Du har skrivit din sanning, nu vill jag skriva min!

Om det är sant vad du skrev om din önskan om vår relation, bär vi samma dröm. Det är upp till oss båda att förlåta och glömma, välja att se annat i varandra. Vi har båda gjort fel och fått ont. Antingen väljer vi att mötas där, i vår sanning, även om den är olika, så ett frö och gå framåt.

Uppriktigt, med tillit och respekt, acceptans och förståelse.

Utan krav - ge och få! Det som har varit har hänt och det kan ingen ändra på! Men vi kan göra allt för att framtiden ska bli bättre!

Att vara mamma är inte något man bara blir, ett val man gör.

Det är inte en rättighet,

att vara mamma något storslaget och fantastiskt,

Att få vara mamma är ett privilegium och en ofantlig gåva!

Att vara mamma,

att bli förälder, är ett vördnadsfullt uppdrag som måste vårdas,

varje dag!

Föräldraskap är ett storslaget äventyr

och en fantastisk resa

som man får uppleva tillsammans.

Att vara förälder bjuder en städig utveckling

och varje dag bär nya möjligheter och kunskaper.

 Att vara förälder kan vara både utmanande och lärorikt,

sagolikt, fullt av frågor, oro och ibland ganska svårt.

Att vara förälder innebäär salig lycka, enorm stolthet och

kärlek som som flödar ut till himlens alla stjärnor.

Som förälder har du chans att vara mer än vad du någonsin varit,

bli mer än du någonsin trott.

Som förälder får du super krafter, större än vad du själv kan förstå

och inflytande starkare än någonting annat.

Det är viktigt att se efter vart man sätter fötterna

och vårda det stora ansvaret man bär försiktigt.

"En förälder agerar sjukvård och taxi, kock och städerska, sömmerska, uppassare och behöver färdigheter och kunskaper större än de mesta andra inom både det ena och andra området..  En förälder är en vän, en vuxen förebild, en förälder bär oro, kärlek, sätter gränser och håller rutiner, vilket inte alltid är så lätt.

Som förälder behöver du en hel massa tålamod, uppfinningrikedom och ork.

Att vara förälder innebär att finnas till hands, att se efter, stötta och uppmuntra, ta alla stunder av frustration eller behov av att avreagera sig, bollplank för livets alla tankar och funderingar..."

Men vare sig du är mamma, pappa, syster, vän, bonusförälder eller respektive i en relation, så är du fortfarande DU, dig själv och en individ, viktig i din person som alla andra.

Alla har rätt till dåliga dagar, alla kan vara trötta, ledsna, sura och arga och mamma eller inte, så får man vara det, så och det är helt okej med känslor! Det är så viktigt att visa att det är okej, för det blir bra igen! (allting med motta, så klart! Ett barn är alltid ett barn!)

Att vara mamma är så mycket lättare än att  vara bonusmamma har jag märkt, rättigheter eller inte, ansvar eller inte, delaktighet eller inte. Vissa begrepp har ringa betydelse för det stora hela.

Att ha ett barn varannan vecka är också mycket lättare än att det är olika och familjen splittras.

Att ha familjen samlad varannan vecka innebär möjligheten att vara bäst, varje dag när man är tillsammans. Det innebär möjligheten att få allt av livet utan att behöva välja eller prioritera hela tiden. Att ha familjen samlad varannan vecka innebär att du får allt du vill ha, om du bara väljer att se det så. Du bli bäst i dig själv och i din föräldraroll! Dessutom känns inte familjen eller tillvaron lika splittrad, som när alla bor olika "hela tiden"...

Det är konstigt med vissa saker. För så klart man vill ha barnen här, hemma, hos sig hela tiden! Det läser jag och förstår jag verkligen alla som känner och skriver!

Men sedan tänker jag, eftersom jag vet skillnaden och verkligen har fått känna på de olikheterna som barn på heltid och varannan vecka innebär...

Hur det än är och även om jag aldrig skulle vilja vara tvungen att lämna bort Felicia eller vara utan mitt lilla hjärta flera dagar "mot min vilja"! Så är det otroligt bra att ha varannan vecka! Faktiskt!

