För allt det storslagna och underbara

för alla skratt och tårar

För solsken och regn

för tystnad och för alla ord som yttras

För all den närhet och ömhet

För alla äventyr och varje ny kunskap

För alla minnen, alla resor och upplevelser

För vardagens slentrian

För spänning och mystik

För alla prövningar och svårigheter

För varje berg vi bestiger

För alla drömmar om framtiden

För allt som vi delar och tillsammans skapar

för valen vi tillsammans gör

för målen vi strävar mot

För banden vi knyter och varsamt underhåller

Av tacksamhet och ömhet

Genom salig lycka och stunder av sorg

Över berg och hav

bortom solen och himlens alla stjärnor

Av all kärlek som mitt hjärta förmår

Älskar jag Dig Daniel,

mitt hjärtas prins och livskamrat

Älskar jag Dig Felicia,

min dotter, mitt underverk, min lycka och kärlek

min lilla fågelunge

Älskar jag Dig Nea,

mitt hjärtebarn, min stora skatt, min lycka och kärlek

min lilla fågelunge

Johanna heter jag.

Jag älskar luften efter regn, dofterna och känslan när jag andas, kippet under fötterna. Jag älskar snökristaller en gnistrande vit vinterdag, när kylan biter i kinder och näsa. Jag älskar solvarmt sommargräs som kittlar under fötterna, dofterna från sommarblomster och fågelkvitter runtomkring. Jag älskar höstens alla skiftande färger, svalkan, förvandlingen och de friska vindarna. Jag älskar värmande vår sol som kittlar i ögonen, får snön att droppa och gör att det spritter i både hjärtat och benen. Jag älskar solen som glittrar i kluckande vatten till måsarnas skrin i skyn. Jag älskar hur molnen svävar över himlavalvet och allteftersom ändrar form.

Kärt för mig är min penna och mitt block, för det finns inte mycket som är både helande, renande och förlösande som att skriva och förtrollas av ordens makt och form. Målande från en palett med världens alla färger beskriva med liknelser och metaforer, sväva bland adjektiv och bokstäver som flätas samman till starka, uttrycksfulla meningar och texter som berör, som upprör och ger känsla.

Kärt för mig är min kamera, det härliga klick ljudet, zoomen som sätter avstånd och blixten som lyser upp vad som fångat min blick. Allt som är vackert, som berör, som får mig att le. Allt som är värt att minnas och det som bara måste förevigas. Allt det där som värmer i hjärtat, som jag gläds så åt, tillsammans med eller för.

Viktigt för mig är kunskap. Jag vill veta saker, jag vill förstå. Jag vill kunna och jag vill lära mig mer. Jag vill lära mig nytt och ställa frågor, jag undrar, funderar, tänker och pekar, petar och letar vetgirigt när någonting fångat mitt intresse. Spännande, pirrande, härligt, intressant och roligt. Jag vill mötas, utvecklas, diskutera och skratta. Jag vill ifrågasätta, tänka om och fundera lite till. Jag vill ha svar. Jag vill se, jag vill uppleva, jag vill omges och vara. Världen är stor och jag är så liten...

Jag känner mig själv, jag vet vem jag är. Jag har rest långt och jag har tänkt resa länge. Men jag är ändå hemma, i mig själv, och där ska jag bo! Under hela mitt liv är det alltid mig jag har med mig. Min kropp är ett tempel, den är hem åt min själ, det är mitt redskap för att ta mig fram, för allt jag gör, för allt som jag vill. Jag vill känna mig själv och hälsar ständigt på, vårdar relationen och tar hand om den, om mig själv. Vi är snälla mot varandra, mina jag och allt som jag är. Jag har gått den andra vägen, när vi var osams- det var inte roligt!

Emellanåt är det jobbigt och då får jag tänka om, påminna mig själv om vad som är bra, vad som betyder någonting och ibland knäppa mig på näsan så jag slutar upp... För det är så lätt att sparka på den som ligger, speciellt när man själv ligger där. Vi är vår egen hårdaste kritiker!

Jag är värdefull och viktig, jag är betydelsefull och jag kan! Inte allt kan jag, fel har jag och tokigt kan det bli. Trött är jag emellanåt, stressad också och då kan det bli ännu tokigare. Men jag tänker alltid gott, jag vill alltid väl och jag gör alltid mitt bästa! Även om det för stunden kanske inte räcker, även om det just den gången, ibland, inte är så bra som jag hade kunnat en annan gång...

