"Älskandes bråk förnyar kärleken"

Bråkar du hemma? Med föräldrarna, med dina barn, med din respektive? Blir ni sams ordentligt? Kan DU säga förlåt? Är en ursäkt alltid viktig, har orden, känslan eller handlingen störst inverkan?

Jag tror att det är viktigt att tycka olika, att inte alltid "vara sams", till och med kanske det är viktigt att bråka lite ibland!? Men inte för mycket, inte för ofta och absolut inte så att det blir elakt! Genom den här olikheten kan man växa, man kan lära sig någonting om varandra, sin relation och framförallt om sig själv. Man får växa och efterråt, om man gör det fint mot varandra, känns det så mycket bättre.

I en kärleksrelation ska man inte tycka lika om allt! Man ska inte alltid vara överens eller vilja samma saker, tänk så tråkigt det skulle bli då! Det är viktigt att vilja olika saker, vara på olika sätt så att man får testa nya saker, så att man får göra olika saker, både tillsammans och på egen hand.

Men det är som med många saker en balansgång och alla är olika här. Endel har heta diskussioner och gestikulerar, några är långsura, en del tar upp saker på en gång, andra har svårare att prata...

"Det är stunderna som inte fångats av kameran

som är broarna mellan kärleken..."

Har du tänkt på det någon gång? Vad du ser i ett foto album. Du ser skratt, semestrar, glädje, närhet, högtider, lov dagar och gemenskap... Ensamhet syns inte, inte det som gör ont, det som är svårt eller vardagen när allt kör ihop sig, det syns inte, det är det ingen som fotograferar. Eller de där köriga stunderna när allt är en enda röra, man ska ha någonting, göra någonting, iväg någonstans och allting .. blir bara .. fel!

Ganska charmigt ändå! Men vill vi minnas det? Behöver vi minnas det? Eller är det bara någonting som vi tar oss igenom för den där känslan man får sen, när man klarade det, när man hittade eller kom iväg, i alla fall och trots allt!

"Kärleken är förunderligt stark!

Den kan brygga broar och korsa berg,

kärleken är det enda som blir större när vi slösar med den,

försöker du dölja den skimrar den gneom höljet"

Det är ändå någonting visst med kärleken, pirrande kittlande fantastiskt och sådär mysigt varmt på något obeskrivligt sätt. Kärleken gör så tokiga saker med oss, eller så låter vi oss bli lite knäppa.. Eller så är vi sådana som vi är, men skyller lite på kärleken och tar i lite mer bara...

Som ett par, i en kärleksrelation måste man inte bara ha respekt och förståelse, man måste också kunna och våga låta varandra "gå", för att komma tillbaka, vara ifrån varandra och vara tillsammans. Liksom klingrankor som slingrar om varandra, från och emot.

Nej nu har jag svamlat färdigt. Dags att hämta hem lilla hjärtat från dagis och hem och busa lite. Hinna med lite mera plugg och laga en god middag tills älsklingen kommer hem - älgfärs biffar med gräddsås och potatis ;)

Det finns stunder då kärleken man bär för någon som man älskar blir extra påtaglig på något sätt. När den bultar och flödar, spänner i hjärtat och rinner längs hela kroppen på ett sätt som både är fantastiskt härligt och nästan gör ont. Ont gör det för all den skörhet som kärleken innebär, all den sårbarheten som den utstår och all den oro man får bära med den. Avsaknaden av någon som inte är hos en eller oron för att den samme ska råka ut för någonting som gör den ont är väl på något sätt kärlekens baksida, för att älska måste man vara sårbar, för att älska måste man ge bort en del av sig själv till någon annan och rädslan för att förlora denna någon gör på något sätt kärleken både stark och skör.

Det finns många olika slags kärlekar, kärlekar som kommer och går, kärlekar som i olika stunder betyder olika för oss.

Sina föräldrars eller sina barns kärlek, den kärleken mellan två älskande, kärleken mellan nära vänner, syskonkärlek, en förälders kärlek till sitt barn, det finns också kärlek till sådant eller någonting som man brinner för, någonting som får en att må bra att göra. Om man så älskar en sport, någon aktivitet, naturens skiftningar eller att gå på opera... Det är kärlek det också.