Man har så stora möjligheter och som jag skrev, man får allt utan att behöva välja! Det är en svår balansgång och ett stort steg att ta för att se det så. För visst vill väl även jag att HELA familjen ska vara hemma och tillsammans jämt! :)

Jag är så tacksam och så glad för allt vackert som jag får dela och uppleva tillsammans med er! Jag känner mig verkligen lyckligt lottad!

Det är inte alltid så lätt, ibland är det till och med riktigt svårt! Men jag vet att vi klurar ut det tillsammans, stöttar varandra och ser till så att det blir bra!

Jag älskar er mer än ord kan förklara!

Man kan inte mäta kärlek,

inte väga den eller värdera den.

Man kan heller inte jämföra den,

ty alla kärlekar är olika!

Jag klarar det, jag klarar allt! Jag kan och jag vågar!

Jag blir så stolt över mig själv, jag blir så glad! Vilken otrolig styrka och vilken härlig och skön känsla det är!

Lite ensam, mycket att göra, Felicia och jag, utan bil och körkort, men det går, det går riktigt bra! (även om det är sjukt tomt, tyst och alldeles ensamt utan pappa Älsklingen och allra käraste Hjärtebarnet/storasystern).

Vi har det bra i alla fall.. Lite fullt upp då jag fått för mig att hitta på en massa göromål här hemma ;) Plus praktiken (som är slut nu, känns både och - haft det otroligt bra, roligt, givande och trevligt, men skönt att landa lite i det nu också) och plugget, för det är några uppgifter jag håller på med nu, närmare bestämt tre ganska stora arbeten, som i alla fall snart är klara :-D Matlagning, inhandling, mys och bus med Felicia, mig själv...

Men det är bara att prioritera, och det har vi gjort! Hämta på dagis och ut och leka lite någonstans, handla om det behövts, gå lite ärenden på stan, laga mat och mysa lite.. Sen har jag försökt varva här hemma och hunnit med både tvätt, en massa rensning och städ i köket och några garderober och sådant. Känner mig så duktig! :-D (och dammsugit så klart)

Kvällarna och morgnarna (och ja, allt däremellan också!!) har varit så mysiga! Lugna, sköna, bara tillsammans med en massa gos <3 Kärlek kärlek kärlek!

Nästa vecka ska jag ta toaletten riktigt grundligt, bädda rent och tvätta undan det... Sen var det någon sak till jag tänkt för oss också.

Men nu går vi på helg Felicia och jag! :-D Åka iväg (kanske till Högbo) för att mysa och hitta på lite skoj.. Det blir härligt det! Tänkte försöka träffa lite trevligt folk och bara ha det bra ;)

Felicia är så go och hjälper mig så mycket när vi grejar.. Hon har sina saker som hon donar och plockar med, små pratar och grejar med mig Det är så härligt! När vi tvättar ska hon ha nycklarna och traskar själv i trappen, håller i sig i "gallret" under räcket (som är för högt än) och mig i handen.. så pratar hon och donar så det ekar i trapphuset Gullungen min

Vi har lagat lite olika god mat den här veckan, speciellt gott var kycklingen ;) Åt med ris, en smarrig sås och massa härliga grönsaker. Mums!

Ikväll blev det pannkakor, vilka jag tycker själv att jag gör riktigt smarriga, lite matigare och bruna och fina (inte sådär gula och slemmiga :p ) Snälla svärmor kom över en stund och körde så jag fick slänga lite skräp (noga med såndär sortering jag) och sedan iväg för ett annat fix som jag ordnat. Tur jag har som kan ringa om en bil när det verkligen verkligen behövs!

Annars är det bara att planera, traska eller ta cykeln!

Daniel, min kärlek, min älskling är Bäst! Han är värd allt det underbara jag hoppas att han möter, allt det fantastsiska han får uppleva!! Jag skulle så gärna vara där och dela allt detta med honom! Men man kan inte få allt.. Hur det än är så är jag så otroligt glad att vi har möjlighet att göra så här, att han fick chansen och tog den! Det är ju jätte stort!

Jag blir så varm och glad (och faktiskt alldeles tårögd) när jag får ett litet meddelande ifrån honom. Jag blir alldeles varm inombords och all den kärlek jag känner, som vi delar svämmar upp. Det är inte alls roligt eller så lätt att vara ifrån varandra. Det kommer en jätte jobbig känsla som ger magont.. Jag vill vara nära, jag vill ju ha honom här!!