Jag är härlig och glad! Jag är kvinna, jag är mig själv och det är jag stolt över att vara.

Jag vill vara ännu mer.

Jag är mamma och bonusmamma.

Jag är sambo, flickvän.

Jag är vän, dotter, syster,

svärdotter, svägerska, kusin, medmänniska...

Jag är många saker, jag har många omkring mig till vilka jag har olika relationer, band och känslor. Till en del jag står närmare, som känner mig bättre och därigenom ser fler sidor av mig. Till andra som får en mycket plattare blid av mig då många av de djupare sakerna faller bort i relationen.

Under det senaste året har jag lärt mig mycket om mig själv och andra. Jag har knutit många nya kontakter och träffat fantastiska kvinnor som idag för mig är otroligt viktiga. Dem är starka, vackra och alldeles fantastiska personer.

Jag har själv och genom självvalda böcker och skollitteratur kommit in på många djupa ämnen och frågeställningar där jag verkligen fått rannsaka mig själv och gräva i mitt inre för att känna och tänka till. Det är spännande, lite läskigt, väldigt givande och otroligt stärkande.

Jag vill känna att jag lever
all den tid jag har
ska jag leva som jag vill
jag vill känna att jag lever
veta att jag räcker till

Jag vill leva lycklig
för att jag är jag
kunna vara stark och fri
se hur natten går mot dag

Jag är här och mitt liv är bara mitt
och den himmel jag trodde fanns
ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

Gabriellas sång

Jag tycker om Helen Sjöholm, filmen, rösten, musiken, texten!!

Det liv som jag fått är mitt eget, det är bara jag som kan leva det, det är jag som väljer! Jag väljer hur jag lever, jag väljer väg genom livet och vilka blommor jag plockar längs vägen. Ibland snavar jag, ibland sticker jag mig på en tagg eller bränner mig på en nässla som gömt sig bland allt det vackra... Men det är jag som väljer, det är jag som lever och jag kan bara göra det För MIN EGEN SKULL!!!

Jag kan inte leva för någon annan och jag kan inte lägga på någon annan att den ska leva för mig.

"Jag bär nyckeln till min egen lycka!"

Igår när jag hämtade Felicia på dagis och pratade lite med fröken blev jag så glad, jag kände hur jag som växte och kände mig så stolt, trygg och jaa.. I alla fall så berättade hon att (första dagen efter lovet) Felicia hade gått runt där inne och kikat på ett så härligt sätt, upptäckt nya saker och utstrålat en sådan trygghet och harmoni, alldeles  tillfreds med tillvaron.
Det är så skönt att höra att hon har det så bra och trivs på dagis och jag blir så klart jätte stolt över mig själv också som har  kunnat ge Felicia en så fin och trygg start i livet! För det är grunden hon står på sen.

Som förälder blir man alltid glad över positiva saker om sina barn! För båda våra tjejer är så härliga och goa, dem är frammåt, glada, trevliga (ja storasyster i alla fall, Felicia pratar ju inte så mycket än :p ) och snälla. Båda är dessutom väldigt omtänskamma, vilket är väldigt fint tycker jag!

Daniel och jag är bra föräldrar och vi har alltid funnits där för tjejerna, visat dem hur viktiga och speciella dem är, hur älskade dem är!! Vi har stöttat och kommer fortsätta stötta dem och visa allt detsamma hur viktiga dem är för oss.
Jag är verkligen glad att vi har tjejerna, dem är våra solstrålar, och allt som vi har gjort och gör tillsammans!

Konflikterna som tyvärr fortsätter och vakna nätter ibland, eller någonting annat som kanske får mig lite ur balans och gör en trött, tar så klart på krafterna emellanåt. Men det är ingenting jämfört med all den stora glädje och ofantliga kärlek som vi delar och upplevt tillsammans under de här åren.

Vad gäller de tråkiga och, enligt mig, väldigt onödiga konflikterna... Ja, vad säger man? Det är aldrig bara ens fel! Man måste lyssna, komunicera, göra val, mötas, jämka och ge med sig. Men kanske viktigast, man måste gå vidare och vilja att det ska bli bra, våga tänka om och se till sig själv i första hand, för all förändring kommer från en själv och det börjar i tankarna!
Kanske måste man se saker från "ett annat håll", vara lite positiv och optimistisk. Allting har ju någon fördel, men det beror på vad man jämför med...!
Jag har tänkt om, ställt om hela mig och jag vill!!!