Bilden av och behovet av dessa olika kärlekar tror jag för många skiftar genom perioder i livet. Ett litet barn är i stort behov av sina föräldrars kärlek och omsorg, samtidigt som jag många gånger tror att en förälder någonstans också är i stort behov av kärlen tillbaka ifrån sitt barn. Men däremellan ska barnet "stöta bort" sina föräldrar och testa sina egna ben, försöka flyga med sina egna vingar... Någon som blir äldre, i livets slut, är nog någonstans beroende också av kärlen från sina barn, vetskapen om att man inte är ensam och trots att man är gammal och grå, fortfarande är älskad och behövd.
Under längst period och allra största delen av livet tror jag att vänskapen är något av det viktigaste, dem tar upp så stor bredd av ens liv och tillgodoser och bekräftar så mycket av allt som man behöver. Där kan också den som man älskar finnas många gånger – förrutom i de fall, som ofta verkar vara, det tar slut. Mellan vänner finns sällan samma slags uppbrått.

En förälders kärlek, den där storslagna, överflödiga, den där pulserande, brinnande kärleken som kan göra att man av en till synes småsak börjar gråta. Eller att man av rädsla för sitt barns välbefinnande eller liv får nästintill onaturliga krafter.

Jag har lyckan att dela min vardag med två enastående flickor som bor i mitt liv, som bor i mitt hjärta. Med alla som man lever med under en längre tid, som man älskar och fostrar, vi blir ju alla fostrade och fostrar själva, formas och skapas av dem vi har närmast omkring oss. För inte är det bara de vuxna som formar barnen, många gånger är det lika mycket tvärtom! Därför är dessa båda livets skatter en del av mig, liksom jag och deras pappa är en del av dem...

Det finns stunder då jag tvivlar på hur man egentligen lyckas som förälder, allt det ansvar man ålagt sig, allt det som man vill ge och allt som man vill visa. Allt och lite till vill man ge åt sina barn och allt ont vill man någonstans skydda dem ifrån, samtidigt som det är en omöjlighet. Man vill hjälpa barnen finna sin väg mellan gott och ont, se livets ”sanna rikedommar”, alltid finnas där som en stöttepelare, en trygg famn, samtidigt som man vill visa dem tilltro till sig själva, till sin egen förmåga liksom tilltro till andra och ”knuffa fram dem” i livets villervalla.
Det är en balans gång att hålla kvar och släppa fri.

Flickorna blir så stora nu, var och en av dem på sitt sätt. En skolflicka som tampas med att bli liten stor, att ha delade hem, att ha kompisar och vilja själv, både hemma och borta. Testa sin egen vilja, testa sig själv och sin omgivning. Det är inte lätt att vara liten stor, vi vet, vi förstår och vi finns här för dig, älskar dig för allt som du är och för allt som du vill! Vi gör vårt allra bästa för att du ska ha det bra och vi är så ofantligt stolta över dig, du är enastående, du är helt fantastisk! Vi hjälps åt, vi klarar det och vi tar hand om dig! Jag önskar så att du slapp bära på oro och fundera, jag vill bara se dig njuta av att vara barn, leka och smutsa ner dig, skratta, hoppa och bara njuta av allt det goda som finns omkring dig. Du är oändligt älskad!

En liten dagis flicka som också blir liten stor, som kommit på att hon kan så mycket själv, som vill vara precis som sin storasyster, vara en stor flicka! ”Kan själv”. Mycket vilja, stark vilja. Tiden går så fort och du växer så snabbt. Jag älskar att se din utveckling, att dela livet med dig, du är fantastisk och mitt liv vore inte detsamma utan dig! Jag gör allt mitt bästa för att du ska ha det bra, vi är så ofantligt stolta över dig! Vi älskar dig för allt som du är, för allt som du vill – du är enastående, du är helt fantastisk! Du är oändligt älskad och jag hoppas du ska finna livet fullt av äventyr!

En djupnad kärlek.