Sen är det klart att jag varit van att sköta, fixa och göra mycket själv! Det har varit så med jobb och annat. Vilket fungerat jätte bra för våran familj! Klart man ska jobba! Klart man får träna och självklart ska man träffa sina kompisar!!! Man måste alltid få vara sig själv, en person och individ, även om man är förälder! Sen förhåller sig alla olika till det... :-)

Men känslan, vetskapen.. Nu är han ju bara så långt borta och kommer inte hem senare ikväll eller imorgon eller om en stund... =/ Blä! haha

Min vackra, underbara, älskade Daniel Ingen kan få mig så tokig som du, ingen kan få mig att må så bra som du (förrutom våra underbara tjejer också så klart!!!) Ingen ger mig fjärilar i magen som du, tar bort alla bekymmer..

Du är mitt kaos, du är min trygghet, du är min kärlek och min bästa vän!

Daniel du är allt jag vill ha!

Nu ska jag ta med mig min braiga bok och krypa ner i sängen och bara ha det bra. Skönt efter en dag med full fart och massa fläng. Iväg till dagis efter morgonstöket och lite bus. Sprang en halvtimme ungefär - härligt!!! Dusch och iväg till praktiken, vidare till skolan för en lektion om paliativ vård och sen hem (och jag trampar på när jag cyklar!) greja lite hemma snabbt innan jag promenerade till dagis igen för att hämta hem min lilla skatt Promenera iväg och handla lite, leka i lekparken en stund för Felicia ville det så gärna ;) Hem igen.. Pust!

Så kan det vara! Därför går vi på helg nu och ska bara mysa, busa, ta det lugnt och ha det bra... Vara ute, hoppas på fin väder! Så vi kan träffa lite finisar och mysa i Högbo eller så ;)

En go bild på Pappan och Felicia

Saknar, längtar!!!  Mitt hjärta slår så hårt för er och jag älskar er mer än några ord kan beskriva!!!Vi tillsammans, nu och alltid!

Näe, nu har jag svamlat färdigt!

Ibland är det lättare att skriva, om man känner att det finns någon där, som tar emot det man behöver säga. Lättare att lufta sitt hjärta, om man vet att man får svar på alla frågor som dväljs där inne. Det känns tryggt och skönt, om någon håller ett ljus för en, så att man vet att mörkret inte är ogenomträngligt.

Varje ord är en gåva, en tillits förklaring, en utsträkt hand... Ett tecken på en önskan och en vilja av något slag. Ta emot den gåvan och vårda den väl.

Idag har varit en hemskt förskräcklig dag. Och en alldeles underbar dag. Det har varit riktigt ruggigt och kallt ute. Inne har vi det alltid varmhjärtat, nära och tryggt. Vi började dagen så fint<3 sen avslutade vi den likaså :-D

Däremellan har det varit både upp och ner, ut och in, allt möjligt och ingenting... Det är jobbigt, rörigt, svårt, det gör ont och jag vet inte alls var jag ska göra av det eller vart jag ska ta vägen.

Jag tänker. Jag frågar. Jag tänker ingen och försöker. Jag vill. Jag vill verkligen. Men, och det är ett stort men! Vill, tror och tänker jag åt ett håll och andra åt ett annat, ja, då blir det ju fel i alla fall! Jag vill prata, förstå, veta. Jag frågar. Tyst. Inget svar. Jo.. Nej, mer anklagelser, hån, fula ord. Spottad i ansiktet. Barnet spottat i ansiktet.

Makt? Kärlek? Rädsla? Behov? Trygghet? Konkurrans? Avundsjuka? Osäkerhet?

Vad handlar det om? Varför?

Jag vill mötas någonstans i mitten, jag vill hjälpas åt. Jag vill fungera. Jag vill veta åt vilket håll jag ska vända mig, vad jag ska titta efter. Jag vill vara, göra, bra. En lösning, en väg som passar, som alla kommer fram på och få plats på, någonstans som alla hittar.

Jag tänker inte göra volter och sitta fint. Rulla runt och tigga godis. Jag tänker inte ta stryk! Jag har rätt till mer, jag är värd bättre!

