Tiden räcker inte till åt allt som jag vill !!!

Vintern har kommit och världen är vit. Det pirrar sådär barnsligt härligt i magen! Känns mysigt och jag sitter här och ler åt det. Allt som hör snö och vintern till, julen, ljus, varmchoklad, filtar och gos i soffan. Pyssel och bus i snön!!! Vintern är en härlig tid och jag har många fina minnen från barndomsvintrar...

Känner mig duktig idag! Efter ännu en natt med lite bök och viss "oro" (?) mellan sådär 2 och 5 tiden... Jag vet inte vad det är men Felicia bökar en del och varken sover eller är riktigt vaken =/ Mamman behöver få sova!!

Cyklade (!) till skolan, pust! Så jätte halt kändes det ändå inte, men tungt var det... En lektion inställd (lite skönt just idag) Stressad inför examinationen på fredag då vi ska "spela teater"... Hur ska det gå?

Lunch på stan, alltid lika trevligt! Världens bästa tjejer<3 (och en kille fick vi med oss idag, trevlig han med!) Så iväg och handla, inte helt lätt på cykel men det gick bra, tur jag har bra däck och balans! ;)

Snart ut och busa med Ronja i snön lite och hämta hem mina snöänglar från dagis<3 Skönt att inte dagen blev så lång i skolan! Har en del att läsa och skriva...

GLAD! Posten kom med några böcker som jag beställt :-D Yeey! Hoppas på en bok till i veckan bara, skulle vara bra om den kom!!... hurrm

Kommit igång bättre med min stora "rapport" ca 10 sidigt arbete i svenska B om familjestrukturens förändring över 100 år i Sverige. Intressant! Dock stort och svårt emellanåt!

Det är händer, känns och funderas en hel massa just nu. Saker som jag ibland är överens med, ibland inte alls. Saker som snurrar om kvällarna eller gör mig stressad och frustrerad. Andra ibland som gör mig varm och glad. Allt är inte så lätt jämt, en del är riktigt svårt och att få tiden att räcka till... det är ibland helt omöjligt!

Jag är så glad som har Daniel vid min sida! Han är så omtänksam, snäll och kärleksfull. Han får mig att skratta när saker känns tungt, håller om mig när jag behöver och är sådär bra som bara han kan vara<3 That's love!

Finns så mycket . . .

Nu plugga lite historia innan jag ska ut i snön.

Älskade lilla hjärtegull<3 Felicia sover nu, till slut, efter en del om och men... 

Jag tror hon tycker det är så mysigt på kvällarna att hon helt enkelt bara vill fortsätta mysa, men det går ju inte! Inte för att hon blir alldeles för trött och inte för att små barn inte kan eller ska vara vakna allt för sent! (speciellt inte om dem ska orka upp tidigt dagen efter..)

Försöker hålla någorlunda samma rutin på kvällarna och jag vet att hon inte sover för länge på dagarna. Senaste veckan eller så har hon fått somna utan att amma (håller på att trappa ner, sen ett tag men det är inte så lätt.. speciellt inte när hon varken vill ha napp eller välling), ammar och gosar först, idag trodde jag minsann hon skulle somna då. Men så får hon för sig att vara vaken och så är hon det, pigg, glad och busig!

Läser saga och pratar och busar lite, kramas och hon ska ligga ner och sova tycker jag, det tycker inte hon! Arg blir hon, sen blir hon mysig glad och busig igen.. Och så fortsätter det. Oftast dessutom gärna så att jag nääästan hinner tro att hon är påväg att somna för hon ligger o gosar så lugnt och sött...

Jag älskar kvällarna när jag lägger Felicia, ligga och kramas, gosa och busa i sängen. Skratta tillsammans och hon är bara så söt och go min härliga fantastiska lilla ögonsten<3 Hon har så många busiga påhitt, charmiga miner och massa annat tok för sig<3

Men det går ju inte att ligga och bråkas och ha sig upp emot en timme och ibland mer... Det blir jobbigt för både Felicia och mig. Gör ont i mamma hjärtat när liten<3 gråter och är arg och för henne som blir så trött och ledsen...