En kärlek som är fast i mig, som gör mig stark och svag på samma gång. En älskandes kärlek. Vi har vuxit tillsammans, skapat och format, byggt upp och raserat och byggt upp igen. Min bästa vän, min trygghet, min kärlek, mitt hem. Dina armar är min borg. Det är någonting visst med att känna varandra så nära som vi gör. Som sett och som levt med varandra som vi har. Jag känner mig på ett sätt som är så svårt att beskriva med ord. För hur självständig man någonstans måste kunna vara så blir det ett så starkt beroende. Så trygg man ändå är tillsammans måste man samtidigt vara ensam. Ett krävande beroende och enstark ensamhet. Som med många en balans med att hålla fast och släppa fri, känna tillit både till varandra och till sig själv, och komma ihåg den person man älskar i vardagens slentrian. Komma ihåg den härliga personen som man förälskade sig i mellan föräldrarollen och vardagens trötthet.

Det är stor skillnad på den rosen röda nyförälskelsen med nyrakade ben och allt annat som man gör eller håller inne med för att visa allt som är bra med sig själv... Är det inte lite så? I alla fall annat än tankräm i handfatet, flingor på golvet och brödsmulor i sängen, eller de där urtvättade sköööna favorit byxorna som man skuttar runt i hemma när man är trött eller sjuk, när man gör det samma i hur sexig man är med håret på ända och . . .

Men allt har ju sin charm och det är "skönhetsfelen" som gör oss så vackra och individuella. Det är just de små egenheterna som gör oss unika, carmiga och härliga, just precis som vi är!

Det är kärlek!

I alla relationer, som förälder eller som par, måste du alltid vara dig själv, du måste vara stark i den du är och ha kärlek till dig själv. Du måste finna glädjen och tryggheten i dig och för dig själv, först då kan du fullt ut ge åt dina barn eller den du älskar. Först när du kan vara hel, hur stor del du än ger och får och delar med barn och älskling. Det är ett fruktansvärt fel och ansvar att lägga tyngd på någon annan att leva åt dig, att vara hel åt dig om du känner dig trasig... Ingen kan leva åt dig, men du kan ha många som lever tillsammans med dig!

Som en blixt från klar himmel. Efter en hel massa tankar och prat, prövningar och motgångar. Efter en hel massa grubbel och oro, funderingar och sedan klarnade det.

Jag vet vad jag vill, hur jag ska göra och vad jag behöver!

Jag har hittat en nyckel och dörrar och fönster står öppna med livets alla möjligheter.

Insikt och tillit, lycka, kärlek och tilltro!

Man behöver inte börja om, inte börja på nytt. Behöver inga krämer eller kurer, man behöver egentligen varken uppenbarelser eller speciellt kloka ord. Det är inte orden i sig som gör skillnad, utan hur mottaglig du är för att höra och förstå innebörden av vad än det är som sägs. Känna och förstå.

Man behöver bara det man behöver...

Bekräfta någonting som man redan vet. Säga högt det man länge har tänkt eller känner. Få höra av någon annan att det är bra, även om man någonstans inombords redan vet det. Någonstans finna det där kornet av mod som man behöver för att våga, det som övervinner den sista rädslan som håller en tillbaka. Där jaget vinner över egot.

Man behöver fortsätta, se frammåt och börja gå. Inte fängsla sig själv vid det som varit, utan försonas med det och ta det till sig, lära av det och låta det bli en del av sig själv. Det är en nyckel. 

Någonstans vet vi alla inombords vad det är som är rätt. Vissa har lättare att få kontakt med sig själv och förstå, både det som händer inombords och hur eller varför vi påverkas av andra runttomkring oss. Så är det, vi påverkas och det är inte alltid dåligt, det kan vi lära oss saker av, lära känna oss själva genom mötet med andra!

Det här är ingen nystart. Jag bara fortsätter, längs nya vägar, mot samma mål. Jag har funnit saker längs vägen som hållit mig tillbaka, som tvingat mig att stanna upp. Jag behövde syna mig själv lite, se mig själv genom andras ögon. Säga högt det jag tänkte och förstå lite saker om mig själv som jag kanske hade glömt. Det som varit är sällan till ondo om vi väljer att dra lärdom ifrån det. Mitt mörker har tagit mig till några av de ljusaste och vackraste platser jag någonsin varit på. Därför kan inte jag förkasta mörkret, även om det alltid är tungt att passera där.