Jag vill inte ha någonting, jag behöver ingenting. Men jag har rätt! Jag och alla har rätt till att bli accepterad, respekterad! Bemött som människa.

Jag är jag och jag gör mitt bästa, anstränger mig i det yttersta. Men jag orkar inte heller alltid. Och ja, jag säger också ifrån!

Jag kräver inte många mandat, jag vill inte hävda mig mot någon annan. Jag vill inte konkurrera eller ta någonting!

Jag vill bara vara MIG, JAG! Jag är utvald och jag stannar. Jag hittar min plats, min roll, mitt sätt att förhålla mig till allt och tillsammans med den som valt mig, dem som valt mig, vill ha mig, skapar och formar jag. Vi bygger våran borg, knyter våra band och formar de relationer vi vill ha, där vi är, för dem vi är.

Det kan ingen ta ifrån oss, det ska ingen ta ifrån oss lika lite som jag vill ta från någon annan. Det är ingenting som kan jämföras eller mätas, det är inte meningen. Du är du och jag är jag. Det jag har är mitt, det du har är ditt - och så är det, punkt.

Jag önskar att vi flyter, svävar. Jag önskar att det går på räls.

Vuxna kan vara så förbannat barnsliga. Och vilken prestige! Vad är det?!

Vuxna gör och skapar, vuxna fattar beslut och bestämmer. Vuxna gör och bråkar, först ett och sedan annat...

Vuxna gör om och där är ett barn mitt i allt. Vuxna byter, vill olika, vill annat. Väljer nytt. Barnet följer med. Där, mitt i allt är barnet, okej. Barnet lyssnar, ser, barnet anpassar sig och vuxna bestämmer. Fel! Fel är det när barnet anpassar sig och slår rot mitt i det som de vuxna har bestämt...

Är det så?

Jag hör, jag lyssnar, jag frågar.. Men det ekar för där kom inget svar. Säg ett, men säg då resten så att jag förstår vad sjutton det handlar om! Jag är mer än villig att hitta en omväg om det är en väg som alla hittar!! 

Jag vill inte höra krav, inte bli utsatt för påhopp. Jag vill inte höra glåpord eller fula gliringar. Det ger mig ingenting, det tar mig ingenstans.

Jag vill flyta, sväva! Jag vill segla fram...

Näe, jag är alldeles för trött för det här nu! Ska krypa ner och gosa brevid lilla skatten min som somnade med armarna om min hals... Lilla go hjärtat mitt <3 Jag bär kärleken för dig så ömt!

Ensamheten och tystnaden om kvällen när mörkret och stillhetetn lägger sig känns både angenäm och välkommen, som påträngande och ihålig.

Ord i oro, känslor och tankar i omlopp... Det stormar och yr så att jag inte hinner med. Det är så stilla att jag inte kommer fram.

Tu delad och smått förvirrad, jag behöver luft under mina vingar! Sväva fritt igen och fylla lungorna med ny luft. Det är så mycket som jag vill och drömmer om. Det bor så många tankar inom mig, så stora känslor och inte alla är lätta att bära.

Här står jag. Orden har fastnat, fastän det är så mycket som vill ut, trots alla tankar och känslor som bråkar inombords, så är det stilla.. kanske har jag isolerat det någonstans för att ta i tu med senare, eller så är det bara så att vissa saker ska man lämna därhän...

Jag ska välja nytt och göra om,

tänka rätt och förändra.

Det är värt att försöka,

samla styrka och kraft,

uppbringa mod

- för jag vet vad jag vill!

Livet är som en vindlande stig med dalar och berg, ibland regnar det och på ställen är det snårigt och svårframkomligt. Stundtals, ofta, skiner solen och fåglarna kvittrar, då känns vägen lätt och härlig att gå.

Jag märker ibland att jag hamnar fel, får vända om, hitta en ny väg närmare mina mål. Livet är fullt av val, att välja och sedan möta konsekvenserna som följer och ta hand om det.

När vägen blir svårframkomlig och man tvivlar på målet, då är det skönt med någon vid sin sida, någon som uppmuntrar, leder en bit...

Några dagar den här veckan har jag hamnat i grubbel träsket, mörkt, kallt och klibbigt, och hamnar man fel är det svårt att ta sig loss. Ibland är det ju så att man är lite känsligare, svagare, av olika anledningar och då verkar världen och stigen man går både längre, svårare och mer orättvist.