Jag styr mitt eget liv. Jag är ”herre” över mig själv och det är upp till mig att ta mig dit jag vill vara. Livet handlar om att göra val, att möta sina val. Visst där händer en massa saker hela tiden som jag inte kan styra över eller göra någonting åt. Livet har sin gång, vi föds och vi dör, det är säkert och ingenting vi kan påverka nämnvärt. Men där emellan och inför allt vi ställs inför så kan vi välja!
Vi väljer åt vilket håll vi går, vi väljer vilka vi vill umgås med, vad vi vill göra och vilken mat vi vill äta. Men vi väljer också hur vi möter och tar allting som händer omkring oss. Vi väljer helt själva vad vi gör åt med och för allting omkring oss.
Ibland blir vi kanske ”offer för omständigheter”, vi låter bli att välja eller ta hand om oss själva och istället lägger vårt ansvar och liv på någon annan... Men ingen annan kan leva för oss eller göra dessa val.
Du bär nyckeln till din egen lycka och väljer man att ”lägga ansvaret om sitt liv” på någon annan, det vill säga inte möta det som händer en, då står man ganska handfallen och försvarslös i livet. För ingen mer än man själv kan göra någonting åt det.

Under min uppväxt har jag varit med om möten och stunder elller händelser som fått mig att må riktigt dåligt. Personer har sårat mig djupt och jag har varit så ledsen och haft ont in i själen. Det händer fortfarande saker som skakar om min värld, som sårar och gör ont. Det kommer fortfarande stunder då jag känner mig förtvivlad över omständigheterna och som att livet är allt för orättvist och svårt.
Allting kan jag inte göra någonting åt, alla kan man inte påverka och man kan varken tycka om alla eller allting som händer. Men jag kan välja hur jag ser på det, hur jag möter det och vad jag sedan gör av det.
Jag har valt att vända andra kinden till, att tänka på någonting bra istället och försöka vända på saken. För ingenting blir bättre av att ”ge igen” eller älta.

Det finns bara en som kan leva ditt liv – det är du själv!
Du lever livet av dig själv, för din egen skull, inte för någon annan! Tycker du dig leva för någon annan blir ditt liv en lögn... För ingen annan kommer leva livet åt dig!
Livet är här och nu, allt som har hänt har hänt, det finns ingenting man kan göra åt det. Man får lära av sina misstag, be om ursäkt ibland och gå vidare – göra framtiden bättre.

Livet är nu – lev det!

Av dig själv, för dig själv – tillsammans med andra!

I’m loving the sun !

Jag är stolt över mig själv, jag har kommit långt! Jag bär kunskaper och visdom, även om jag också har mycket kvar att lära. Mitt hjärta är gott och jag är otroligt mån om andra. Jag vet att jag bär många fina, nyttiga egenskaper och har en trevlig personlighet. Jag vet också att jag har svagheter och brister.
Till er som Älskar mig, med och trots brister och skavanker, ser bortom dessa, eller rentav finner dem älskavärda, är jag otroligt tacksam! Med det inte sagt att jag jobbar på att mildra eller rent av jobba bort vissa av mina egenheter som jag själv vet med mig kanske inte är de mest tilldragande.

Jag vet med mig att jag har ett starkt kroppsspråk och kan bli jätte sur för små saker. Jag vet att jag är envis, ibland lite väl till och med. (men det är tur jag är det nu med båda våra små charmtroll ibland<3 ) Jag vet att jag är frågvis, nyfiken och tycker mycket om att prata. Jag är ordningssam, effektiv och när det gäller vissa saker är det ganska noga att det blir "på rätt sätt". Ibland om saker inte går som jag önskar eller vill kan jag bli frustrerad över det, vilka saker det handlar om kan jag inte sätta fingret på nu, men det är en punkt som jag vet jag blivit bättre med. Jag är mång sidig och kan många saker hyfsat bra, sådär så jag hänger med. Men jag är inte bäst på något, vad jag vet än :) Jag vet att jag har stora drömmar och vill mycket, ibland för mycket... Men min tanke är i alla fall alltid god! Sen att mina idéer, tankar och meningar inte alltid passar med andras. Jag lär mig gärna nya saker och hoppas jag är ganska flexibel. Sen är jag säkert en hel massa annat också som jag inte tänker på just nu...
Vad som är mer eller mindre åtrovärt av allt som jag är tänker inte jag värdera, för det är olika vid olika tillfällen och situationer...