Här kom därför lite tänkvärda saker, som om jag har tur kan hjälpa även någon annan längs sin väg..

På återseende!

Fredags funderingar...

Snöigt och kallt, så kom då kanske vintern till slut?! Sitter hemma ensam med hundarna och av någon anledning blir jag så rastlös...

Tänkte bjuda på en liten uppdatering eftersom jag inte håller med så många uppdateringar just nu..

Det nya året firades in lugnt och mysigt tillsammans med de mina som betyder allra mest för mig. Vi hämtade hem hjärtebarnet, packade växkorna och dagen före hade vi en lugn mysig förmiddag innan vi körde iväg till Arlanda. Där tog vi in på Hotel och myste lite, kunde nästan inte somna någon av oss och det slutade nog med att Daniel och jag knappt sov någonting alls även efter att söt skruttarna till slut somnade. Antar att vi var rädda att försova oss och spända inför resan. :-)

Klockorna ringde vid 4 på morgonen och vi var så stolta över våra fina tjejer som vaknade, klädde sig och hjälpte till med sin väska "pigga och glada" trots att vi var uppe så tidigt. Vilka fantastiska tjejer! <3

Buss coh inchekning av väskorna, lite frukost och sedan invänta boarding. Tjejerna var så otroligt duktiga, vi är så stolta över er!!!

Resan gick jätte bra även om den kändes lite lång. Turades om att slumra lite, åt lite och syselsatte oss så gått det gick..

Hurugada, Egypten! En liten buss tur till Hotelet, cheka in och sedan solig semester med bad och mys. :-D Det var underbart att komma iväg och bara vara tillsammans, busa, bada, njuta av att göra ingenting och bara ha varandra <3 Ni är dem bästa jag vet mina älsklingar! <3

Det var lite blåsigt och lite svalt men poolerna var uppvärmda och bada var inte allt man kunde göra... En dag spelderade vi med båt på havet där vi snorklade i vackra korallrev, såg en delflin hoppa och simma med båten, träffade "nya bekanta", bad sol och annat mys. Det är en otrolig upplevelse att simma i havet så!

En annan dag spenderades på ett annat hotell med tillhörande vattenpark och massor av rushkanor där vi roade oss hela dagen och åkte så det kittlade våra magar!

Hotellet erbjöd lekar och bollsport, vi fick provapå att surfa :-O Det fanns både djupa och grunda pooler, strand, lekpark och pyssel och många andra barn att leka med. . . . .

Veckan gick alldeles för fort och vi hade alla velat stanna några dagar till!

Glass i solen och middag i restaurangen, färsk frukt och mat som var både ny och spännande eller ändå "vanlig", god och mindre god och många trevliga människor. Bus i vattnen och mys i solen, gosiga kvällar och lugna morgnar.

Borta bra men hemma bäst.. Jo visst var det skönt att komma hem igen! Men några dagar till, bara vi i solen hade inte gjort oss någonting alls! ;-)

Vardagen kastade sig över oss efter att ha fått i alla fall helgen hemma också. Nu är skola, dagis och jobb igång igen och det ser jag fram emot! Felicia fick en mjukstart med bara två korta dagar den här veckan och fastän hon inte riktigt velat komma iväg har hon varit så glad när vi väl kommit fram och pratar mer glatt om dagis och barnen nu! :-)

Den här veckan har gått fort! Nu är det helg och det ska bli mys! Jag och Felicia har varit ut och busat i snön och lyxat med att köpa hem lite go fika från ett närliggande bageri.. Tänkte vi skulle dela på en så stor kanelbulle och kaka . . . Tji fick jag för det tyckte minsann inte Felicia! haha Får se men tänkte nästan köpa hem nya idag - en varsin! :-p

Jag har plockat och donat, tvättat efter resan och grejat här hemma. Promenader med hundarna och bara tagit det lugnt.. Igår blev det en hel dag med en kanon härlig tjej - tack! <3 Morgon promenad, te och tjejsnack, god lunch på stan och sedan hem och busa med Felicia och på det blev det middag och en trevlig kväll. Puh! ;-) hehe Fick oss många goda skratt och jag hoppas att vi snart ses igen för mera trevligheter! :-D