Inte vet jag alltid heller vad det beror på, jag hamnar vilse och då blir många saker både läskiga och svåra.

"Jag klättrar på trappan, resan att stiga har med både yttre och inre faktorer att göra, då du själv många gånger måste inse din egen roll i livet och kraften man själv måste vara villig att ge för att klättra. Jag har gjort en lång inre resa och vacklat, skyllt på andra och varit ett offer för allt som händer omkring mig. Idag vet jag att jag bär nyckeln till min egen lycka och jag har makten att styra mitt liv, sätta mål och försöka ta mig dit.
På vägen får jag drömma, skratta, vara liten ibland – det behöver man få vara – men sen är det upp till mig att följa mina drömmar.

Att klättra hela vägen upp och stå på trappans topp, att vara allt som man kan vara, det tror jag är få förunnat, för det kräver så mycket av en person. Inte minst ska man göra hela resan, man ska dessutom känna sig själv så pass, bära tillit, förståelse och ha närvaro att uppleva och känna. Liksom ett lyckorus, en kittlande rosa varm förälskelse, de där saliga ögonblicken av gudomlighet, det tror jag handlar om förmåga att vara närvarande och bära insikt om sig själv. Jag tror även att man på det översta trappsteget kommer och går, att man inte kan bosätta sig och stanna där, utan att man får möjlighet att beskåda utsikten, bära den fulländade känslan och sedan får man stiga ner.
Efter regn kommer solsken säger ordspråket och när en blomma växer behöver den både solens värmande ljus och regnets svalkande näring. På samma sätt behöver en människa både med och motgångar för att utvecklas, stunder av svaghet för att kunna känna sin styrka och sorg för att på riktigt känna fröjden av glädje.

”Det finns ingen mening med livet, bara mening I livet”. Missar man resan kommer man inte i mål och är man inte där och växer längs vägen, då når man inte heller toppen.

Livet är som en väg och ett berg, utan ansträngning att nå toppen kommer man inte dit."

_____________________________________________________

I förmiddags gick vi en promenad tillsammans, småpratandes hand i hand coh före det åt vi en riktigt god mys frukost. Svärföräldrarna kom över på lunch senare och efter lite lek och småprat åkte dem medan jag gick en kortis med Felicia som somnade bums :) Mys med Älskling, plugg och annat nytto göra...

Efter bad, middag och lek var det dags att sova och vi bäddade ner oss alla tre i Felicias säng för saga, kramar och bök bland kuddar täcken och nallar... Som det var mysigt! <3 Värmen spred sig i hela kroppen och jag bara njöt! Älsklingen och jag tittade på varandra flera gånger, så stolta över våran lilla fantastiska dotter! <3 Hon är så klok, så go och fin och alldeles otroligt underbar!!! Tycker det är alldeles otroligt hur hon växer, utvecklas och lär sig mer varje dag som går. Fler "ord", ljud, miner ochc gester som alla gör hennes språk allt tydligare.

Igår var vi in på klädbytar dagen på stan och fyndade en massa :-D Felicia fick en jätte fin regndress Bamse, såg alldels ny ut! Super fin vårjacka (också som ny), vinterkängor, en söt sommarklänning, kjol och två toppar, mysbyxor och en liten söt väska.. Hittade dessutom en fin bok och lite andra kläder. Toppen det!

Imorgon har jag VOMS och examination, ett prov och en muntlig grupp presentation.. Kommunikation och det känns bra. Sen ska jag hem och äta lunch och dona lite. Så är det ny vecka med allt vad det innebär.

_______________________________________________________________

Du ska lära på din färd

Att vår gåtfulla värd

Är mycket stor

Den är svår att helt förstå

Inget brukar någonsin gå

Så som vi tror

Men vi följer din väg

Ger dig stöd för varje steg

När allting känns hopplöst min vän

Vi står stolta och ser

Hur du lär dig mer och mer

Vi är mer än du tror

Vi är en 

Genom gråt genom skratt

Jag är med dig dag och natt

Vi är mer än du ser

Vi är en 

Vi är en hör ihop

Som två träd med samma rot

Å jag är för alltid din vän

När jag kan ger jag svar

På den kraft vår kärlek har

Den ger mer än vi ser

Vi är en

En familj

Mitt älskade lilla hjärta ligger och sover, som en liten ängel och jag blir alldeles varm inombords. Jag ler.