 

Daniel och jag är olika på många sätt, men det är någonting som faktiskt gör att jag älskar och uppskattar honom ännu mer, för vi väger upp varandra så bra. Vi har många saker gemensamt också, intressen, moraliska tankar och när det gäller uppfostran och liknande. Att vi kan göra saker tillsammans, skratta och ha kul är jätte viktigt för både honom och mig! Och om vi inte tänkte i samma banor när det kommer till uppfostran och annat liknande, då skulle det nog inte gå! Ännu minde eftersom vi inte bara är en familj utan har andra personer och saker som spelar in, både i familje livet och vardagen.

Jag kan inte påstå att jag alla gånger är så jätte glad över vissa av våra olikheter, men det är ändå sidor hos honom som jag inte vill vara utan, för jag älskar honom, hela honom och allt som han är - annars vore det ju inte han, faktiskt.
På samma sätt uppskattar jag hur han älskar mig, även om jag vet med mig att jag är och gör alldeles tokigt ibland :)
Jag behöver honom i mitt liv och vill aldrig vara utan honom! Han har alla egenskaper som jag saknar själv, han kan och vet det där som jag inte gör. Och det är ganska lika för honom också, det vet jag! ;p

Vi har valt att leva med varandra, att bilda familj. För oss båda är barnen och familjen viktigast och vi gör allt för att vi ska ha det bra tillsammans och fungera. Klart man planerar framtiden tillsammans när man varit tillsammans så länge!
Jag är så stolt över både Daniel och mig för långt ifrån alla gånger har det varit lätt! Men vi har tagit oss igenom det och blivit starkare tillsammans.

I Love you my sunshine <3

I allt det jobbiga och trötta, allt det svåra och sjuka.
I allt det tunga och det där man inte förstår,
det där man inte alltid har svar på.
I allt som jag vill, alla drömmar som jag bär.
Genom hopp och önskningar.
Är det allra minsta det mest storslagna
och allra mest fantastiska, magiska!

För så stort och varmt det kändes i natt
när min skatt sträckte armarna mot mig
och lutade sig tryggt emot mitt bröst.
När hon satt i mitt knä med örat mot mitt hjärta
och jag vaggade henne viskande
strykte hennes mjuka hår och små händer.
Att bli omfamnad av både armar och ben
och känna de lugna andetagen när hon somnar tätt intill mig.

Jag slogs av en så underlig känsla, läskig, underlig, ofantlig..
Ibland kan jag känna mig så liten, när Felicia växer
- Jag är mamma, jag är förälder!
Det kändes så överväldigande,
det är så stort!
Jag njuter verkligen varje dag,
jag utvecklas, jag lär mig, jag växer och fashineras.

All den glädje och stolthet jag känner,
den oändliga tacksamheten att få ha dem i mitt liv,
att få dela deras (båda fina flickornas) uppväxt och liv.
Storheten i och vördnaden för att ha ansvar över någon annans liv
den stora makt som ligger i det
och vikten av att göra sitt yttersta för påverkan som man har.
Saligheten i den ofantliga värme och kärlek som vi delar,
det vackert magiska som överstiger alla ord.

Ni är så värdefulla och dyrbara, speciella och enastående
var och en i er själva, för allt som ni är
Jag älskar er över haven, bortom molnen, av allt som mitt hjärta förmår!

En våg av ord sköljer över mig, behovet att ge dem rum växer inom mig. Jag vill fånga dem, beröra och förmedla! Jag vill skriva om svåra frågor, stora känslor och små saker. Jag vill skriva om livet och sådant som är viktigt.

Det är så mycket som ryms inom mig att när alltsammans vill ut - samtidigt - tar det stop! Ronja och Sassi skuttar runt och leker tillsammans :-) Sprang från varsitt håll och så hoppar Sassi mot Ronja som för att "bus skrämma" ... Det är väldigt härligt att bara titta på djur när dem är med varandra.