Idag efter dagis lämning och promenad tog jag reda på disken eftersom Älsklingen var bäst och lagade den fantastsiska maten igår ;-) Sen har jag fixat lite och.. varit rastlös. :-/ Trött är jag också så har inte riktigt gjort vad jag tänkt mig idag, men så kan det vara ibland... Känns alltid avigt i början att vara hemma utan tjejerna :-/ Men nu när skolan kör igång kommer jag säkert ha fullt upp att göra ändå och då går tiden så mycket fortare!

Längtar efter att hämta hem lill skrutt så vi får busa och mysa lite, fredagsmys med gotta och sedan filmkväll med älsklingen <3 Helg med lite trevligheter till tänkta och sen får vi hem hjärtebarnet igen <3 Vi längtar efter dig och Felicia har pratat om dig mycket den här veckan och längtar efter sin fina goa storasyster!

Nu ska jag försöka hinna med lite innan vi ska ut i snön..

Ska ta mig tid sen och lägga ut lite bilder! ;)

Av någon anledning

Det är mörkt ute, vitt på marken och alla träd är sådär härligt vinterklädda. Äntligen kom snön! :-D Blev sådär härligt varm glad när snön äntligen började falla häromdagen *lycka*

Igår samlade vi familjen och firade jul.. Klädde fin granen tillsammans, fikade gott (hade bakat toscakaka) och bara myste! Tjejerna var sådär pirrigt glada och väntade på tomten.. vi spelade spel och bara hade det bra.

I veckan har vi fixat med lite inför, här hemma har jag städat och donat och Älskling och jag har fixat med klappar och annat pyssel...

Lilla skatten var med och hjälpte mig att slå in paket.. Hon tänkte sno åt sig allt papper, rulla ut det på golvet och la sig sedan själv mitt över det... ;) Gullungen <3

På lucia var vi till hjärtebarnets skola där hon och kompisarna stod för underhållningen och de äldre barnen hade bakat och fixat lite annat... Super fint och dem var så otroligt duktiga!! Gullis! <3

Älsklingen, lill hjärtat och jag var iväg på en mys dag tillsammans, kika runt lite och handla lite nytt och fint. Vi har bott ihop i snart sju år! :-O Det är inte så lite det och tänk så mycket som vi fått vara med om tillsammans! Underbart!

Lycka kommer i olika skepnad, och även i motgång kan man se ljus. Vi har mött svårigheter och vi har ställts inför prov, men vi har alltid klivit ur det starkare än tidigare, vuxit tillsammans, vuxit samman...

Vi har båda känt det och jag vet att andra har sett och sagt det.. Det finns väl olika slags relationer, och personer. Men ofta tror jag att man behöver rätt mått av olikheter för att matcha varandra.

Man måste vilja ha varandra och behöva varandra, samtidigt som man har styrkan att klara sig själv. Alltså inget osunt krävande behov, utan som en innelig längtan och dragningskraft. Daniel och jag har det. Jag har en emotionell glöd, en hetta och passion med nära till mina känslor och bubblar av ord, där Danielär min motsats. Han är sprudlande impulsiv med massor av "go", här och nu, medan jag är mer eftertänksam, vilket gör att vi väger upp varandra, stärker varandra och får allt det bästa i och med att vi har varandra

It's just so beautiful! <3

Prinsessorna här hemma myser med varandra och leker så härligt tillsammans. :-D Jag är så glad att vi har dem, att dem har varandra! För visst kan dem kivas ibland, precis sådär som alla systrar/syskon gör! Men oftast har dem längtat så mycket efter varandra och är bara så glada över att äntligen få vara tillsammans att dem bara tokar och busar... Alltid när dem äntligen får ses igen bubblar det och tindrar om hela dem och allt som dem tycker om varandra och under hela den tiden som dem varit ifrån varandra blir till ren glädje och jublande lycka. Då låter och stojar dem ordentligt! ;-) Det är så fantastiskt underbart att se dem tillsammans <3 Små hjärtana, våra små älskade skatter!