Häromdagen plockade Felicia fram en kjol som hon har och tycker mycket om, hon skulle klä på sig den, själv. Hon satte sig på golvet, höll upp den och stoppade in en fot, försökte stoppa in den andra med.. det gick nästan. Hon försökte igen och efter lite bökande kom hon upp på fötter och drog halvt upp kjolen.. men den fastnade på lilla go rumpan .. Mammas duktiga lilla tjej! Som jag är stolt över dig, som jag fashineras över dig och allt som du kan!!

I förmiddags hjälpte hon till när pappa dammsög. :) Det brukar hon vilja göra.. sen! För först talar hon om med rynkad panna och anklagande pekfinger att hon inte är så förtjust i den där låtande saken som far fram på golvet... Sen, då vill hon gärna hålla "munstycket" själv och går runt med det en stund.

Men gullungen har inte varit så pigg idag och innan Daniel åkte till jobbet (började 11 idag) ville hon bara ligga och kura i soffan med mig <3 Pappa ville ha en hej då puss, fick ingen tyckte hon.. Men sen tittar hon upp, rynkar pannan och näsan på det charmigaste sättet, putar med munnen och pekar på läpparna.. Jag ropade på pappa som fick en puss, mamma fick också puss och så gjorde hon sådär bedorande gulligt igen. *blir alldeles varm inombords*

Sen sov Felicia i över två timmar tror jag.. vaknade till en liten stund och somnade om när jag gick in.. Jag passade på att plugga och dona lite, söka lite mer jobb :) Sen var jag hungrig och när jag började i köket vaknade hon och kom upp och kramades med mig<3 Åt inte. =/

Efter en liten stund uppe vill Felicia bara kura i soffan igen och somnar om hos mig. Då ligger vi tillsammans och kurar i soffan och jag snosar på min lilla skatt som inte är en bebis mer. Jag stryker hennes mjuka hår och klappar ömt hennes varma små händer, fötter och håller om henne vamrt och länge.

Min lilla bebis har blivit ett litet barn, hon som så liten växte under mitt hjärta och den välsignade natten när hon kom till oss och jag första gången fick hålla henne i min famn. Vårat storslagna lilla underverk!<3

Idag och igår har Felicia pratat en väldig massa om både det ena och andra. Jag kan inte återge mycket av hennes uttryck, men hon gör sig både förstådd med vad hon vill, berättar och förklarar så att jag blir alldeles paff! Det är så fantastiskt med komunikation och det blir verligen bevisat hur lite själva orden egentligen betyder för innehållet.. Sen finns såklart undantag eftersom ord i vissa sammanhang betyder allt. :)

Vi har en sån massa tok och bus för oss ibland Felicia och jag, det är underbart! Hon är så fantastiskt glad och tillfreds. Det är en härlig känsla att bära, se henne och veta att hon är trygg, älskad och nöjd i livet. Jag hoppas hon får behålla de känslorna långt fram, alltid! Även om alla måste möta motgångar för att utvecklas, sorg för att till fullo uppleva sann glädje.. Allting med motta, eller vad heter det?

Felicia är en riktig liten dock tjej, hon pysslar om, klär av och på, ger dem mat, ger till mig att hålla åt henne eller hjälpa till med någonting.. Hon kör runt dem i små vagnar och det är så sött!! Storasyster har inte alls varit någon dock tjej!

Nu i veckan har hon kommit på en ny "lek".. Hon ska klättra upp över armstödet på soffan och hasa ner med huvudet före i sitsen, skrattar hjärtligt, hasar fram och ner och sedan upp igen. :-) Dem kommer på så tok roliga saker ibland! En annan sak var när hon vände sig där uppe för att kika ner på mig som satt på golvet (klättrade på mig för att ta sig upp:p ) , sträcker händerna för att hålla mina och hasar sig ner mot golvet med huvudet före. Vadå trygghet!? Verkligen veta att jag tar emot henne!! Och vilken kittlande känsla att falla sådär..! Eller? :p

Tiden går så fort! =/

Ska försöka få en del plugg gjort i helgen, sen har jag lite annat skoj jag tänkt också.. Vi tar dagen som den kommer, får se hur pigga och glada vi är också!