Felicia har gått och busat ännu mer idag, promenerat fram och tillbaka mellan pappa älsklingen och mig :-D Hon ser verkligen stolt ut när hon kommer gåendes och vinglandes emot en och slänger sig om halsen på en i en bamse kram<3

Dessutom har det busats och tokats med "nej nej" och skaka på huvudet så att hela hon vinglar ;) Och nu säger hon "ne ne" och skakar på huvudet när hon faktiskt menar "nej" och förstår vad det betyder :-D

Sen har hon tränat glatt när hon satt sig på huk och rest sig igen. Vi är så stolta över dig och allt som du kan! Fantastiska lilla Felicia, du är alldeles otrolig!<3

Ska se över vad jag har att göra i skolan i veckan och försöka orka med att göra någonting... Men är lite små trött efter en riktigt härlig dag med goaste tjejerna jag vet<3 Saknar längtar... Så är det!

Det finns inte ord för den kärleken,

den storheten och skönheten i att vara och att veta.

Det finns inte ord i det oändligt svåra

som det faktiskt innebär att det är så.

Det finns inte ord för självklarheten

i att bara finnas där, att helhjärtat ge

utan att kräva någonting tillbaka.

Sov gott!

Tid är ett finurligt begrepp...

"Ett skratt förlänger livet" men "tiden går fortare när man har roligt"... Hur går det ihop? När man väntar på något är det som om tiden står stilla och har man mycket man ska och vill hinna med, då rinner tiden så snabbt att man inte hinner med hälften... (planerar man för mycket och är allt för optimistisk? eller vill man för mycket? Jag menar, vart tar tiden vägen?)

Jag har kännt mig ganska stressad ett tag. Mycket som ska göras i skolan, allt man ska (borde) hinna med hemma med städning, handla, laga mat... Tiden man vill spendera med barnen<3, sambon<3, vänner<3.. Jag som älskar att skapa, träna...

Just nu känns det verkligen inte som att tiden räcker till och det är jätte frustrerande! =/

Till det sover jag inte så väldans bra heller, vilket jag gör att jag är trött och då blir man varken lika trevlig eller effektiv och tiden ja...

Det är väldigt roligt i skolan! Jag har super härliga kompisar där som jag både kan prata och skratta med - det känns så himla bra! :-D Super goa snälla omtänksamma härliga roliga tjejer som jag tycker väldans mycket om!!! Ni är guldkanter i tillvaron!<3

Håller på med både intressanta och roliga uppgifter nu, då går det lättare! ;) Funderar över vad jag vill läsa i höst...

.   .   .   .   .

Felicia pratar och pratar, hon är så duktig och blir bara mer och mer tydlig med sina "ord" :-D "Doe" då ger hon eller pratar mer "Däh" när hon vill ha eller visa någonting... Hon visar tydligt med både ljud-ord och kroppsspråk - det är alldeles fantastiskt!

Har ett tag nu gått mycket och gärna med sin "gå vagn", hålla i handen, gått jätte bra att hålla i bara en, står stadigt och länge alldeles själv och kan sätta sig på huk och resa sig igen alldeles själv... Och så i torsdags bara släppte hon och gick några steg till mig<3 Fortsatte lek busa och uppmuntra så hon skulle gå mer och hon var så glad när hon gick :-D

Åååh så stolt och glad jag blev och är!!! Lilla solstrålen och gullhjärtat vårat<3 Hon håller först i sig med en hand, sträcker sig och sen vågar hon släppa och går med armarna rakt upp och ett super charmigt leende och lysande ögon :-D

Hon är inte så liten längre nu, lill hjärtat<3 Var ju inte alls länge sen hon bara låg och gosade, sov, åt och jollrade och inte kunde ta sig någonstans alls själv...