Pappas stora flicka och mammas lilla... Det har alltid varit någonting alldeles visst mellan pappan och hans dotter! En hemlighet som bara dem vet om, en sällsam stjärnglans som tindrar i deras ögon och ett band så vackert och så starkt! Jag har alltid myst vid tanken och närheten dem delar, det där innerliga och speciella, jag har alltid tyckt att det är så charmigt och så fint!

Nu har skrutt ungarna hoppat runt och sjungit om sin fantastiska pappa och hur mycket dem älskar honom och att han är allra bäst :-) hihi Vi har det bra och jag är så lyckligt lottad som får omge mig med min familj såhär, bara vara, mysa och ha det bra tillsammans!

När tomten kom tillslut var det både pirrigt roligt och lite spännande... Ronja var räddast! Felicia villa ha "mea tet" och stod några meter framför honom och väntade på att få höra sitt namnStorasyster var så go och ville gärna följa med lillasyster i alla fall första gångerna så att hon skulle våga gå fram ;-) Så otroligt omtänksam och snäll!

Men när inte farfar fick paket på en gång tyckte Felicia det var dags och hämtade ett paket av mig för att ge åt farfar istället ;) hihi Liten gosis! Glada blev dem i alla fall och massa fina klappar fick dem så klart! ;-) Fick sms idag om en beställd klapp som nu kommit, får vi hämta ut imorgon..! En väntar jag fortfarande på och det börjar göra mig lite sådär... :-/ hurrm.. Men förhoppningsvis ska den dyka upp!

Idag vart det mys morgon fäljt av pulkaåkning och annat bus. Precis som man vill ha det nu när snön kommit och julen är här. Sen vart det sällskapsspel, kramar och skratt. . . . .

Det blir en kort vecka nu före jul, men vi har ändå massa tid att vara tillsammans och ha kul! Sen får vi en längre tid efter juldagarna istället, så det jämnar ju ut sig, man får tänka så för inte är det alltid så att man tycker det är "helt rättvist" eller "riktigt rätt"!! Det är inte bara lätt att ha barn som inte bor hemma hela tiden, men någonstans måste man göra det bästa av det, försöka komma överens och ändå sköta det snyggt mot varandra - speciellt inför barnen!
Dem ska aldrig behöva drabbas eller dras in i vad de vuxna tycker och tänker, det skapar bara oro, förvirring, det gör bara allt så mycket svårare, eftersom dem många gånger känner och tänker andra saker, eller kanske varken känner eller tänker alls om just det som man själv bär på. Dem är barn och det ska dem få tid och rum att vara. Fulla av bus och lek, skratt och kärlek - i sin oskuldsfulla lilla värld! Allt det ansvar, all den bitterhet och alla de stora frågorna och många besluten en vuxen måste befatta sig med är sådant barn ska kunna hållas utanför!  

Av kärlek, för er,

för allt som jag älskar med dig och med er,

ni är dem vackraste jag vet!

Som solen går upp långt bort i öst
och gör så att livet lever
Är känslan som stannat kvar
I mitt bröst
jag har allting- jag behöver

Med dig blev det här
en annan värld
och jag är så glad att du är här

Vad du än ser
vart du än går
finns du alltid kvar hos mig ändå
vem du än blir
hur du än mår
ska jag alltid lyckas
att förstå

När tiden går framåt
som den vill
och gör så att år försvinner
Så ger jag dig allt
och lite till
men det är mycket
jag inte hinner
vargarna väntar överallt
jag håller dig varm
när det blåser kallt

Vad du än ser
vart du än går
finns du alltid kvar hos mig ändå
vem du än blir
hur du än mår
ska jag alltid lyckas
att förstå

Du vet att det är en galen värld
men bättre än innan du va här

Vad du än ser
vart du än går
finns du alltid kvar hos mig ändå
vem du än blir
hur du än mår
ska jag alltid lyckas
att förstå

Vaken alldeles för sent. Mina älsklingar sover.

Jag behövde nattens mörker, den där tystnaden som bara finns då, när allting sover. . . . . 