Ska skumma min psy uppg nu och känna efter om den är färdig. Sen ska jag plocka några delar och publicera tänkte jag! :-) Sen natti natti.

Hoppas hjärtebarnet haft en fantastisk födelsedag med många fina paket, god tårta och många skratt, du är värd allt det bästa! Jag saknar dig och längtar tills du är här igen.

Idag är en stor dag, för idag fyller en otroligt viktig, speciell och alldeles fantastisk, go och klok flicka sex år!

En flicka som inte är så liten mer, som till hösten börjar skolan (sexårs) och som redan kan, vet och förstår så mycket.

Den här speciella lilla stora flickan tog mitt hjärta med storm redan från början, sen har kärleken bara vuxit. Det har inte alltid varit lätt, vi har många gånger ifrågasatts och prövats. Men tillsammans har vi funnit våran väg, hittat varandra och knutit våra egna band och byggt en stark relation baserad på oss själva.

Jag delar ansvaret med vördnad och känner stor glädje och enorm tacksamhet inför det storslagna i att dela någons liv som vi gör.

En flicka vars liv jag delat ansvaret över, delat glädje och smärta med. En flicka som jag älskat (och alltid kommer att älska) och uppfostrat och aldrig skulle göra skillnad på mot min egen dotter. Dem är båda lika stora och viktiga i våran familj! Sen fyra månaders ålder har vi delat hem och familj och jag skulle inte kunna tänka mig att vara utan henne.

Jag har vuxit och lärt mig så mycket med henne, utvecklats som person och förälder. Tillsammans har vi upplevt fantastiska äventyr och delat enorm glädje och strålande kärlek.

Vi har delat allt från de första otydliga orden och stapplande första stegen... Från vällingflaska och kladdiga måltider med mat upp till armbågarna, i panna, öron och hår... Från blöjbyten och potträning, huvudfotingar, inskolning på dagis och en massa annat härligt, busigt mys... Plåster omläggning, trösta, blåsa och pussa på slagna knän och pannor... Ro om vid sjukdomar...

Stöttning, uppmuntran, närhet, utveckling, glädje och kärlek!

Till att både prata, förklara, påpeka och fråga, veta, förstå och kunna…

Den här flickan kan sedan ganska länge både alfabetet och alla siffror, kan en hel massa ord på engelska och förstår ännu mer, hela meningar och kan svara på svenska eller ställa motfrågor. Kan skriva alla bokstäver, siffror och ljudar fram ord som hon skriver i brev, små sagor och annat, visst kan det bli lite tokigt ibland, men alldeles förståeligt och klart läsbart! Kan även läsa korta meningar och räkna en del alla redan.

Till att dansande hoppa och springa fram, lära sig cykla, åka skridskor och öva simning tillsammans. Till att kunna äta så bra med bestick, smaka och önska maträtt och hjälpa till att laga och baka. Dela intressen och göra tillsammans. Till att kunna klara nästan allt som hon vill på egen hand. Mästerliga konstverk, stora funderingar om livet, bestämd egen vilja och en härlig gnistrande personlighet, fantastisk omtanke och ett hjärta av guld.

Till att bli storasyster och stolt växa och ta hand om ”sin lilla skyddsling” och ögonsten. Med mjuka händer, ofantlig omtanke och stjärngnistrande kärlek dela sin vardag och omgivning med en lillasyster. Som med all den kärlek och glädje det innebär, alla skratt och härligheter, såklart ändå inte alltid är så lätt…

Till att i höst börja skola och allt mer stå på egna ben och bli stor. En liten flicka som växer och utvecklas, som fortfarande är barn och ska och behöver få vara det, med all lek, bus och tokigheter som hör till… Trots, sura miner och testande av gränser, egen förmåga, bestämmande rätt och hur man själv klarar flyga livets stundtals stormiga vindar och stilla briser.

Jag ser dig! Jag finns här för dig, jag bryr mig och jag älskar dig! Du är en otrolig liten flicka, jag är stolt över dig! Och jag ser fram emot alla härliga äventyr vi ska göra, alla upplevelser vi kommer dela, varje liten och stor utvecklingsfas och lärdom i livet som jag med iver och glädje vill följa med dig.