Nog för att vi fortfarande kan ligga och bara gosa och, som tur är för mig, gärna kramas pussas och vara alldeles nära och mysa<3 Lilla gosan min<3

Felicia trivs bra på dagis, det är skönt. Det är en bra avdelning, goa barn och snälla fröknar! Är både roligt utvecklande och spännande att få vara någon annan stans att leka lite på dagarna, med någon annan... Barn har så stort utbyte i varandra! Men som jag längtar efter henne, vissa dagar skulle jag bra mycket hellre ha henne hemma, men jag behöver och vill ju plugga också! Och då måste jag ge mig tid att sitta ner med det.

Det känns jätte bra att ha storasyster på samma dagis! :-D Är så mysigt och skönt att veta att dem har varandra där. Allra finaste flickorna<3 Som dem håller av varandra dem båda! Den kärleken, från allra första stund, det strålar om dem och lyser i ögonen på dem sötnosarna<3

Jag är så glad som har hjärtebarnet i mitt liv<3 Hon är en alldeles fantastisk tjej, så snäll, omtänksam, nyfiken, påhittig, godhjärtad, ja alldeles otroligt underbar och härlig är hon!!! Klok som en bok, frågvis, busig, rolig och charmig som få! :-D Utan henne i mitt liv skulle det inte vara som det borde! Jag är lyckligt lottad som får äran att dela hennes uppväxt med hennes pappa!

Jag värdesetter henne så högt, är så mån om henne och våran relation är en av de allra allra viktigaste i hela mitt liv!

Att vara förälder, är det allra vackraste, mest ansvars krävande, allra bästa och mest fantastiska jag kan tänka mig och vet. Varje dag är en stor lycka och kärleken jag upplever är den starkaste, mest innerliga och största jag någonstin kunnat tänka mig. Det finns inte ord för allt det storslagna!

Att vara mamma, är magiskt, otroligt, häpnansväckande, fruktansvärt, innerligt, kärleksfullt, ... Det finns inte ord för allt det fantastiska, varma och stora jag känner och bär inombords!!! Oro och rädslor för allt som kan hända, den delade smärta i allt från små sår och klämda fingrar, till bråkiga förkylningar och andra åkommor.. Den enorma glädjen och stora lyckan i alla upplevelser och stunder, alla ögonblick och minnen man upplever och delar tillsammans. Den fantastiska, enorma, ord och mått lösa kärleken som finns är växer svävar, svämmar över i det oändliga!

Att vara bonusmamma, ... det svåra, stora, ansvarsfulla, ibland föraktade uppdrag man utses av en förälder att dela. Det fantastiska, otroliga underbara! Det glädjefyllda, komplicerade, kärleksfyllda... En relation som växer fram, utan självklarheter eller måsten, utifrån dem två som vill, som anpassar sig till den situation som livet fört dem till.. Dela ansvar, uppfylla förväntningar, finnas där, vara delaktig, men akta sig noga för allt som man kan göra fel!

Kärlek så stor som någon annan, så innerlig, självklar, så ärlig och välvillig.

Min bonusdotter är en av de största stjärnorna

som glimmar i natthimlens mörker

Mitt hjärtebarn är en lysande solstråle

så glad och fylld av värme

Hon bär ett hjärta av guld,

så omtänksam snäll och vänlig

Allt gott i världen vill jag henne

all lycka förtjänar hon och all kärlek som hon kan få

Klockan är mycket och det ska bli skönt att krypa ner och sova<3 Den här veckan har gått alldeles för fort =/ Det är så många saker jag önskar jag kunde göra någonting åt... Det är en hel del saker som borde vara annorlunda. Andra saker som inte alls borde få vara som de är... Och alldeles för mycket som man inte kan göra någonting åt. Så är det.

"Acceptera det du inte kan göra någonting åt,

förstånd att inse vad du kan göra

och mod nog att göra någonitng åt det"

  Daniel, jag är så lycklig med dig

Jag älskar dig så enormt mycket!

Jag är stolt över dig

Du är så modig och så bra!