Det är så lätt att få det att låta som om allting är någon annans fel. Ibland är det kanske skönt att skylla ifrån sig, vad vet jag. Hur man än säger eller menar saker, så är det som om att det låter så ibland, fastän man inte tänkte så. Liksom det är lätt att höra hur någon annan lägger hela skulden på en själv, inte för att det alltid är det, men för att någonstans innombords, så vet man att man faktiskt är delvis ansvarig för det fel som är.

Så tror jag att det är. Man värderar det andra säger alldeles för mycket, istället för att bara höra vad som faktiskt sägs. Det blir alldeles för mycket missförstånd på det sättet, det orsakar alldeles för många konflikter. Synd.

.  .  .  .  .  .  .  .  .  .  . 

Idag blev det lite fel. Så fort dörren öppnades och vinden svepte in, som om det var förut bestämt på något sätt.. Nej jag kan inte säga att jag gjorde rätt, och jag är ledsen att det blev fel. Men jag är trött på att bli kritiserad, ifrågasatt och misstrodd. Jag har ingenting att dölja! Jag har rätt att stå upp för mig själv. Man lär av sina misstag och jag försöker lära mig även utan, eftersom det ibland blir så jobbigt med...

Man kan inte ge med krav på motprestation, man kan inte kräva för att få. Imorgon ska jag skriva, för att fråga, eftersom det har blivit ombett av mig. Någonstans måste man börja, kanske är det min tur att tala, sen vill jag lyssna!

"I guess I see things clearer from up here"

"One persone can change us all - we're all in this together"

High School Musical
Citat som på något sätt passade så bra här... 

Det sägs att man bara kan utgå ifrån sig själv. Så kanske det är, jag försöker ofta se på saken även genom att "kliva ur mig själv", för att bli mer objektiv. Dessutom, rådfrågar jag gärna andra, vill ha åsikter om saken. Jag vill inte fastna i ett negativt tankemönster, jag vill inte stänga in mig i en och samma uppfattning, utan utvecklas och gå vidare. Så försöker jag göra också.

Jag har fått förklarat för mig att vissa saker kan man inte göra någonting åt, ibland spelar det inte någon roll vad man gör, för det ligger inte hos en själv att förändra. Inställningen säger mycket, och finns den inte så finns den inte. Det är på sätt och vis självklart befriande. Ja, det är inte alltid mitt fel och alla saker är inte mitt fel. Så klart kan jag vara delaktig och mitt bästa kanske inte alltid räcker.

Men när någon säger "det spelar ingen roll vad du gör eller vad du svarar på en fråga, Ditt svar kommer alltid att vara fel i hennes öron". Jag försöker i alla fall, men vill ingen höra vad jag har att säga och misstror allt jag säger - då gör det faktiskt det samma vad orden innehåller och vad jag menar egentligen. Synd, väldigt synd.

Ibland är försvaret viktigare än taktiken mot mål, då kan det bli självmål, ibland blir det bara fel. Men livet är inte lika lätt som en boll match, saker avgörs inte alltid mellan en viss bestämd tid och när det blåser är det klart, ladda om för nästa... Även om det i vissa fall skulle vara så enkelt om det var så.

Det bästa som kan hända!...

...är väldigt relativt, helt beroende på var man står, vad man förhåller sig till och i vilken fråga det gäller. Jag har hört att på nyår eller i önskningar/böner och liknande, ber och önskar man att ens nära ska klara sig från sjukdom, hålla sig friska och må bra.

Någon som har det illa ställt ekonomiskt kanske önskar sig en stor vinst, i tron om att pengar skulle lösa alla problem.

Någon som saknar en relation, önskar sig någon som älskar en.

Någon som har barn med två hem önskar ganska säkert att den fick ha barnet alldeles för sig själv...

Någon som har vill ha något annat, den som inte har vill ha mer och den som har mycket, vad vill den ha...?

Alla vill ha någonting men vet vi verkligen vad som är "bäst för oss"? Och blir det bra om vi får det vi önskar och vill?