Jag funderar mycket över hur det är att vara förälder, att leva i en familj och hur samhället ser ut. Vad som är viktigt, vad som prioriteras och hur man lever.

Jag vet att mamma var hemma mycket med mig och mina systrar när vi var små, hon jobbade natt och på olika ställen när vi gick i skolan (som extra lärare etc). Pappa å andra sidan jobbade då längre dagar och även på längre avstånd (inom banken på olika kontor med olika befattning). Detta vet jag eftersom jag hört det och vi pratat om det. Men jag minns inte, när jag tänker på min barndom, om en eller annan av dem var hemma eller jobbade mer.

Jag minns stunder när pappa skjutsade oss till discot på fredagskvällen, eller när mamma bakade med oss. Jag minns en gång när vi kom hem och klev ur bilen (om det bara var pappa och jag vet jag inte) och pappa säger hur underbart det är att komma hem, till tystnaden och luften, efter en hektisk dag på jobbet i stan. (då bodde vi fem kilometer utanför samhället vid en sjö..)

Jag minns semestrar med bad och lek, jag minns kvällar tillsammans hela familjen...

Jag tänker på detta och på våra barn, hur kommer dem se tillbaka på sin barndom?

Jag är otroligt tacksam för mina föräldrar och fruktansvärt glad för att just dem är mamma och pappa till mig! För dem har alltid funnits där och ställt upp, satt gränser och gett mig verktyg för att klara mig i livet.

Eftersom jag pluggar kan jag vara hemma mer med tjejerna, vilket för mig är jätte viktigt! Men jag vill även verkligen jobba, jag ser fram emot det, det är ju därför jag pluggar nu!!! Daniel å andra sidan har ett jätte bra jobb och visst har vi haft det kämpigt! För tidigare var hans jobb inte säkert på samma sätt och med mycket färre timmar...

Jag är så stolt över honom som är så duktig, som tar sådant ansvar och försörjer sin familj!

Att vara vuxen med allt vad det innebär är verkligen inte lätt alla gånger! Ha hem, bil, barn - en familj!!! Hur får man allting att gå ihop och tiden att räcka till?

Daniel är en fantastisk pappa, det har han alltid varit, det är en av orsakerna till att jag älskar honom så väldigt mycket! Att han är så spontan, hans stora omtanke, hans glädje och enorma kärlek... Bandet till hans första dotter har alltid varit förunderligt starkt och det strålar så vackert i ögonen på dem båda när dem är tillsammans. Dem har en alldeles särskild dragningskraft och det är precis som om dem hade en hemlighet som bara dem två vet om. <3

. . .

... Kom av mig och hittar inte tråden igen..

Hela Jag. Lycklig, full av kärlek. Stark, modig, med en hel massa vilja, stort hopp och nyfikenhet. Välvilja, glädje och positiva tankar. Funderingar och stora frågor. Rädslor! Åsikter, frustration...

Tacksamhet! Jag har varit längst ner i mörkret, där inget ljus fanns kvar. Jag har haft så ont i själen att jag inte tyckt mig känna någonting mer. Jag har gått sönder, hela jag i kropp och själ, varit så vilsen att jag var alldeles borttappad....

Men jag fann ljuset igen och med all min kraft och viljestyrka tog jag mig upp, sårad och fördärvad.

Jag har byggt min grund stark och stabil, jag vet var jag står, vem jag är, vad jag vill! Jag har lärt känna mig själv och tagit reda på en hel massa av livet och byggt upp allt som jag är. Fortfarande med mycket kvar att lära, och med hunger tar jag åt mig allt jag kan...

Just nu är jag väldigt trött. Får aldrig riktigt chans att ta igen sömn eller på riktigt vila ut. Skola, måsten och egna föreställningar om krav stressar mig till frustration och tiden räcker inte till.

Vill lära mig att prioritera, ta bort konstiga idéer och avdramatisera onödiga "måsten".

Vi lever olika liv. Vi vill olika saker, värderar och prioriterar olika och ... ja, ni förstår??! Det är OKEJ!

Man måste lära sig att SLUTA jämföra så mycket! Det är onödigt och ingen vinner på det. Vi är skapade olika, uppväxt och formade olika, vi har upplevt olika. Det är väl då självklart att vi varken gör, känner, uppfattar eller vill samma då!!