Du är stark, omtänksam, snäll

och alldeles fantastisk på så många sätt!

Du är en trygghet som ingen annan

för både barnen och mig<3

Dem, liksom jag

älskar dig mer än någon annan

Vi tillsammans

kan klara allt vi vill

vi fyra tillsammans

uträttar underverk

skapar magi.

Alltid

Visdom på natten... Några kvällar nu har jag haft svårt att sova och funderat så mycket att jag behövde skriva av mig...

För när tankarna flyger och flänger var helst de vill... Ja, det är svårt att slappna av med ett mindre kaos inombords!

Tog mig tid, satte mig ner och skrev, försökte räta ut frågetecken, få svar, se klarare i allt det dunkla och finna en sanning, min sanning.

"Lys min väg i mörkret!"

Men jag tror, att så här långt i efterhand, finns ingen riktigt tydlig sanning. Man färgar sitt minne allt för starkt av dagens vetskap, känslor och händelser. Allt däremellan påverkar hur man idag minns någonting från "igår".

På varsin sida av en vägg vet man inte vad som händer i rummet bredvid. Vad än man tror sig höra genom springor och hål... Kan man bara tro och inbilla sig!

Tänker tillbaka nu och då och jag vet med mig, liksom jag vetat förr. Att allt som man menade inte kommer fram på rätt sätt och tanken bakom ibland inte blir som man tänkte - hur väl man än menade och ville!

Min goda vilja och förmåga att tänka ut, går ibland så långt att jag inte själv förstår hur fel det blir. Misstag blir till lärdomar!

Om någon inte hunnit lika långt eller står på samma trappsteg, kan dem varken se eller förstå. Man är inte där än och då kan man inte alltid greppa det man hör av någon annan...

Även om jag bara ville att allt skulle bli bra och fungera!

Jag vet att jag kunnat driva för hårt. Jag vet att mitt behov av svar och mina outtröttliga frågor är utmattande för många andra. Nyfiken, vetgirig, men kunskap är makt! Och förståelse, tycker jag, gör många saker enklare.

Jag är den jag är och jag är stolt över mig själv! Jag har gjort en ofantlig inre resa och jag väljer att lära av mina misstag, jobba på mina svagheter - för att varje dag bli en bättre människa!

Man kan inte alltid vara klok eller "tänka rätt." Så ja, i vissa lägen borde man alldeles säkert ha agerat annorlunda - men det är också så lätt att säga efteråt!

Just då, i det läget gjorde jag nog det jag då trodde och hoppades skulle bli bäst. För så är det - jag bar inte samma kunskap som jag gör idag!

Jag älskar att skriva!

Ord är magi och jag kan trolla!

Jag skriver för min skull, för att jag behöver det. Behöver ge ord till mina tankar och känslor, sortera, låsa fast de i pappret. Så att de ibland slutar fara runt så inombords... Eller för att alltid finnas bevarat...

Absolut vill jag beröra med vad jag delar med mig av! Feedback får jag gärna! Men aldrig skulle jag skriva för någon annan än mig själv eller med avsikt att sänka eller såra! Ända sedan tidiga skolår har jag varken kunnat säga eller skriva på sådant sätt att med avsikt skada någon annan. Jag vet själv hur fruktansvärt det smärtar...!

Hur kan det vara fel att

belysa kärleken och ge den ord?

Hur kan det vara fel att älska

rent och ärligt?

Hur kan det vara fel att skriva

bra och snälla saker,

välmenande och positiva?

Hur kan det vara fel att

tro på kärleken,

stolt lyfta upp och vilja dela den?

Hur kan det vara fel att fråga för att få svar,

för att förstå,

med viljan och tanken

att allt skulle bli bra...

Vad är respekt för dig? Varför respekterar man, hur visar man respekt? Finns det olika respekt? Går det "på tur ordning" vem/vad som respekteras först? (för er som kan lite religion tänker jag på "plikt etik"...)

Sorterat i oredan, spaltat upp och rensat litegrann.

