eftersom det har blivit ombett av mig. Någonstans måste man börja, kanske är det min tur att tala, sen vill jag lyssna!

"I guess I see things clearer from up here"

"One persone can change us all - we're all in this together"

High School Musical
Citat som på något sätt passade så bra här... 

Det sägs att man bara kan utgå ifrån sig själv. Så kanske det är, jag försöker ofta se på saken även genom att "kliva ur mig själv", för att bli mer objektiv. Dessutom, rådfrågar jag gärna andra, vill ha åsikter om saken. Jag vill inte fastna i ett negativt tankemönster, jag vill inte stänga in mig i en och samma uppfattning, utan utvecklas och gå vidare. Så försöker jag göra också.

Jag har fått förklarat för mig att vissa saker kan man inte göra någonting åt, ibland spelar det inte någon roll vad man gör, för det ligger inte hos en själv att förändra. Inställningen säger mycket, och finns den inte så finns den inte. Det är på sätt och vis självklart befriande. Ja, det är inte alltid mitt fel och alla saker är inte mitt fel. Så klart kan jag vara delaktig och mitt bästa kanske inte alltid räcker.

Men när någon säger "det spelar ingen roll vad du gör eller vad du svarar på en fråga, Ditt svar kommer alltid att vara fel i hennes öron". Jag försöker i alla fall, men vill ingen höra vad jag har att säga och misstror allt jag säger - då gör det faktiskt det samma vad orden innehåller och vad jag menar egentligen. Synd, väldigt synd.

Ibland är försvaret viktigare än taktiken mot mål, då kan det bli självmål, ibland blir det bara fel. Men livet är inte lika lätt som en boll match, saker avgörs inte alltid mellan en viss bestämd tid och när det blåser är det klart, ladda om för nästa... Även om det i vissa fall skulle vara så enkelt om det var så.

Det bästa som kan hända!...

...är väldigt relativt, helt beroende på var man står, vad man förhåller sig till och i vilken fråga det gäller. Jag har hört att på nyår eller i önskningar/böner och liknande, ber och önskar man att ens nära ska klara sig från sjukdom, hålla sig friska och må bra.

Någon som har det illa ställt ekonomiskt kanske önskar sig en stor vinst, i tron om att pengar skulle lösa alla problem.

Någon som saknar en relation, önskar sig någon som älskar en.

Någon som har barn med två hem önskar ganska säkert att den fick ha barnet alldeles för sig själv...

Någon som har vill ha något annat, den som inte har vill ha mer och den som har mycket, vad vill den ha...?

Alla vill ha någonting men vet vi verkligen vad som är "bäst för oss"? Och blir det bra om vi får det vi önskar och vill?

Jag har läst en dikt om någon som bad till Gud. "jag bad dig om.." och dikten berättar att denne ber om någonting av gud, mod, styrka och så vidare, och möts av prövningar och rädslor att övervinna. Sedan slutar dikten med

"vi får inte alltid det vi ber om, vi får det vi behöver."

Vad kan det här säga oss? Dels att jag tror inte vi alltid vet vad vi vill, vi behöver absolut inte allt som vi vill ha. Och det vi vill ha är sällan det som gynnar oss eller någon annan!

Tillexempel: Pengar löser inte dina problem om du inte vet vad eller hur du ska göra med dem. Någon som älskar dig stannar inte om inte du kan älska dig själv eller ger kärlek förehållslöst.

Ditt barn som har två hem mår inte bra förän föräldrarna gör det. Barnet mår inte bra förän föräldrarna kan samsas och ta vuxen ansvaret och det är ofta svårt i den situationen att komma över stoltheten och att se sin egen del.

(jag har sett och upplevt eller vara nära del i flera av dessa punkter...!!)

Nä nu har jag svammlat färdigt! Ska krypa ner hos mina älsklingar och försöka sova lite jag också!

God natt har jag sagt!

I've heard you, I've seen you! I've tried to give you what you asked for...

I can not give what isn't mine to give

You can not take what isn't youres to get.

I've done my best from my part, you can't ask me to walk the road for you.

There's no winning if you can't make the effort of trying,

you'll not gain the credit, if you never start the game..

If you already written the end, I can't rewrite it for you...

Haft en givande dialog, gett luft åt mina tankar, låtit funderingar och känslor få färg och form. Tagit emot bekräftelse när tankarna flugit en sväng... Släpper det som inte är mitt att bära, andas, förstår. Uppenbarelse av lättare variant. Frihet av ett vingslag, vi svävar en stund. Stillhet i kaoset.

Det finns saker man kan veta, innan man förstår hur det ligger till. Det finns frågor inte menade att besvara, och svar man får utan att frågan ställs.

Du formar din egen sanning, du skapar din egen framtid!