Just nu... Sover jag inte så bra, vaknar tidigt och har fullt upp hela dagen. Många stunder njuter jag. Jag älskar och uppskattar såå högt, all den tid jag spenderar med barnen, våra fantastiska flickor vi inte kunde vara mer stolta över. Jordens största skatter! <3

Att jag nu börjat få riktiga vänner är stort och underbart. Snälla, härliga, fina och goa tjejer som i mina ögon är starka kvinnor, vackra mödrar och otroliga individer! Jag skrattar ofta, umgås, pratar, utvecklas, växer och mår så BRA i deras närvaro!

Skola och studier... En utmaning, en dröm! Möten, utveckling, diskussion och kunskap. Trots stressfaktorn och vardagens slentrian älskar jag det! Kunskap är makt och det är underbart med nya lärdomar!

Hemma-göra; handla, tvätta (sortera, vika, hänga etc.), plocka undan, diska, städa, gå ut med hunden . . . . . Det börjar bara om. Olika dagar är det på olika sätt, många saker uppskattar jag stundtals och har ingenting alls emot att göra. Då städning för mig kan vara renande även inombords. Men är det för mycket, fel saker, fel tid... Ja, då är det allt annat än det!

Kärleken, Daniel, min andra hälft <3 Jag önskar vi fick mer tid tillsammans, jag önskar det fanns mer utrymme och fler möjligheter till allt som vi vill göra tillsammans (MED och utan våra härliga tjejer<3) ...

. . . 

Funderar emellanåt hur man kommunicerar med någon som inte förmår lyssna.. lyssna eller höra vad man faktiskt vill säga... En situation jag så gärna vill finna lösning på, frågor som borde besvaras, möjligheter som borde skapas och utrymme för att hjälpa varandra ... Varför är det så svårt att hjälpas åt?

En del saker övergår helt enkelt mitt förstånd...!

. . .

Förälder - Mamma - Bonusmamma

Det mest storslagna och fantastiska!

Jag vet inget större

än den glädje och kärlek

som vi delar tillsammans!

Jag är så stolt över er

Jag är så tacksam för er närvaro i mitt liv!

Jag är lyckligt lottad

Och all den ofantliga kärlek

mitt hjärta bär för er

sipprar ur varje por i min kropp.

All den lycka jag upplever

tillsammans mer er

strålar starkare än solen!

Varför ska jag dömas för min förmåga att vara positiv? Varför ska jag ifrågasättas för min tacksamhet, stora kärlek, glädje och vördnad för livet? Varför skulle inte jag få må bra? För att någon annan inte gör det? För jag jag i "min situation" inte borde göra det? Varför skulle inte jag, som omgetts av och varit så mörk, kunna uppskatta allt ljus jag omges av? Borde jag då klaga om det skulle blända mig något?

Jag vet inte hur det kommer sig, jag vet inte var jag får det ifrån, hur jag orkar, var all denna kraft kommer ifrån och förmågan jag verkar ha... Men på något sätt kan jag vända andra kinden till och se livet med öppet hjärta och snälla ögon. Kanske är jag naiv, men jag vill tänka gott om andra, jag vill se gott i andra människor! För mig blir världen något vackrare då, för jag vet att det händer allt för mycket hemska saker och jag kan inte förstå att människan kan vara så fruktansvärd mot varandra!

Suttit och försökt plugga... är så trött! =/ Dags att sova nu! Krypa ner under täcket och mysa lite för imorgon blir det massa mys och  bus så klart! <3

Fastnat i mitt svenska B arbete - det går segt! Skriver om hur familjestrukturen förändrats över 100 år och vill då gärna ta med delar i hur nyfamiljen kommit och varit, accepterats o s v i samhället då jag tycker den frågan är väldigt viktig.

Idag var det mycket skola, men det var roligt! Mina fina härliga tjejer - som jag tycker om er! Ni är så härliga och goa!!! <3

Lycklig <3 Åh den kärleken!

Från Styvmorsviolen...

"Om styvfamiljerna fungerar bra tillsammans, bildar de ett större nätverk där man kan komplettera varandra", säger Daniel. Lii säger också: "Etiska och moraliska dilemman är konstant närvarande vilket gör att man hela tiden utvecklas som människa."