Det känns bra, jag är trygg och jag vet.

Kommentera gärna om ni tycker om vad jag skriver, men stjäl inte mina ord ifrån mig!!! Vill ni låna, fråga gärna före..!

kärlek är kärlek
den kan inte mätas eller jämföras
ingen kan ta den ifrån dig!
kärlek är kärlek
vem än den kommer ifrån
en vacker gåva att vårda
kärlek är kärlek

håll ditt hjärta öppet

och glädjs med alla

som är älskade för dem de är

kärlek är kärlek

för någon som väljer att se dem

väljer att vara och finnas

utifrån sig själv

kärlek är kärlek

unik och speciell

för alla som delar den

Ett barn. Två familjer, två hem...

Kärlek ...

Ett barn är en gåva,
de dyraste av allt man får.
Ett barn är en välsignelse,
ett underverk.

[[bakgrund: mamma vill bryta upp, träffa andra. Barn 4 mån, Pappa "flyttar" ihop m ny flickvän. Mamma accepterar inte. Konflikter till och från. Barn och pappas sambo trivs bra tillsammans. Mamma arg. Sammarbetssamtal. . . . . . Barn 5½år, stolt storasyster till pappa o sambos dotter. Barn och pappas sambo nära relation. Mamma arg, skriker mm mot pappas sambo, barn hör och ser. Pappas sambo och barn delar intresse, egentid utan lillasyster, utan konflikt...]]

. . .

Lojalitet. Bestämmanderätt. Känslor, tankar, respekt. Egenvärde. Tid, åsikter, gemensamt. Frågor. Konflikt. Vilja - ovilja. Kommunikation, dialog - diskussion.

. . .

BonusMamma; närvarande, ansvarstagande, delaktig, engagerad, kärleksfull, omtänksam, påhittig, förstående... Viktig!

Ifrågasatt, anklagad, smutskastad...

Barn och BonusM; anpassar sig, skapar och bygger sin egen relation utifrån de förutsättningar som givits dem. I en situation som är annorlunda, komplelx och speciell. Gör sitt bästa. Formas, räds och frösöker, brevid och trots andras åsikter, kommentarer och obekväma inverkan. Finner sin väg, sitt sätt att förhålla sig, finner sin plats till varandra...

Öppna konflikter, negativa tankar, kommentarer...

Illvilija, oförståelse och hårda ord, öppet för alla.

En fristad. En plats skyddad från oro, rädsla, andras åsikter. En plats att vara vi, utifrån våra förutsättningar och den relation vi valt att bygga för varandra. En plats fri från bråk och konflikter. En plats att ostört, tryggt, får tycka som vi vill. Där vi delar ett gemensamt  intresse. Där ingen har åsikter om oss eller säger det är fel.

En plats där vi kan vara, bara som vi är.

19 maj 2009

Det finns inte ord för den kärleken,

den storheten och skönheten i att vara och att veta.

Det finns inte ord i det oändligt svåra

som det faktiskt innebär att det är så.

Det finns inte ord för självklarheten

i att bara finnas där, att helhjärtat ge

utan att kräva någonting tillbaka.

.     .     .     .     .

Bonusförälder – ”förälder utan barn”

Kort beskrivning:

”Delaktig och närvarande vuxen förebild, delande av ansvar, samsande i vardagen och givare av kärlek, ömhet, omtanke och respekt, även oros bärare under stunder av sjukdom eller annan åkomma. Samt syndabock och hackkyckling vid stunder av konflikt.

Ej berättigad några rättigheter.”

Daniel och jag träffades första gången sommaren 2005. Jag som återvänt till ljuset från de mörkaste mörker, han som… ja.. Inte heller haft det allt för roligt... Vi fick kontakt över internet, lunarstorm för att vara exakt. Det var menat från första stund och vi hittade varandra direkt. Chattade på msn, skrev mail och bytte nummer efter bara någon dag.
Härligt pirrande, spännande och jag var så glad! Vi hade kontakt mest hela dagarna på ett eller annat sätt – jag hade aldrig upplevt något tidigare förut.