Din sanning är alltid relativ, eftersom den mäts ur de ramar du väljer att forma den efter. Vilket också gör så att den inte alltid stämmer överens eller matchar någon annans sanning. För det inte sagt att den inte är sann.

Det beklagliga med sanningen är att lögnen ibland verkar mer sannfärdig.
Carl Erik Soya (1896-1983)

Det finns sanningar men ingen sanning. Jag kan mycket väl hävda två helt olika saker och ha rätt i båda fallen.
Robert Musil

koherensteorin för sanning,
filosofisk uppfattning enligt vilken en sats är sann om den tillhör det system av satser
som ger den mest omfattande, sammanhängande redogörelsen för verkligheten

Det finns dagar, som bara är sådär underbart bra, vare sig man kan säga någon direkt anledning till det, eller inte. Sen finns det dagar som bara känns skit, ibland kan man säga varför, och allt går emot än. Men ibland hinner man bara inte med och det känns helt enkelt inte riktigt bra.

Det finns dagar som är lyck fulla, perfekta, man lyckas, det går bra och oväntade positiva saker händer.

Det finns många slags dagar och allting kan hända!

Men vad som än händer är det upp till mig själv

hur jag möter det och vad jag gör av det som jag får.

Hur skulle jag vilja ha det, vad tror jag är bra, "om det var jag", "om det var si eller om det var så"...? Det är frågor jag ställer mig ibland i nya situationer, försöker ge min första tanke eller känsla lite perspektiv, kliva utanför och titta på saken en gång till.

Man lär av sina misstag och det är lätt att vara efterklok, så sägs det. Men hur ofta skulle Du ha agerat annorlunda om du fick möjlighet? Hade det hjälpt om du hade gjort det? Vad hade resultatet blivit om jag gjort det på ett annat sätt? Ja, det får vi aldrig veta, och om om fanns hade ingenting funnits!

Nuet är en gåva! Vi kan inte leva i gårdagen om vi vill skapa någonting gott imorgon. Det är idag vi måste bejaka och ta till oss, gryningsljus eller vårens första blomma, glimmande frost eller vinterns första unika snöflinga, ett skratt som klingar mellan våra hjärtan, en flyktig blick eller varm beröring...

Det kommer stunder då tvivel grusar mitt sinne. När så mycket känns hopplöst och frustrerande förgäves. När oträttvisor och fel blir allt för påtagliga och andras (närmaste) smärta tränger in i mitt hjärta.

Jag vill så väl, jag tänker så gott, jag försöker så mycket jag förmår...!

Jag rasar en stund men håller samman ändå. För dig, för mig, för oss står jag stark. Jag vet vad som är rätt. Jag vet vad som är sant. Jag vet vad som är på riktigt och tillsammans vet jag att vi kan och vi vågar. Tillsammans härdar vi ut alla stormar som river. Tillsammans orkar vi även när allting är svårt.

Vad än som går emot oss så vet vi var vi har varandra, att vi tillsammans har någonting både vackert och hållbart, någonting viktigt och någonting starkt, bara för oss.

Vi påverkas alla av dem omkring oss, av det som händer i världen, av vad dem som står oss nära tycker, av vad dem vi ser upp till gör och tycker om, vi påverkas av reklam, budskap i filmer, böcker som vi läser. Allt detta formar oss. Som vuxen kan vi solla någorlunda bland alla dessa intryck, vi kan välja att anamma och vi kan välja att stå emot.

Ett barn har inte samma filter än, ett barn har inte samma kraft att stå emot.

Som förälder vill jag vara stark och trygg, jag vill stötta och leda med kärlek utan att knuffa. Jag vill sätta gränser, men inte utan inrådan från mina barn. Jag vill bli accepterad och lyssnad på när jag säger någonting som är viktigt eftersom jag bryr mig så ömt om dessa båda fantastiska små skatter. Men jag vill också lyssna, förstå och bejaka det som rymms i deras små hjärtan. För det är av största vikt att ta på allvar då livets största skatter rymms innom dessa båda (och alla barn) otroliga flickor.

Det är svårt att sätta ord på all den välvilja, översvallande kärlek, storslagna stolthet och ofantliga glädje man bär för någon som de barn som har givits än. Jag läste någon som skrev att några av hennes barn var biologiska, de andra vunna i livets lotteri...

Det var så fint. Jag blir så varm av att läsa om andra föräldrar som hittar ord för den värme dem bär för sina "skyddslingar", sina extra ungar, bonusbarn, . . ..

Ett barn är den största gåva man kan få. Men ändå är den ändå aldrig din att behålla, bara att vårda! "Det är bara ett lån" säger vår granne, en söt, mysig liten dam... Och visst är det sant för tiden rusar förbi.