Barnrättsjuristen Lena säger: "Insikten om att föräldrakärlek och syskonkärlek inte har med biologi att göra utan med anknytning, närhet och bekräftelse. Att vi människor har betydelse för varandra långt utöver de gränser som andra vill sätta upp. Styvfamiljen när den är som bäst ger alla som är del av den en utökad trygghet en utökad familj och en utökad förståelse för betydelsen av att vi var och en för sig gör skillnad i relation till andra."

Skolkuratorn Elisabet ger också ett annat värdefullt tips till bonusföräldrar, då hon skriver att en bonusförälder kan fylla en viktig roll om den kan "försöka leva sig in i hur barnet har det i sina olika familjer och att själv inta en mer objektiv hållning. Det kan vara svårt för de biologiska föräldrarna att se barnets hela situation. Här har styvföräldern en annan utgångspunkt. Gör något positivt av den, för barnets skull." 

Vad tror ni är viktigt för att få en bonusfamilj att fungera? Vad kan vi göra som bonusföräldrar? Och hur kan vi få bonusbarnen att trivas i sin nya familj?

Att vara bonusmamma är storslaget och hemskt komplicerat. Att vara bonusmamma är översvällande fantastiskt och gör samtidigt ont. Att vara bonusmamma är som att gå på lina över en avgrund. Att vara bonusmamma innebär att man är syndabock för alla fel, man blir synad i sömmar och ständigt ifrågasatt. Att vara bonusmamma är underbart!

Att vara mamma är en barnlek i jämförelse! All den ödmjukhet, värme, stolthet, lycka och storslagenhet är enorm, att vara förälder är fantastiskt och alldeles underbart! Jag är rikast i världen för den största skatten jag har - våra enastående flickor! Kärleken till barnen är så stark och jag skulle aldrig kunna göra skillnad på dem. Min sambo och jag lever som en familj – en hel familj! Vi är inte halva, vi räknas inte olika. Och för att det ska fungera väger min sambos och mina ord lika tungt!

Tillsammans är vi en enhet, vi hör ihop och vi tar hand om varandra, kärleken, gemenskapen och tryggheten är det viktigaste!

Sovdags sen länge nu! Dröm söta drömmar :)

Världen är vackert klädd i vinterskrud och det där härliga jul/vinter pirret börjar smyga sig på :-D Jag älskar att julstöka! :-D

Felicia har fått tre kindtänder i veckan.. Så inte konstigt att hon bökar på nätterna... Börjar bli bättre i alla fall - jag behöver sova! Känner mig som "en halv" människa" och jag är inte alltid så snäll och trevlig som jag vill vara =/ Synd om min kära älskling<3

Känns som om det är otroligt mycket i skolan just nu, vilket är tufft när jag sover så lite som jag gör! Svårt att ha huvudet med sig ibland när jag skulle behöva det... Jag vet att jag är smart, tänker bra och har det i mig! Så det går.

Tur är mina härliga tjejer i skolan <3 Dem är BÄST!!! Annars hade det inte varit detsamma!!

Så imorgon har vi lite kvällsmys här hemma och det ska bli grymt kul att laga lite mat, äta, spela spel och bara ha skoj tillsammans utanför skolan.

Felicia är alldeles fantastisk! <3 Som jag älskar mitt lilla hjärtegull! Och som hon växer! Inte alls så liten mer, fastän det inte alls var länge sen hon kom till världen... Hon utvecklas och lär sig nya saker varje dag och det är alldeles fantastiskt att dela tillvaron med henne!

Idag har vi gosat och busat en massa<3 Kramats och sprungit runt runt i lägenheten - hon är så stadig nu! :-D

Felicia älskar att ligga länge och busa i sängen, vilket ibland inte riktigt passar mammans planer, men jag njuter! Det är så gosigt! Speciellt när hon är glad och mysig istället för att böka när jag tycker hon borde ligga ner och sova :p haha Man kan inte alltid vara överens! ;)

Igår var älskling och jag duktiga och donade med en massa inför nästa vecka. Känns skönt att ha en del gjort och koll på läget! Men det finns kvar och emellanåt känner jag mig stressad över allt som ska hinnas med . . . . Men det löser sig!

Nu ska jag se om Älskling och jag ska kramas i soffan en stun eller om det blir sängen istället... Trötta småbarnsföräldrar! :)

Nu har jag i alla fall skrivit litegrann... Får se om jag hinner / orkar med att skriva snart igen... Är en del som händer och fötter nu. :-D

Lev livet, njut!