Jag har läst en dikt om någon som bad till Gud. "jag bad dig om.." och dikten berättar att denne ber om någonting av gud, mod, styrka och så vidare, och möts av prövningar och rädslor att övervinna. Sedan slutar dikten med

"vi får inte alltid det vi ber om, vi får det vi behöver."

Vad kan det här säga oss? Dels att jag tror inte vi alltid vet vad vi vill, vi behöver absolut inte allt som vi vill ha. Och det vi vill ha är sällan det som gynnar oss eller någon annan!

Tillexempel: Pengar löser inte dina problem om du inte vet vad eller hur du ska göra med dem. Någon som älskar dig stannar inte om inte du kan älska dig själv eller ger kärlek förehållslöst.

Ditt barn som har två hem mår inte bra förän föräldrarna gör det. Barnet mår inte bra förän föräldrarna kan samsas och ta vuxen ansvaret och det är ofta svårt i den situationen att komma över stoltheten och att se sin egen del.

(jag har sett och upplevt eller vara nära del i flera av dessa punkter...!!)

Nä nu har jag svammlat färdigt! Ska krypa ner hos mina älsklingar och försöka sova lite jag också!

God natt har jag sagt!

I've heard you, I've seen you! I've tried to give you what you asked for...

I can not give what isn't mine to give

You can not take what isn't youres to get.

I've done my best from my part, you can't ask me to walk the road for you.

There's no winning if you can't make the effort of trying,

you'll not gain the credit, if you never start the game..

If you already written the end, I can't rewrite it for you...

Haft en givande dialog, gett luft åt mina tankar, låtit funderingar och känslor få färg och form. Tagit emot bekräftelse när tankarna flugit en sväng... Släpper det som inte är mitt att bära, andas, förstår. Uppenbarelse av lättare variant. Frihet av ett vingslag, vi svävar en stund. Stillhet i kaoset.

Det finns saker man kan veta, innan man förstår hur det ligger till. Det finns frågor inte menade att besvara, och svar man får utan att frågan ställs.

Du formar din egen sanning, du skapar din egen framtid!

Din sanning är alltid relativ, eftersom den mäts ur de ramar du väljer att forma den efter. Vilket också gör så att den inte alltid stämmer överens eller matchar någon annans sanning. För det inte sagt att den inte är sann.

Det beklagliga med sanningen är att lögnen ibland verkar mer sannfärdig.
Carl Erik Soya (1896-1983)

Det finns sanningar men ingen sanning. Jag kan mycket väl hävda två helt olika saker och ha rätt i båda fallen.
Robert Musil

koherensteorin för sanning,
filosofisk uppfattning enligt vilken en sats är sann om den tillhör det system av satser
som ger den mest omfattande, sammanhängande redogörelsen för verkligheten

Det finns dagar, som bara är sådär underbart bra, vare sig man kan säga någon direkt anledning till det, eller inte. Sen finns det dagar som bara känns skit, ibland kan man säga varför, och allt går emot än. Men ibland hinner man bara inte med och det känns helt enkelt inte riktigt bra.

Det finns dagar som är lyck fulla, perfekta, man lyckas, det går bra och oväntade positiva saker händer.

Det finns många slags dagar och allting kan hända!

Men vad som än händer är det upp till mig själv

hur jag möter det och vad jag gör av det som jag får.

Hur skulle jag vilja ha det, vad tror jag är bra, "om det var jag", "om det var si eller om det var så"...? Det är frågor jag ställer mig ibland i nya situationer, försöker ge min första tanke eller känsla lite perspektiv, kliva utanför och titta på saken en gång till.

Man lär av sina misstag och det är lätt att vara efterklok, så sägs det. Men hur ofta skulle Du ha agerat annorlunda om du fick möjlighet? Hade det hjälpt om du hade gjort det? Vad hade resultatet blivit om jag gjort det på ett annat sätt? Ja, det får vi aldrig veta, och om om fanns hade ingenting funnits!

Nuet är en gåva! Vi kan inte leva i gårdagen om vi vill skapa någonting gott imorgon. Det är idag vi måste bejaka och ta till oss, gryningsljus eller vårens första blomma, glimmande frost eller vinterns första unika snöflinga, ett skratt som klingar mellan våra hjärtan, en flyktig blick eller varm beröring...