En vinst på livets lotteri.. Det är väl egentligen alla barn? Såväl biologiska som inte?

En relation byggs och grundas mellan två individer, det är alltså upp till dem båda att sköta och respektera och sätta nivån för den. Vare sig det är vuxna eller barn, så bygger relationen på individen och de förutsättningar och förväntningar som man har på varandra...

Vad är mod?
Att konfrontera drakarna
Övervinna hindren
Förstå riskerna
Verkligen leva
Alltid hoppas
Gå hela vägen
Och förvänta sig det bästa

  Så sade Almitra, tala till oss om Kärleken. Och han lyfte sitt huvud och såg på människorna, och det kom en tystnad Över dem. Och med stark röst sade han: 

När kärleken kallar er, följ honom, Om än hans vägar är svåra och branta. Och när hans vingar omsluter er, låt det ske. Om än svärdet som är dolt i vingarna kan såra er. Och när han talar till er, tro honom. Om än hans röst må krossa era drömmar såsom nordanvinden ödelägger trädgårdarna. 

Ty liksom kärleken kröner er, skall han även korsfästa er. Liksom han hjälper er att växa, skall han även tukta er. Liksom han stiger upp till er fulla höjd och smeker era spädaste grenar som skälver i solen, Skall han även nedstiga till era rötter och skaka dem där de klamrar sig fast vid jorden. Som sädeskärvar samlar han in er. Han tröskar er tills ni står nakna. Han sållar er och befriar er från era agnar. Han maler er till vithet. Han knådar er tills ni blir mjuka; Och sedan överlämnar han er åt sin heliga eld för att ni skall bli helgat bröd till Guds heliga fest. 

Allt detta skall kärleken göra med er för att ni skall lära känna era hjärtans hemligheter och i denna kunskap bli en del av Livets hjärta. 

Men om ni av fruktan bara söker kärlekens frid och kärlekens njutning. Då är det bättre att ni skyler er nakenhet och träder ut ur kärlekens tröskloge. Ut i en årstidslös värld där ni skall skratta, men inte allt ert skratt, och gråta, men inte alla era tårar. 


Kärleken ger intet annat utom sig själv och tar intet utom från sig själv. Kärleken äger intet och kan ej heller ägas; Ty kärleken är allt för kärleken. 

När ni älskar skall ni inte säga »Gud är i mitt hjärta«, utan »Jag är i Guds hjärta«. Och tro inte att ni kan styra kärlekens riktning. ty om kärleken finner er värdiga skall den styra er. 

Kärleken har ingen annan längtan än att fullborda sig själv. Men om ni älskar och inte förmår lämna era begär, låt då detta bli er önskan: Att få smälta och bli lik en porlande bäck som sjunger sin melodi för natten. Att få känna smärtan av för mycken ömhet. Att få såras av er egen insikt om kärlekens väsen, Och att blöda villig och med glädje. Att få vakna i gryningen med vingburet hjärta och tacksam för ännu en dag i kärlek. Att få vila vid middagstimmen och begrunda kärlekens extas. Att få vända hem om aftonen i tacksamhet; Och sedan sova med en bön för den älskade i hjärtat och en lovsäng på läpparna. 


Sedan talade Almitra igen och sade, Och vad kan du säga oss om Äktenskapet, mästare? 

Ni föddes tillsammans och tillsammans skall ni alltid vara. Ni skall vara tillsammans när dödens vita vingar skingrar era dagar. Ja, ni skall vara tillsammans även i det tysta minnet av Gud. Men låt det finnas rymd i er samvaro, Och låt himlens vindar dansa mellan er. 

Älska varandra, men gör inte kärleken till en boja; Låt den hellre vara likt ett öppet hav mellan era själars stränder. Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare. Ge varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd. Sjung och dansa tillsammans och var glada. men låt var och en av er få vara ensam, Liksom strängarna på en luta är ensamma även när de vibrerar av samma musik. 

Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar. Ty endast Livets hand förmår rymma era hjärtan. Och stå vid varandras sida, men inte för nära; Ty templets pelare står åtskilda, Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga. 

Ur 'Profeten' av Kahlil Gibran

En kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade: "Tala till oss om barnen."

Och han sade:

Era barn är inte era barn.

De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.

De kommer genom er men är inte från er.

Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.

Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar,

ty de har sina egna tankar.

Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.

Ty deras själar dväljs i morgondagens hus,

som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.

Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.

Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som har flytt.

Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar.

Bågskytten ser målet på det oändligas stig

och Han böjer dig med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.

Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand.