Det var alldeles i början av juni. Vi ville träffas och han tog tåget till mig. Jag gick och mötte honom, nervös som sjutton! Solen sken och vi möttes mitt på en bro… Han gav mig en varm innerlig kram, doftade så underbart och ger mig en stor röd ros. Det pirrar i magen på mig när jag tänker tillbaka på det! På vägen tillbaka tänkte jag bara och undrade varför han inte tog min hand… haha

Efter någon vecka kom han tillbaka och sov över, träffa mina föräldrar lite mer, umgås, prata. Däremellan höll vi kontakten på alla tänkbara sätt. Vi pratade timmar och timmar i telefonen och jag svävade på moln!
I slutet av juni, vid midsommar var det min tur att hälsa på hos honom. Tåget till Gävle där han hämtade mig. Jag skulle spendera en ”länghelg” (tors-sön) och fira midsommar tillsammans, träffa hans föräldrar, syster och lilla dotter som då blev fyra månader.

Jag blev varmt mottagen och det har alltid känts som hemma där, det är min extra familj och jag är så glad att jag har dem! Daniels lilla dotter som då bara var en bebis tog mitt hjärta med storm! Jag har alltid haft mindre barn omkring mig, kusiner och vänner till familjen… Men ingen som henne! Visst tar det alltid lite tid att lära känna någon, men hon och jag fann varandra snabbt och har alltid stått otroligt nära varandra.
Då reflekterade jag inte över vad det kunde betyda, roller eller vad det innebar. Att han hade en dotter var bara fint! Dock visade det sig allt för snart att verkligheten inte var lika fin… Även om hjärtebarnet är och förblir min ögonsten, min prinsessa, min skatt!

Jag åkte inte hem den söndagen. Nästan hela sommaren spenderade Daniel och jag tillsammans bortsett några dagar jag åkte ner för att hämta kläder eller liknande hos mamma och pappa. Vi pratade mycket han och jag, om framtiden, om oss, om livet, vad vi vill känner och tycker. Tillsammans kom vi fram till att vi ville vara tillsammans och det tillsammans var under samma tak hos honom här i Sandviken.
Helgen före skolstart åkte jag ner till mina föräldrar för att prata. Jag ville flytta! Dem kunde inte säga nej efter att veta hur ofantligt bra jag mådde, allt som hänt med mig sen Daniel och jag träffades efter allt mörker som härjat mitt liv före… Jag ringde runt, skrev papper, adressändrade och skrev mig i Sandviken. Och så började en ny tid i mitt liv. I vårat liv.
Jag har aldrig ångrat att jag flyttade, även om jag var så ung. Jag har aldrig velat någonting annat, hur svårt och tufft det än varit med allt som hänt och dykt upp runtomkring.

Tillsammans har vi stått starka Daniel och jag, och vad som än kommit i vår väg, hinder, motstånd och prövningar, har vi tagit oss igenom det han och jag. Vår kärlek är stark, det vi delar når bortom alla ord och mått. Vi har valt varandra, vi har öppnat våra hjärtan och vill alltid vara tillsammans. Vi har byggt ett hem, skapat en familj och vi håller ihop!

Hade tänkt plugga, hade behövt göra det! Har lagt Flisan hjärtat tre gånger ikväll... Varav hon vaknade de två första och bestämde sig för att inte alls sova... (behövde bajsa den andra gången) Lilla sötigisan min<3 Hon har mest bara velat kramas och gosa hela eftermiddagen och kvällen! Och jag  har varit så trött så hade jag bara låtit mig hade jag somnat i hennes säng! haha

Sen har det varit lite ledsen/sura miner när hon inte fått som hon velat eller jag inte alls förstått vad det varit... =/ Inte så lätt alltid att vara liten och inte kunna göra sig riktigt förstådd! Och inte lätt att vara mamma alltid med en små trött kram sjuk liten en, som skulle bordat sova, när man behöver plugga och ja...