Allt som en förälder gör...

Ett barn är en gåva,
de dyraste av allt man får.
Ett barn är en välsignelse,
ett underverk.

En förälder blir och är mer än man någonsin varit förut.

En förälder klarar sådant som ingen annan kan,

vet sådant ingen annan vet.

Att vara förälder är krävande, svårt och kan göra ont ibland. Att vara förälder är det bästa och mest sagolikt underbara som jag någonsin upplevt.

Att vara förälder är spännande, utmanande, lärorikt och utvecklande. Det är genomsyrat och pöser av salig lycka, enorm stolthet och kärlek bortom världens alla mått och gränser.

En förälder får svara på finurliga och djupa frågor, bära livets svar och kunskap. En förälder har alltid vaksamma, nyfikna ögon och öron på sig och har därför ofta både egna och andras "krav" och förväntningar på sig. Allt som man gör och säger påverkar ju ens älskade ungar och hur dem sedan utvecklas, uppfattar och blir...

En förälder agerar sjukvård och taxi, kock och städerska, sömmerska, uppassare och behöver färdigheter och kunskaper större än de mesta andra. En förälder är en vän, en vuxen förebild, en förälder bär oro, kärlek, sätter gränser och håller rutiner... Något som är långt ifrån lätt alla gånger då det inte finns många tydliga svar och ingen kan säga vad som är mer rätt än någonting annat. Allt beror på uppfattning och situation, kunskap, erfarenheter och personlighet. Någonting som fungerar för mig och barnen i en situation fungerar inte säkert för någon annan...

Det är både tankar och känslor i omlopp, frågor om rätt och fel, oro, framtids tankar och planering, kost, uppfostran och sedan fortsätter det...

Jag blev förälder långt före jag fick barn. Jag hade barn före jag blev mamma. För i och med flytten hemifrån, hit till Han som jag vill vara med, fick jag en familj, en nyfamilj.

Det var nytt, pirrande härligt, spännande, annorlunda... Sen visade det sig vara även svårt, konfliktfyllt, orosfyllt, smärtsamt nästan stundtals och jag möttes av känslor som förtvivlan och maktlöshet mitt ibland all den pirrande lyckan och varma svallande kärleken.

Ett är säkert, det är långt mycket lättare att vara Mamma än BonusMamma!!! I våran familj (och många andra) räknar vi inte "dina mina andras", är barnen VÅRA och vi bär ansvar, kärlek och hjälps åt alla tillsammans - som en HEL familj! För det är så vi tycker att det ska vara. ALLA är lika viktiga, lika mycket värda och har samma självklara plats i hemmet, familjen och våra hjärtan.

En förälder har ork och kraft trots sömnlösa nätter och tidiga morgnar. En förälder har tålamod trots tjat, upprepningar, hundra och hundra frågor om varför och hur, trots tjuriga miner, trots och ledsna, arga barn.

En förälder bär kärlek från djupet av sitt hjärta och längst ut i fingertoppar och tår, även i stunder av prövning och motgångar, när allting känns svårt.

Oro och rädslor smyger sig på en förälder när minst man anar, för allt som man vill skydda sina dyrbara skatter ifrån. För allt som man vill bära och ge åt sin lilla skyddsling och ögonsten.

Vid din sida står jag fast och trygg. Vid din sida med öppen famn och kärlek som svämmar över. Vid din sida, i solsken och i regn. Vid din sida är jag lycklig. Vid din sida delar jag världens största skatter och upplevelser.

Vid din sida älskar jag gränslöst! 

19 maj 2009

Det finns inte ord för den kärleken,

den storheten och skönheten i att vara och att veta.

Det finns inte ord i det oändligt svåra

som det faktiskt innebär att det är så.

Det finns inte ord för självklarheten

i att bara finnas där, att helhjärtat ge

utan att kräva någonting tillbaka.

Bonusförälder – ”förälder utan barn”

Kort beskrivning:

”Delaktig och närvarande vuxen förebild, delande av ansvar, samsande i vardagen och givare av kärlek, ömhet, omtanke och respekt, även oros bärare under stunder av sjukdom eller annan åkomma. Samt syndabock och hackkyckling vid stunder av konflikt.

Ej berättigad några rättigheter.”