Ty liksom Han älskar pilen, som flyger,

älskar Han också bågen, som är stadig.

av Khalil Gibran ur Profeten

I morgon fyller våran lilla flicka två år... Och jag kan inte förstå vart tiden har tagit vägen! Lilla pluttan som så nyligen låg i min mage, bökade och bråkade, som kom till oss och när jag för första gången fick hålla henne i min famn. Älskade lilla prinsessan!

All den stolthet som jag känner, all den ofantliga kärlek som jag bär för dig. Alla stunder av oro för allt som kan hända, tvivel över om man gör tillräckligt, rätt, frågor om rätt fel och hur man ska göra och vara... All lättnad och stolthet när man klarar av, kan och löser saker..

Att bli och att vara förälder är den mest sagolika, hisnande, underbart otroliga resa man får ta del av och vara med om! Det är oslagbart och alldeles magiskt!

Tillsammans skapar vi underverk och de fantastiska äventyr vi möter tillsammans blir bara än med stjärnskimrande sida vid sida.

Att få vara Din Mamma är det mest storslagna och bästa jag vet Felicia!

Felicia lär sig nya saker varje dag, hon härmas, lyssnar, tittar, gör efter, upprepar... Det är så härligt att vara med om, påverka, vara del av och följa, utvecklas tillsammans.

"Döja" (tröja) "doa yte" (storasyster) "Mi Eea!" (Min Nea) "maish" (majs) "opsh" (strips) "dash" (glass) "schammo" (farmor) "afaf" / "Boshe" (farfar bosse) "Moua" /"dossa" (Muu kossa) "Mau" / "Tisse" (katt) "uoffa uoffa" (hund) "mommo" (mormor) "Dujrja" (Gurra) "Dä" "Hä" "Omma" (komma, samtidigt som hon "viftar" med armen bort ifrån sig, alltså tvärt emot..) "Tiss / tissa" (kissa) Sen säger hon så klart även mamma och pappa sen länge och en hel massa andra ord.. Många sch ljud i sina små ord, nu börjar hon sätta ihop i alla fall två ord och språket kommer mer och mer hela tiden.

"Moschee" (Musse, en ljud saga hon och storasyster brukar lyssna på) "Mimmi" och när hon lyssnar på sagan härmar hon orden. "Ischa" (Tummelisa, en av favorit filmerna ur Barbie)

Felicia har fart under fötterna, älskar att hoppa, springa och busa. Är i en period när hon gärna kryper och vet ingen (förrutom storasyster också så klart) som dansar bättre och charmigare "vicka rumpan" och skutta runt med världens smile :-)

Vi älskar att gå på promenad tillsammans, antingen i vagnen eller hand i hand. Gärna till en lekpark där hink och spade tas med i högsta hugg, känner gärna själv i sanden, men kommer på att man blir lite smutsig/blöt... Älskar att plaska i vattenölar, liksom sin syster, och leker vi tillsammans tittar Felicia och gör efter. Det blir många skratt och mycket tok!

Stora barn är fashinerande! "Dunnga" är också roligt, liksom att klättra och åka kana! Hemma klättras och "hoppas" gärna i soffan, upp över armstödet och ål/ramla ner i sitsen..

Pussel, plocklådor och böcker, liksom dockan och fina vagnen leks det mycket med. Är i en period nu då hon gärna tittar på barbie/tingeling film, vilket jag bara kan tro komemr från storasyster :-)

Älskar också att sjunga och kan rörelserna till alla "vanliga" barnsånger. Målar helst på händerna och ritar gärna små teckningar hon viker ihop och kommer och ger bort med ett gulligt leende.. :-)

Smakar på maten och äter det mesta som vi andra äter hemma. Använder både händer och bestick, älskar majs och broccoli, frukt och kött/kyckling, ris, pasta (som hon nu börjat vilja ha soya till!)

Felicia går växel steg upp i trappen och kan öppna dörrar själv, vilket hon bestämt vill vara den som gör också! Kan dessutom klättra i stegen upp till systers våningssäng. :-/

Felicia älskar att baka och plockar gärna fram och häller upp och, viktigast, provsmakar! Nu tycker hon mycket om att tvätta och tvåla händerna, med myycket tvål! :-p Har sen hon var ännu mindre, ett bra tag före sommaren och innan den, kunnat känna när hon är kissnödig. Nu kniper hon och gör miner och hoppar mellan fötterna och springer till pottan/toaletten, där det också kommer "på rätt ställe". :-)

Är så ofantligt stolt över våran kloka duktiga härliga vackra snälla goa lilla flicka! Klappar, kramar och pussas mycket och gärna med både mig, sin fina storasyster, djur och dem som står närmast. <3

Ska försöka skriva snart igen... kommer ofta av mig eller tappar orden känns det som. Har inte haft tid eller inspiration att skriva så mycket ett tag nu.. Men nu till hösten blir det kanske annat när skola och vardag kommer igång.. :-)