Men så kan det vara ibland - en aning frustrerande!

Men så go hon är mitt lilla hjärtegull! Kramas, pussas, busar och "dä dä" ligga i sängen och gosa, krypa runt och sen satt hon en stund och tittade på och la alla filmer så fint i en hög på golvet :-D hihi

Men nu är det dags att krypa ner i sängen med älsklingen och mysa lite innan sömnen tar mig så jag är pigg och glad imorgon! :)

Förra veckan tog jag tag i att sluta amma på nätterna (igen), föll tillbaka lite när vi började på dagis/skola och var lite sjuka och trötta... Nu har vi varit trötta igen pga lite vaken nätter... Men det har gått bra! Riktigt bra, jag är så stolt över både Flisan och mig! <3 Min envisa lilla prinsessa, hon kan hon! Men det kan jag med! Och som jag tycker det är häftigt, att även om jag är så trött så trött när vi vaknat på nätterna och haft svårt att komma till ro igen, så blir och är det så otroligt mysigt och tiden liksom stannar ett ögonblick. Vackra lilla ängel som ligger där i min famn... <3 Det är alldeles otroligt!

I only remember how you came so close to me, almost as you melted to my body. And your little soft hand, holding on to my finger and my heart lies in your hands... I only remember your amazing smile and your soft voice speaking to me, climbing over me, hugging me and want to be just so close...

I love you threw stars and beyond, I love you to eternity.

Jag Älskar att vara Mamma/BonusMamma, det är livets absolut största lycka, gåva och välsignelse! Från första gången du höll mitt finger i din varma lilla hand, håller du för alltid mitt hjärta!

Min kärlek till er når inga gränser älskade hjärtebarn och hjärtegull.

. . .

Är trött. haha Ovanligt! Ska gå och sova, nu alldeles strax! :-) Men ibland bara måste och behöver jag skriva lite först. Det är så skönt, jag älskar att skriva och tar mig inte tid ofta nog.

Ibland är det svårt att prioritera och välja mellan allt man vill måste borde och behöver... Rätt eller fel - det kan man aldrig veta förens i efterhand, kanske inte ens då? För vem vet och kan säga vad som är mer rätt än något annat?...

Familj, barnen, jobb/studier, hus och hem, partner, Mig själv, vänner, träning, inköp, räkningar . . . Det är en massa saker som ska gå ihop!

Jag är så tacksam för min inre resa, för allt jag har lärt mig, för allt jag vill lära! Så tacksam för allt jag fått uppleva och dela, för alla möten och de lärdommar och tankeställare jag fått... Jag är så tacksam för all den ofantliga lycka, värme och sagolika kärlek jag får möta, bära och omslutas av!<3

Jag känner mina styrkor och svagheter! Jag tränar och tänker, jobbar och funderar. Jag menar gott och vill väl och jag vet att jag kan. Mitt hjärta är gott och ja, det blir bra! :-)

Sitter här och små ler när jag skriver <3 Jag är så oändligt tacksam och lyklig som får uppleva och dela alla dessa fantastiska stunder med dem jag älskar mest i hela världen! Jag är så glad att vi har varandra och allt det som vi skapar tillsammans! Finner inte ord för all den kärlek jag bär för er!

Min sambo, min kärlek, min Älskade Daniel som är så otrolig! Ja visst kan jag bli alldeles tokig på honom<3 På alla de där härliga små sakerna som man bara måste reta sig lite på... haha Men utan det skulle det inte vara han och jag älskar honom så innerligt för allt som han är och har och gör!

De där gulliga fina smsen, hur han kommer och håller om mig, tar min han, tittar på mig och ler eller allt det där som det inte finns ord för...

Hur han är med barnen, fin tjejerna! Och som tjejerna ser till och känner för honom! Hjärtebarnet älskar sin fina pappa och ögonen lyser på henne, som det alltid har gjort.. Dem har något alldeles visst och speciellt och jag har alltid tyckt att det är så förunderligt vackert! Den enorma kärleken och det där alldeles speciella som ligger dem emellan :-D Storasyster som kan vara en sån riktig liten pappagris<3 Och Lillasyster som är min egen lilla mammagris<3

Som jag njuter av att vara tillsammans, bara vara som vi är. Skratta busa, kramas, prata om allt mellan himel och jord! Jag kunde inte vara lyckligare! Jag kunde inte känna och uppleva större kärlek! Jag kunde inte omges av mer fantastiska otroliga... Mina älsklingar!

 . . .

Imorgon kväll ska jag försöka få mig lite tid att skriva om hur Daniel och jag träffades och lite sådant... Eftersom det var en önskan i en kommentar jag fick ;) Skriv gärna fler kommentarer! Älskar feedback!

Och ja, kan alldeles säkert tänka mig att det låter väldigt klyschigt och inte alls kan vara sant. Men jo, på riktigt, så är jag så här lyklig, glad och full av kärlek! Med det inte sagt att jag även upplever en hel massa bekymmer! Men när jag nu sätter mig här och skriver är inte det det första jag tänker på. Fast jag ska frösöka skriva mer "heltäckande"... Har bara så mycket annat för mig att jag liksom inte får till det också just nu.

Plugg plugg plugg när jag inte är för trött så jag bara vill sova... Och annars vill jag mest bara gosa och ha det bra!

Det är så bra att vi är olika, gör tycker och tänker olika! Det blir en sån härlig mångfald då! Vilket är viktit och bra, för annars får vi aldrig lära oss något nytt, annars skulle vi varken utmanas eller utveckals och det är VIKTIGT tycker jag!

Nu ska jag dra med mig älskling i säng så vi blir någorlunda pigga till imorgon! ;p

Trött. Skulle behöva sova lite med Felicia... Men behöver läsa lite också kände jag och det görs bäst när hon sover :) Men självklart svarar inte PDF dokumentet jag ska läsa... suck!

Gårdagen var magisk<3 Felicia och jag bara gosade och kramades, busade och hade det alldeles underbart. Kopplade bort allt med skola och måsten och bara njöt av att vara med mitt fantastiska lilla hjärtegull. :-D Morgonpromenerade en långsväng med Jenny och Jack, kikade förbi loppisen - det var så skönt ute!

Åt mat och skrattade, busade på golvet, sjöng, läste saga <3 .... Åh det var alldeles underbart! :-D Efter mellis gick vi ut med Ronja igen, fotade lite och njöt av promenaden och den vackra hösten. Skatten somnade i vagnen och sedan låg vi och kramades på soffan<3 Tog ett bad/dusch och lagade mat tills Älsklingen<3 kom hem..

Då hade han köpt hem vin, ost, kex och lite frukt så vi kunde ha riktigt mys i soffan, min bästa finaste Älskling!!! Tänk så otroligt lycklig jag är med honom!<3

Busade lite mer med Felicia, hon fick "kvällsfika", välling som hon knappt dricker och fullkornsflingor :p Gick och la mig med henne, läste saga och pussades i sängen :-D Snuttade och hade det gosigt. Men hon fick som ingen ro i kroppen hur vi än försökte =/ Tillslut blev hon bara ledsens och eftersom vi legat en timme sådär gick vi upp... Mammas lilla gosegris!

Var uppe lite, la oss i soffan och snuttade och då somna hon bums! Lilla tokfian där!<3

Hade tänt ljus och dukat fram så låg vi bara och kramades i soffan älsklingen och jag<3 Ååh så härligt det är! Bra film var det också! ;)

Jo! Igår lärde sig Felicia "släng puss"! :-D Så gosi fin våran lilla tjej!<3 Riktig liten busunge är hon min lilla skatt!

Nä nu måste jag försöka få ordning på det här så jag får läsa lite innan prinsessan vaknar :) Då blir det lunch och tokigheter igen<3

Tjingeling!